Godissug

Folk har sina passioner, jag har mina. Till dem hör lösgodis. Jag klarar mig utmärkt utan kex och kakor, t.o.m. utan glass. Jag klarar mig också utan tobak, blodiga biffar och fräscha sallader med rucola, parmaskinka och parmesanost och utan öl och brännvin. Men utan lösgodis vill jag helst inte leva någon längre tid. Osunt? Javisst! Dags att se över sina vanor? Javisst!

Kanske.

Hon

Interiörer

Inget stugsittande denna helg. Kräftkalas igår i partytält med kulörta lyktor och infravärmare (tack för det!) höll oss hemma i "stan". Så länge det står augusti i almanackan är vi dock delvis, åtminstone i tanken, kvar i stuglivet.
I stället för att tänka på och fotografera allt det ogjorda, d.v.s avsaknaden av lister och fönstersmygar, ohuggen ved, högar av överblivet byggmaterial på gårdsplanen m.m., kan man ju se på det som faktiskt är gjort. Här alltså några halvnya bilder:

Våra råspontväggar är vi glada över! Byggar-Jens avrådde oss, han trodde inte att det skulle bli snyggt. Eftersom han var en ung man med god smak i övrigt, var vi nog lite oroliga men vågade insistera på att stickig, ojämn och hålig råspont nog är det vi vill ha i alla fall. Och tur var det! Däremot är vi glada över att vi lyssnade på Jens när det gällde mycket annat.

De gamla korgstolarna fick nytt liv med vit målarfärg.

Köket fungerar till belåtenhet, trots att lösningarna är de enklaste och billigaste tänkbara.

Dessa gamla flaskor har legat bortglömda under svärföräldrarnas stuga i åratal.

Hon

Inte bara samtalet gick av...

Tjänare!
Kära dagbok, idag hände en för rolig liten passage i familjen.
Sonen stod och pratade i sin telefon - en gammal sak som säkert hade bortåt ett halvt år på nacken. Hur som haver, han ville inte riktigt höra, linjen var dålig. Va sa du? Va? Kan du upprepa! Så lät det.
Jag ville hjälpa till och ställde mig i närheten för att ge några goda råd och talade om att ibland hörs det dåligt och att han lika gärna kunde bryta samtalet... Han var koncentrerad på sitt telefonsamtal och hörde mig inte. Va sa du? Sa han, den här gången till mig.
Bryt, upprepade jag.
Han såg på mig en kort stund, lät telefonen sjunka ner från örat, tog den i bägge händer o KRACK, så bröt han den. Telefonen. Mitt itu. Av.
Vad ger ni mig för den, va?

Han

PS
Ovanstående historia är dessvärre osann. Det skedde inte ens idag. I verkligheten hoppade sonen i allsköns ro på trampolinen med telefonen i fickan. Luren gled emellertid ur byxorna och han landade på den med följder som kan skådas på bilden ovan.
DS

Livet är ett arbetsläger eller två

Detta är bara en av högarna av ohuggen ved...

Hon

Dagens outfit

Det hände sig på följande vis.

Vi åkte ut till landet för att snickra, feja, riva och dona. Vi var klädda för utomhusliv i kläder som var allt annat än ömtåliga. Plaggen var väl använda, slitna, smutsiga, rivna, fula, gamla och sådant.

Sent på lördagen, då butikerna stängt och bastun var varm ringde min far och hade ett uppdrag. Vi skulle representera honom och min mor följande dag på ett sjuttioårskalas i staden där vår stuga ligger.

Hoppsansa! Sommarfest och bara arbetskläder att tillgå. Nå, jag hade faktiskt nån skjorta hängande nånstans. Men Hon och äldre dottern var missbelåtna över utebliven garderob. Söndagen kom och butikerna var fortfarande stängda i stan.

Vad gör man då?

Jo, man uppsöker den äldre generationens stuga och rotar i deras garderob ett tag och går igenom år efter år. Decennier avlöser varandra, minnen ligger ihopvikta på hög, skrynliga av tidens tand och sommarmodets obarmhärtiga växlingar. Hon hittade en kjol av inhemskt välrenommerat märke. Men den var för stor, för felaktig, för...

Inte alls, sa dottern. Dra upp den ända till armhålorna och fäst den där med ett skärp över bringan. Hon gjorde lika själv med en annan kjol i samma kategori.

Någon timme senare dök de upp på vår terass, festklädda, rustade till tänderna för party, mor och dotter.

Jag är så stolt över dem. Mina flickor. Vackra, söta, kreativa. Min idérikedom inskränkte sig till att iklä mig min fars kavaj, som varken var bortglömd eller svår att finna.

Så min mor och min far kom inte på kalas. Men det gjorde deras kläder.

Han

Kräftor

I morgon blir det kräftkalas. Vi skall äta inhemska kräftor så klart, inhemskt kinesiska. ;) En av oss som simmar i soppan har sina rötter där.
Ny lag med Husisreceptet lär det bli. Mörkt öl (Staropramen), dill, socker, salt och vatten i lämpliga doser, tror jag receptet löd. Oj, oj vad gott och trevligt.

Hon

Vardagen tar vid

Så svepte sommaren förbi. Den längsta och den kortaste jag upplevt. I takt med regnet och de kalla nätterna och den ena fjuttiga solveckan i slutet av juli, fördunklades minnet och e-postens inloggningskoder, arbetsprojektens deadlines och livets existentiella ångest föll i glömska. Åtminstone nästan.

Stugan har givit oss både vila och arbete. Träd har fällts, ved har huggits, lister har spikats, räcken har målats och böcker har lästs. Under de korta stunder av solgass har vi sjunkit ner i våra sopstolar (!) med en bok och låtit värmen och texten gå in i oss. Fyra stycken gedigna, vackra sopstolar direkt från sopavhämtningen på ön. Vilket fynd! Lite algbeklädda och grådaskiga var de, men efter en omgång med stålborsten och tallsåpan blev de rena och fina. Oljat dem har vi också gjort.

Hon