Glad och god som julen...

Den gode Björn Månsson, en forn kollega och rumsgranne på Hbl, skapar julstämning i A-studion för sina finskspråkiga vänner.
Eller är det en subtil hälsning till någon i det egna sfp-lägret? Men i så fall till vem? Stefan Wallin eller Nils Torvalds?

Vi här på Sopporna har skrivit blogginlägg med sådan frenesi den senaste tiden, så vi tar nu en välbehövlig julpaus med klappar och kramar, knäck och prylar, glögg och öl, lax och lök, allt i en salig och rofylld röra.

Frid!

Han

Öppet brev till köpmannen

Såna här brev skriver man om fredagskvällens middag går i putten... Dråpligt på min ära...


Hej på dig!

Sitter här vid min dator hemma och funderar på mina planer för den här fredagskvällen. Klockan har hunnit bli en kvart över sex.
Vi skall ha en middagsbjudning om en liten stund. Det var meningen att det skulle bli grillad filé med Hasselbackspotatis, en klassisk läckerhet som varmt brukar uppskattas av våra gäster. Köttet kunde ha haft en marinad. Kanske ostronsås, rödvin och vitlök, det brukar funka.

Jag var också i din butik i Sello för en stund sedan. Citymarket. Den ligger en bit bort, men eftersom man kan lita på kvaliteten tar vi oss gärna den omvägen.Jag köpte litet av Nögne Ö:s Havrestout och av Stadin Panimos Perle Pilsner, en nyhet för mig. Det blir ibland en pilsner för gubbarna litet senare på kvällen efter middagen. Kanske till och med efter konjaken. Du vet hur det är när det är trevligt.Och hos dig får man ju väldigt trevliga ölsorter, minsann!

För en alldeles liten stund sedan började jag förbereda.
Jag började med att skala potatisen.
Det här var för kanske en halv timme sedan.

Nu har planerna ändrats. Det blir inte Hasselbackspotatis. Få se om det blir middag alls.
Den potatis vi köpte hos dig var stor och billig och från Sibbo var den dessutom.

Den var också genomrutten.

Inte en enda potatis gick att spara, allt for raka spåret i "den stora blomvasen" som vi också kallar roskisen! Inte en enda kunde användas!!

Vad är det, bäste köpman Still, för vits att hålla sig med förnäma ölsorter och fint kött i disken, om potatisen är undermålig och inte tjänlig som mäniskoföda? Potatisen! Basvara nr 1 i vårt land!Vad är det för vits att riskera sin goda renommé?Vad är det för vits att förstöra hederligt folks middagsplaner på ett såhär nedrigt vis!

Det är busfasoner och inget annat!

Han

Mobilinlägg

Bastuinteriör så här på hösten.
Fullkomligt dödfött att försöka blogga med en sketen telefon...

Hon och Han

Herrarna på täppan?

Hej, hej!

Här har vi en bild som väl beskriver det politiska läget just nu i vårt land.

Två starka kvinnor leder de två starka partierna och en spenslig man leder samlingspartiet.

De två starka kvinnorna har på bilden intagit självsäkra, klassiskt manliga poser och ställningar, medan pojken till höger sitter och bläddrar bland sina papper med tårna blygt och osäkert vridna inåt, ett klassiskt småflicksidiom. Sitter en man så är det löjeväckande.

Damerna möter publikens blickar och skådar nästan triumferande ut över sitt folk. Pojken bläddrar och bläddrar och söker efter siffror som han vet att han läst någon gång förra veckan eller så.

Sådana livsviktiga saker idag!

Han

Låt Victoria bestämma själv!!

De har börjat prata om Victorias bröllop på allvar nu, svennarna.
Prästerna lär ha närmat sig lilla bruden med en skrivelse där de ber henne tänka om när det gäller att vilja bli förd till altaret av pappa kungen.
Och kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund vill absolut inte diskutera Victorias underkläder under vigselakten.
Så här säger Hägglund i dagens Aftonblad:
"De kristna värderingarna är viktiga och de har format vårt samhälle, men politiken ska inte syssla med trosfrågor."

Tack och förlåt!

Han

Förresten

Vill framhålla att bilden här nedan på köttgrytan är symbolisk och innehåller inte strutskött, utan inhemsk karelsk stek, som vi använder som ingrediens i ett rejält långkok. Två timmars puttrande på spisen, medan vi avverkar hela vinflaskan, brukar resultera i en billig, mustig historia. Men struts åt vi häromdagen, så omdömet stämmer.

Men vad jag vill nu är att gnälla över utbudet på matvaror i butikerna!
Jag har de senaste månaderna blivit så innerligt beklämd av att aldrig hitta någonting innovativt i diskarna utan alltid bara broiler i orangefärgat slem, grisfiléer - antingen så kallade yttre eller inre - i vakuumförpackning i orangefärgat slem, malet kött förpackat i skyddsgas, med olika grader av fettinnehåll och av olika djur och sedan de långa gäddorna av importerad oxfilé, så kallad yttre eller inre...
För att inte tala om den norska så kallade laxen, som inte fångats, utan tagits upp ungefär en vecka tidigare.

Man blir ju bara så trött.

Laga nu sen fucking sushi av fisk som är en vecka gammal.

Var är den inhemska siken och abborren? Var är de bastutorkade renstekarna som ska hänga i krokar bakom köttdisken? Var är de nybakade bröden? Om de någon gång finns i någon extremt ambitiös butik, kostar de avskyvärt mycket, för då anses dessa basvaror vara lyxmat, gourmetspis.

Varför måste allt vanligt vara gammalt eller förpackad i skyddande gas?
Är det någon som vill ha sånt?

Han igen

Samhällets mest missförstådda

Dessa arma varelser som går igenom livet utan att möta annat än ömkan, irritation, kanske förvåning och rädsla, men mest bara ren och skär nonchalans.
Javisst är det ju strutsarna jag menar.


Och det är egentligen rätt bra att det är så.
De är näbbiga, oerhört svåra, inte alls fågellika utan mest påminner de om insekter av tilltaget format. Deras hjärna är mindre än deras ögon, vet jag.

Skitiga är de dessutom.

Men förhållandevis goda.



Han

Hur tänker de?

Nu kan man igen börja andas efter Melodifestivalsdelfestivalen på lördagen.
Det var inget märkligt med den. Jessica Anderssons bidrag var kanske bäst, men också ett uppenbart plagiat på "Så vill stjärnorna" från i fjol. Melodislingorna, säger melodislingorna.

Men vad värre är! Dolph Lundgren.
Hur kan svenskarna alltid överraska? Nej, jag menar inte att man har valt Dolph Lundgren till konferencier. Jag menar folkets reaktioner!

När man själv såg programmet och satt med munnen på vid gavel och bara stirrade på hur Sveriges svar på Tony Halme (vila i frid!) larmar och går an som en jätteträbock. När man inte trodde att det var sant! När det var både genant och enormt roande lyteskomik på en och samma gång.
Då sitter Sveriges samlade gäng av kommentatorer, allt från tidningstyckare till Jonas Gardell och eterröster, och höjer jätteträbocken till skyarna. Som en stark, enstämmig kör ropar de: Bravo, Dolph!

Hur tänker de då?
Ser de inte?
Vet de något jag inte vet? Att Dolph lider av en stor obotlig sjukdom som gör att han snart skall dö den mest fasansfulla död och att detta är det som kan skänka honom tröst!

Och när vi tittade sa jag myndigt till familjen att Dolph nog inte är med i fortsättningen, att de måste få bort honom från programmet fort som fan.

Så gick det, han ska inte vara med förrän vid finalen i någon form.

Och vad gör svenskarna?
De kräver att få ha Dolph i varje delfinal!

Han

Stilla svartvitt

Såhär kan en bild förmedla stillhet och tystnad. En svartvit tystnad i en svartvit värld.

En tystnad som är öronbedövande mjuk och som snart ställer krav på ljud, oljud och skrik. På liv, äntligen.

Snön är så stor och så tung att granar och grenar böjer sig fram och åt sidorna. Ingen vindpust på flera veckor som skakat av dem snön, så de står bugande och täckande och hindrande, tills Någon far fram och stöter till dem så att snön faller. Då reser de sig tacksamt igen och säger "Ha tålamod, det här går om, det har det alltid gjort. Snart ses vi på riktigt."

Husen är fastfrusna och ointagliga. De väntar också.

Sen när man får nog av skönheten och den lömska stelheten i allt går det att åka hem. I bilen är det Jim Pembrokes och Jukka Ormas cd direkt. Det är obönhörligt, livet segrar, livet väntar ändå! Hemma finns värmen och njutningen.

Och sushin.

Han