Utmaningen

Vi mottog en utmaning av Massarinmamman! Och vi antog den:

Hon:

TRE namn jag går under:
Mamma
Betski (i min barndom)
Besan (av Han)

TRE saker som skrämmer mig:
Lögner
Mitt dåliga självförtroende
Sjukdomar

TRE saker jag har på mig:
Mitt delfinhalsband
Min mobiltelefon
Min tro på att saker bli bättre

TRE sanningar:
Jag tycker om salmiak, rödvin och choklad
Jag pratar för högt och bullrig
Jag fryser ofta om näsan och magen

TRE saker jag verkligen vill ha:
Ett stabilt äktenskap
En stabil självkänsla
Drömmar!


Han

TRE namn jag går under:
Pappa
Tesan (av Hon, ibland)
Kan inte avslöja det tredje...

TRE saker som skrämmer mig:
Ondska
Fysiskt våld
Jag själv

TRE saker jag har på mig:
Ljusblå skjorta
Vita byxor
Vigselringar

TRE sanningar:
Har fasansfullt låg självkänsla
Jag pratar för lågt och försynt – och för litet
Jag pratar för mig själv

TRE saker jag verkligen vill ha:
Ett välfylld vinkällare jämte provningsutrymme
En stabil självkänsla, också jag
Förverkligade drömmar

TRE personer VI utmanar:
Arma dagar
Thatś life
Lieenaas blogg

The Lagoon´s blues

Rubriken anspelar förstås på filmen Blue Lagoon, som en annan bekantade sig med på 1970-talet, väl. Det var vackra vyer och skönt folk.

Brooke Shields spelade den kvinnliga huvudrollen, eller den flickiga huvudrollen, som 15-åring.

Hennes mamma stod henne bi som stenhård agent. I fall Brooke under någon inspelning hade obekväma skor, kunde mor Shields låta hela teamet vänta en halv dag tills Brooke fått lämpliga skor.

Det var perfekt det skulle vara alltså, från början av Brookes filmkarriär. Livet hade varit sådant - åtminstone till det yttre.

Brookes karriär kom ju igång på allvar och hon blev storligen firad.

Hon gifte sig med en annan superstjärna - tennisässet Agassi. Äktenskapet varade inte länge.

Hon gifte om sig, med Chris, som hon trivdes bättre med. Sedan - efter många trista om och men och IVF - blev hon gravid.

Kort efter barnets födelse börjar Brooke märka att hon inte alls trivs med sitt barn. Hon misstror barnets kärlek till henne och hon känner sig tvehågsen och misslyckad. Hon vill helst inte alls ha med barnet att skaffa. Det är en hård knäck för perfekta Brooke då det går upp för henne att hon drabbats av postnatal depression, förlossningsdepression.

I boken När regnet faller beskriver hon detta sjukdomsförlopp och vägen ut.

Jag har inte själv skaffat boken, utan ramlade över den här hemma. Jag tog den och började bläddra. Jag läste en rad, läste två, mitt hjärta började att slå... (liten överdrift kanske, men...)

Brooke Shields lyckas bra med att få åtminstone mig att litet förstå mekanismerna kring förlossningsdepressionen. En händelse som borde vara underbar blir svart, svart, svart.

Där ser man - flickan som simmade nakupelle i Blue Lagoon, viker ut sig själv på ett helt annat sätt den här gången.

Han

Fredagsrädd

Veckan som gått har varit fragmentarisk och splittrad. Hundra saker som man inte hinner göra bra. För min del fortsätter arbetsveckan ännu i morgon.

Veckans löpsedlar här i Finland har visat bilder på den lilla Englaflickan och mördaren. Och hjärtat blir kallt och strupen snör ihop sig. Rädslan sitter i magen ända tills alla barnen är hemma om kvällarna. Igår kom 15-åringen hem från fotbollsträningen senare än vanligt, då hon ledde cykeln för att hålla sällskap åt promenerande kompis. Telefonen hade hon glömt hemma. Jag fick uppbringa all min viljestyrka för att inte visa vidden av min oro när hon väl dök upp...

Det finns mycket att skrämmas av.

När Han kommer hem från jobbet idag, gör han det för att inte återvända dit på ett år. Alterneringsledighet heter det. Modigt, oekonomiskt och förhoppningsvis en investering för och i Livet! Det blir gröt och ärtsoppa, men en pappa som är hemma och har tid. Det blir inga södernresor och dyra viner, men en make som bakar bröd och odlar örter. Det blir kanske inte så många fester och gäster men förhoppningsvis mycket familjeliv och tiiiid. Tid för livet!

