Känslodvärgar och IQ-monster

Vilket väger tyngre? Själens balans eller akademisk slutexamen?

Vi Finländare är bra på att leva upp till prestationssamhällets förväntningar. Den Finländska sisun och de hopbitna tänderna har fört detta folk framåt i alla tider…Läroplanerna för de små dagisbarnen stipulerar mål för de kognitiva färdigheterna som skall uppnås för att effektiviteten och smartheten skall ha en möjlighet att ta över livet i ett så tidigt skede som möjligt. Det finns mängder av pedagogiska leksaker som skall lära våra barn att utveckla den mekaniska intelligensen. Vi pusslar, spelar och stimulerar.

Och ändå, om miljön är normalt omväxlande, kommer de kognitiva färdigheterna att komma nästan av sig själv. Barnets nyfikenhet kommer att leda henne fram. Medan de känslomässiga färdigheterna kan kapslas in, tvina bort och förbli outvecklade utan aktivt stöd från oss vuxna. Det är inte självklart att barn växer upp till empatiska, kännande vuxna. Det krävs aktivt arbete och lång träning.

Barn behöver märka att deras känslor har betydelse, de behöver få hjälp med att reglera dem och de behöver så småningom ord för dem. När man faller ner i ett svårt känsloläge räcker inte nödvändigtvis en öppen famn. För att föra utvecklingen framåt är det a och o att känslorna får namn. Det krävs stort tålamod och stor empati. Det är inte lätt att ändra riktining.

Halleluja! Det kom från hjärtat!

Hon

Här ett boktips: