tisdag 2 mars 2010

Förresten

Vill framhålla att bilden här nedan på köttgrytan är symbolisk och innehåller inte strutskött, utan inhemsk karelsk stek, som vi använder som ingrediens i ett rejält långkok. Två timmars puttrande på spisen, medan vi avverkar hela vinflaskan, brukar resultera i en billig, mustig historia. Men struts åt vi häromdagen, så omdömet stämmer.

Men vad jag vill nu är att gnälla över utbudet på matvaror i butikerna!
Jag har de senaste månaderna blivit så innerligt beklämd av att aldrig hitta någonting innovativt i diskarna utan alltid bara broiler i orangefärgat slem, grisfiléer - antingen så kallade yttre eller inre - i vakuumförpackning i orangefärgat slem, malet kött förpackat i skyddsgas, med olika grader av fettinnehåll och av olika djur och sedan de långa gäddorna av importerad oxfilé, så kallad yttre eller inre...
För att inte tala om den norska så kallade laxen, som inte fångats, utan tagits upp ungefär en vecka tidigare.

Man blir ju bara så trött.

Laga nu sen fucking sushi av fisk som är en vecka gammal.

Var är den inhemska siken och abborren? Var är de bastutorkade renstekarna som ska hänga i krokar bakom köttdisken? Var är de nybakade bröden? Om de någon gång finns i någon extremt ambitiös butik, kostar de avskyvärt mycket, för då anses dessa basvaror vara lyxmat, gourmetspis.

Varför måste allt vanligt vara gammalt eller förpackad i skyddande gas?
Är det någon som vill ha sånt?

Han igen

Samhällets mest missförstådda

Dessa arma varelser som går igenom livet utan att möta annat än ömkan, irritation, kanske förvåning och rädsla, men mest bara ren och skär nonchalans.
Javisst är det ju strutsarna jag menar.


Och det är egentligen rätt bra att det är så.
De är näbbiga, oerhört svåra, inte alls fågellika utan mest påminner de om insekter av tilltaget format. Deras hjärna är mindre än deras ögon, vet jag.

Skitiga är de dessutom.

Men förhållandevis goda.



Han