Hon

Öl i långa banor

Kraftigt försenat kommer detta inlägg om ölfestivalen i Helsingfors, jag vet. Tack och förlåt.
Det var i alla händelser en festival värd att besöka.
Folket som tagit sig dit denna lördag var törstigt och vant vid krogar. Serveringen handlade inte om "en stor stark, tack" eller på finska "yks pitkä", utan här var det kännare och experter som drog i kranhandtagen. Visst fanns det bulklager för dem som ville ha det, men för de andra var det ett överflöd av sällan skådat slag.
Vi började med Raasteds brown ale och Nørrebros Ravnsborg Rød, två danskar på fat.
Raasteds brown ale, 5,5 % var colafärgat med en svag doft av farinsockerlösning. Smaken var också mild och balanserad med en efternyans av färsk bulle.
Ravnsborgs Rød, 5,5 %, var bärnstensfärgat med tydlig röd nyans. Skumutvecklingen svag. Doften upplevde jag som levande på något vis, med jäst, mineraler och bröd. Fin, len kolsyra i smaken och humle och varm malt. Fyllig eftersmak av humle och bränt socker.
Sedan var det dags för två finländare.
Huvila ESB, 5,2 %, var guldgult-orangefärgat med svag kolsyra och vild doft av syrlig, färsk jäst. Fin fruktig smak med lika ypperlig som utpräglad beska (ESB står för Extra Special Bitter). I eftersmaken dominerar inte humlen lika mycket.
Huvila Porter, 7 %, var mycket mörkt, brunrött. Liten gräddig skumtopp. I doften hittade vi aska, choklad och kaffe. Den mjuka smaken var litet söt, senare bränt besk och till slut mycket torr.

Sahti är en traditionell finsk ölprodukt som bryggts hundratusen år i vårt land. Den påminnner om ingenting, men måste en jämförelse göras får jag en svinstark litet söt gueuze i tankarna. Lammin Sahti blev årets öl på festivalen vilket verkligen får sägas vara en överraskning av rang.
Personligen tror jag det var en bugning mot hädangångne brittiske ölgurun Michael Jackson (nej, inte sångaren), som gillade sahti.
Jag minns ölfestivalen 2006. Jag satt med Michael Jackson och intervjuade honom och blev glad då jag fick välkommet flankstöd av honom gällande min åsikt om en metallisk bismak i många finländska lageröl. Han tog min stora ölbok (som han själv skrivit) och signerade den: Drink great beer, and write about it! Vi var själsfränder, två journalister, två ölvänner...

Lammin sahti, 7,5 %, är grumligt, mjödlikt och har svagt skum. Doften domineras av banan och toffee, och är inte oangenäm. Sött med tunn smak och ingen beska, men med en trevlig fräschör.

En annan godbit jag fick tassarna på var det nästan svarta Raasted Imperial stout på hela 9 %. Där fanns en humlebeska som hette duga och som gav en stickande känsla i munnen efter en explosion av lakrits och muscovadosocker och memma.

Skål för oss som var där, synd om dem som inte var det.

Han

De tomma stolarna

I äkta gestaltterapeutisk anda visar vi idag upp våra gamla, tomma stolar, från 1700-talet (tror vi). Vem har suttit på dem i tiderna? Förfädernas förfäder och deras gäster. Vad vill vi säga till dem? Allt möjligt eller ingenting?

Kanske det skulle räcka med att iaktta dem eller borde man sitta med vid bordet? Lyssna och lära. Se och förundras. Och suckande lämna dem åt sitt öde. Kanske lite mer insiktsfulla skulle vi förstå hur historien upprepar sig, från generation till generation. Släkten kanske faktiskt följer släktens gång. På gott och ont.

Men det är ju aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom, har vi fått höra. Så oberoende av hur farmorsmormor och morfarsfarfar levde och lärde, kan man med ödmjuk insikt om vad som varit glädjas eller förfäras över deras öde och sedan välja sin egen riktining. Eller kan man?

Hon

P.s. I morgon kommer ölfestivalsanekdoter i stora glada klunkar...

Volt idag!

