Rubriken anspelar förstås på filmen Blue Lagoon, som en annan bekantade sig med på 1970-talet, väl. Det var vackra vyer och skönt folk.
Brooke Shields spelade den kvinnliga huvudrollen, eller den flickiga huvudrollen, som 15-åring.
Hennes mamma stod henne bi som stenhård agent. I fall Brooke under någon inspelning hade obekväma skor, kunde mor Shields låta hela teamet vänta en halv dag tills Brooke fått lämpliga skor.
Det var perfekt det skulle vara alltså, från början av Brookes filmkarriär. Livet hade varit sådant - åtminstone till det yttre.
Brookes karriär kom ju igång på allvar och hon blev storligen firad.
Hon gifte sig med en annan superstjärna - tennisässet Agassi. Äktenskapet varade inte länge.
Hon gifte om sig, med Chris, som hon trivdes bättre med. Sedan - efter många trista om och men och IVF - blev hon gravid.
Kort efter barnets födelse börjar Brooke märka att hon inte alls trivs med sitt barn. Hon misstror barnets kärlek till henne och hon känner sig tvehågsen och misslyckad. Hon vill helst inte alls ha med barnet att skaffa. Det är en hård knäck för perfekta Brooke då det går upp för henne att hon drabbats av postnatal depression, förlossningsdepression.
I boken När regnet faller beskriver hon detta sjukdomsförlopp och vägen ut.
Jag har inte själv skaffat boken, utan ramlade över den här hemma. Jag tog den och började bläddra. Jag läste en rad, läste två, mitt hjärta började att slå... (liten överdrift kanske, men...)
Brooke Shields lyckas bra med att få åtminstone mig att litet förstå mekanismerna kring förlossningsdepressionen. En händelse som borde vara underbar blir svart, svart, svart.
Där ser man - flickan som simmade nakupelle i Blue Lagoon, viker ut sig själv på ett helt annat sätt den här gången.
Han
2 kommentarer:
Människor har ofta fler dimensioner och djup än man först ser. Särskilt berömda personer kan så förvåna en, jag minns att jag slogs av samma aha-tanke när jag läste om Brooke Shields baby blues.
Om ni vill och får tid över har jag en liten utmaning till er borta hos mig. Vore väl spännande att få svar från er båda ;-)
Hej!
Tack för utmaningen, vi ska anta den inom kort.
Vi försökte lämna en kommentar på din blogg, men något mycket nitiskt filter meddelade att vi nog redan lämnat in en kommentar med snarlik text.
Hm. Kan inte minnas det. ;-)
Gällande din kommentar här ovan: de få kändisar jag träffat "på riktigt" har alla visat sig vara ytterst vanliga. Inte var jag särdeles överraskad. Är man människa så är man, inget att göra åt den saken...
Skicka en kommentar