Inte bara samtalet gick av...

Tjänare!
Kära dagbok, idag hände en för rolig liten passage i familjen.
Sonen stod och pratade i sin telefon - en gammal sak som säkert hade bortåt ett halvt år på nacken. Hur som haver, han ville inte riktigt höra, linjen var dålig. Va sa du? Va? Kan du upprepa! Så lät det.
Jag ville hjälpa till och ställde mig i närheten för att ge några goda råd och talade om att ibland hörs det dåligt och att han lika gärna kunde bryta samtalet... Han var koncentrerad på sitt telefonsamtal och hörde mig inte. Va sa du? Sa han, den här gången till mig.
Bryt, upprepade jag.
Han såg på mig en kort stund, lät telefonen sjunka ner från örat, tog den i bägge händer o KRACK, så bröt han den. Telefonen. Mitt itu. Av.
Vad ger ni mig för den, va?

Han

PS
Ovanstående historia är dessvärre osann. Det skedde inte ens idag. I verkligheten hoppade sonen i allsköns ro på trampolinen med telefonen i fickan. Luren gled emellertid ur byxorna och han landade på den med följder som kan skådas på bilden ovan.
DS