Illa berörd är kanske det som bäst beskriver vad jag kände mig då jag läste artikeln om prostitution (”Sex som maktmedel”) i Volt idag. Jag vet inte om Volts linje är medveten, men det är inte länge sedan, närmare bestämt på den internationella kvinnodagen (sic!) i mars, de publicerade en artikel med liknande budskap.

Att låta den prostituerade komma till tals, är inte fel i sig. Problemet ligger i att sedan blunda för den andra sidan av prostitutionen, och här menar jag inte människohandel och elände, utan de bakomliggande orsakerna till att en del människor säljer sex och en del människor köper sex. Artikeln idag normaliserar på ett i mina ögon tragiskt sett både den prostituerade och kundernas beteende.

Både tidningen Metro och t.o.m. Ilta-Sanomat har under de senaste veckorna haft sakliga artiklar om sexmissbruk och denna sjukdoms tragiska följder. (Tack Ilkka K!). Det har skrivits om svårigheten att få saklig hjälp o.s.v. Men vår finlandssvenska blaska blundar för faktum, genom att lyfta fram en ensidig syn på temat sex och till på köpet genom att låta gamla myter florera oemotsagda i texten. Jag tänker här på nonsensprat om att prostituerade kan rädda äktenskap, då kvinnor så ofta är mer ointresserade av sex än män o.s.v. Att aldrig komma på tanken att den prostituerade och hennes kundgrupp inte är ett representativt sampel att uttala sig om hur kvinnor och män i allmänhet tänker, är kortsynt. Det är lite som att intervjua en anorektiker som saknar sjukdomsinsikt och låta hennes åsikt om kroppssyn och inställning till föda stå som ensam sanning utan motargument och utan att nämna att det handlar om en sjuk människas syn på temat.

Den enda som lite ens tangerade problematiken var Merli Kleins (analytiker inom estnisk polis) uttalande om att hon upplevt det svårt att jobba med prostituerade eftersom de ofta är själviska och manipulativa människor. Missbrukare är ofta manipulativa och på ett visst plan mycket själviska. Synd att denna tråd inte fick utvecklingsmöjlighet i texten. Det vore intressant att höra t.ex. någon av Sexpos terapeuters (http://www.sexpo.fi) syn på människoödet och psykologin bakom sexköp och prostitution.

Artikeln finns att läsa på: http://www.volt.fi/index.php?option=com_content&task=view&id=857&Itemid=15

Laila Pullinens litografi ”Tutkielma III, Rooma-63”

Hon

Skum handel

Vår kvällstidning (egentligen förmiddagstidning, som finns i kioskerna redan då de öppnar på morgonen) Ilta-Sanomat har bett Alko ta fram statistik över butiksförsäljningen av starköl, d.v.s. 4,8 % och uppåt.

Försäljningen är konstig, trots ett digert utbud av också utländska ölsorter.

Fem inhemska märken står för 70 % av försäljningen av starköl i monopolets butiker. I Alkobutikerna är också försäljningen av starköl 12 gånger så stor som mellanölsförsäljningen!

Detta beror förstås på att mellanölet finns tillgängligt i matbutikerna. Alko håller inte ens alla mellanöl i sitt sortiment.

Bland de fem mest sålda märkena finns också direkt illasmakande saker som Olvis Dubbelbock och Karhus extra starka öl. Lageröl med tillsats av alkohol, som gör att styrkan går up mot 7-8 %. Hujedamej.

Folk får ju handla vad de vill för mig, det är klart.

Men jag blir glad över att det finns krafter som ordnar en ölfestival i Helsingfors, med ett utbud som på alla sätt kan tas seriöst.

Räknar med att vara där ett par timmar i dag, sen eftermiddag. Rapporterar senare.

Han

Verkligt skum festival

Har igår ackrediterat mig till HBF, Helsinki Beer Festival, som är veckoslutets stora händelse. Här hemma lobbas flitigt för att Hon skall delta tillsammans med mig. Får lov att se efter i pressmeddelandet vad man kunde tänkas locka henne med…

Okej, temat för i år är danska småbryggerier vilket låter mycket trendigt och gott.

Nørrebro presenterar på fat t.ex. North Bridge Extreme, New York Lager och Ravnsborg Rød. Vi tackar för det!

Nøgne Ø (som ju är norskt) kommer tyvärr bara med flaskor. Det är litet synd, tycker jag. Funderar på om det är en policyfråga som jag har missat. Likaså ställer Amager Bryghus upp sitt sortiment i flaska. Eftersom det bryggeriet tillsvidare är obekant för mig, ser jag fram emot det.

