Idag flyger de finska påskhäxorna till Blåkulla. Virvon, varvon, tuoreeks, terveeks…
Och snön vräker ner, som vore det januari.
Det är fastetider.
FASTA
Livet krossar mig bakifrån
Ett slag i ansikte
utan förvarning
Hur släpper man taget?
Vågar lyssna
till sig själv
med risk för att möta sitt jag bakom försvaret
Att fasta är att avstå
eller att stå för
Stå för rätten att ha drömmar
Avstå rätten att lyckas
Vem skall lyfta mig ur detta?
Hon
2 kommentarer:
Kommer mig att tänka på Clas Andersson´s dikt ur Under:
Förtvivlan är ett alltför stort ord, men jag vet inte....
Ty sorgen är obotlig,
den går aldrig över
Därav dess styrka,
dess bördighet för det
som ännu inte förstörts inne i oss
Den som inte har sorgen
har intet
Den som inte har sorgen
kan ta sig till
med vad som helst!
Med vem som helst!
Den som inte har sorgen
har aldrig förlorat
någonting, aldrig ägt någonting
Smärtan och försoningen
finns inte hos den
som aldrig har haft sorgen
och dikten
växer bara ur sorgen,
ur den sorg
som beretts ett rum
i glädjens hjuls nav
och där klarnat till blick
och förlåtelse
Tack!!!
Skicka en kommentar