Thisted bryghus erbjuder bland annat sitt porsöl, som kan vara hur spännande som helst. Deras limfjordsporter kan inte heller passeras obemärkt.

Det finländska Huvila bjuder upp till rejäl långdans med nio titlar, endast en av dem på flaska.

Det bästa med festivalen är att alla fatöl serveras i antingen 2 dl eller 4 dl glas. Man kan prova många sorter utan att bli i ordentligt i dängen, för att tala klarspråk.

Och som socker på botten, belgiska Orval gör sitt återtåg till Finland. Ölet som saknas av så många, så många, sedan Alko strök den för kanske två år sedan.

Alltså, HBF på fredag och lördag, Kabelfabriken, Gräsviken, Helsingfors. Totalt 330 öl, varav danska knappt hundra! Till detta kommer fyrtio cidersorter, bland dessa några real cider. Och whisky för den som gillar det…

Väl mött!

Han

Nycklar till min rena själ

Att öppna sig och visa vem man är innerst inne kan vara oöverkomligt svårt för en del människor. Med en schysst tvål och fungerande nycklar går det att tvaga ett solkigt innandöme och öppna en arg och en sargad själ. Bäst att lägga upp de nyfunna attributen på en silverbricka, kanske till allmänt beskådande, så kan det för stunden se nätt ut - tills det blir det på riktigt. Fake it, 'til you make it.
Så småningom sker allt detta förhopningsvis automatiskt och nycklarna kan hänga och anfrätas av rost och tvålarna behöver man inte ens packa upp.

Han

Burgare från Kimito

Tänk att ha en dotter som åker till Kimito, tar en burgare på en lokal sylta och blir så inspirerad att hon väl hemma tillreder denna läckerhet till hela familjen. Hon gjorde en analys av hamburgaren, identifierade ingredienserna och här har vi den! Kimitoburgaren från MacDaniels!!
Brödet är inköpt, biffarna är blandfärs på helt ordinär smet, såsen är också industriellt framställd. Men det speciella och originella med denna burgare är vitkålen och lingonsylten!
Tänk gärna på kållåda med rårörda lingon.
Så funkar det på landet. Det bästa med husmanskosten används och korvas om till en burgare som passar de flesta. Utmärkt tänkt, tycker jag!
Tack, det var gott!

Han

Nytt Liv och Ny Tid

Att utvecklas till solros eller människa- växtkraften finns latent där. Vid gynsamma omständigheter växer både blomma och barn, utan större ansträngning. (Kolla intervjun i Ny Tid med Jan-Erik Mansikka som för en tid sedan doktorerat inom Rudolf Steiners tidiga tankar, http://www.nytid.fi/start/)

Eftersom växtvärken för oss människor ibland är stor och stark, gör vi ett försök med blommor och blader i stället, här hos Sopporna. Nu hoppas vi att det skall börja spira och gro så vi får njuta av allsköns örter och blomsterprakt senare.

Hon

Välkommen hem!

Problembarnet i vårt hus är hallen som består av ett vindfång och en tambur. Liten och trång så man knappast ryms in. Våra skor och ytterkläder belamrar allt! Men om man tittar åt annat håll kan det ju se nästan fint ut. Spegeln härstammar från min mormor, blåbärsrisen från Skåldöskogarna, tavlan hängde på sommarstugan när jag var liten och är ett urklipp ur någon veckotidning med konstnärlig upplysningsambition och fönsterblommorna en gåva av goda vänner. Men alla idéer om utrymmeseffektivering i hall och tambur tages tacksamt emot!

Hon

Amarone, Amarone!

När man har bråda tider händer det att mycket går riktigt på tok.
Det här veckoslutet har jag gjort många saker jag aldrig trodde jag skulle göra.
Bland annat har jag på grund av en resa till Sverige inte tänkt på att införskaffa vin till veckoslutet. Arrrggh!
Det går ju inte att sitta en söndagsafton utan att sippa på litet vin, så det blev till att utföra en räd mot vinlagret.
För en vinvän är lagret heligt, inget man tafsar på i onödan. Varje butelj känns som en god vän, som man känt både länge och väl. Man tittar ibland och hälsar på. Räknar, går igenom och drar sig till minnes.
I kväll blev det dock så att vi knäckte en flaska Amarone som legat där i skymundan och väntat på att få tjäna oss nångång till en god middag. Duva med kantarellstuvning och tranbärsgelé var tanken.
Nu blev det en ostkant modell äldre, vilket i detta sammanhang dessvärre inte betyder vällagrad...
Så kan det gå.
Amarone är dock alltid Amarone.
Det kändes ändå bittert, bittert...
Amarone della Valpolicella 2003, Palazzo dei Signori.
Vinet var mörkt, intensivt och doftade starkt och robust av varma skogsbär. Smaken kanske inte så stor som de övriga intrycken gav vid handen, men mycket stark och söt och med en eftersmak som var både lång och eldig.
Men, hallå! Till en skärva frukostost från K-butiken.
Suck!
Fru Kostost...

Han

Stockholm i mitt hjärta

Hälsningar från Stockholm. Staden som känns både hemma och borta. Några gånger varje år behöver jag Stockholm; jag behöver de gamla husen, de många små broarna, de många människorna, de böljande blomstermassorna på Hötorget och uteserveringarna som är alldeles för kalla att sitta på. Men framförallt behöver jag de svenska skyltarna på erbjudanden utanför butikerna, de svenska uppmaningarna om allt och ingenting och sorlet i tunnelbanan på mitt modersmål. Jag behöver staden som lever på mitt språk.

Hon

Prylen!

Gissningarna var utan tvekan både fantasifulla och trovärdiga. Gav oss idéer om nya användningsområden. Prylens ursprungliga funktion är dock tandpetaruppbärarens. Så det så!
Lite styrkekramar får ni nog i alla fall, både ni som gissat och ni som inte gissat. God natt!

Hon

Rucola och vitlök

Om man tycker om rucola och vitlök kanske man tycker om det här. Tanten i K-butiken stod, mixade och fixade vid grönsaksdisken. Inspirerad av henne gjorde jag min egen version. Man tager ett knippe rucola, ett knippe basilika och en skvätt olivolja. Man mixar allt eller klipper fint med vanlig sax direkt i skålen, i så fall innan man häller i oljan. Sedan pressar man i en vitlöksklyfta eller en halv vitlök (helt efter tycke och smak) och likaså några droppar citronsaft. Man rör om och pepprar. Har man ett färskt, nybakt bröd att klicka "mössön" på är det extra trevligt. I annat fall går det bra med ett mindre färskt, rostat. Röran kan också användas till att piffa upp soppa eller sås.

Så kan man fira en torsdagskväll.

Hon

Gissa Prylen!

Kan Du gissa vad det här är?
- Ca 10-12 cm hög, silverfärgad fadigrejkka.
- En nödvändighet i varje hem med självaktning.

Gissar Du rätt får du "styrkekramar" och "cyberhälsningar" från Sopporna!

Hon

Kärlek och stålull

Mera värdefullt om känslor och vikten av medmänsklighet. Ingen lättsam läsning, men angelägen!

Kärlek och stålull - att växa upp med en utvecklingsstörd mamma
Livet är ett mirakel - så stoppar vi mobbning

Båda böckerna är skrivna av Lisbeth Pipping.

Nu ett smakprov ur boken Kärlek och stålull. Det är mycket allvarligt.

Mamma böjer sig över mig och skriker mig rakt i ansiktet. "Är du glad nu din jävla unge att du väckt din mamma? Fattar du inte att jag måste få sova?" Sedan börjar hon slå mig med sina knytnävar. Hon slår hårt och länge och jag gör mig så liten jag bara kan, trycker mig in mot väggen.

Orsaken till vredesutbrottet var en hostattack...

Lisbeth Pipping, som boken handlar om, lyckades vända sitt liv, kanske genom att en av hennes lärare såg henne och gav henne sin uppmärksamhet på ett sätt som ingen annan någonsin tidigare gjort.
Den andra boken behandlar mobbning, som Lisbeth också utsattes för under sin skoltid. Många barn och unga kommer till tals i boken. Många bittra erfarenheter redovisas, men också modeller och tankar på hur modiga vuxna kan stoppa mobbning.
Läs gärna de här böckerna!

Det har varit den första april i dag. Tico Stubb som man minns från skoltiden då han var vild och permanentad i håret har blivit utsedd till landets utrikesminister, på sin 40-årsdag. Det är inget skämt, det är också litet allvarligt.

Hon och Han