Öl i långa banor

Kraftigt försenat kommer detta inlägg om ölfestivalen i Helsingfors, jag vet. Tack och förlåt.
Det var i alla händelser en festival värd att besöka.
Folket som tagit sig dit denna lördag var törstigt och vant vid krogar. Serveringen handlade inte om "en stor stark, tack" eller på finska "yks pitkä", utan här var det kännare och experter som drog i kranhandtagen. Visst fanns det bulklager för dem som ville ha det, men för de andra var det ett överflöd av sällan skådat slag.
Vi började med Raasteds brown ale och Nørrebros Ravnsborg Rød, två danskar på fat.
Raasteds brown ale, 5,5 % var colafärgat med en svag doft av farinsockerlösning. Smaken var också mild och balanserad med en efternyans av färsk bulle.
Ravnsborgs Rød, 5,5 %, var bärnstensfärgat med tydlig röd nyans. Skumutvecklingen svag. Doften upplevde jag som levande på något vis, med jäst, mineraler och bröd. Fin, len kolsyra i smaken och humle och varm malt. Fyllig eftersmak av humle och bränt socker.
Sedan var det dags för två finländare.
Huvila ESB, 5,2 %, var guldgult-orangefärgat med svag kolsyra och vild doft av syrlig, färsk jäst. Fin fruktig smak med lika ypperlig som utpräglad beska (ESB står för Extra Special Bitter). I eftersmaken dominerar inte humlen lika mycket.
Huvila Porter, 7 %, var mycket mörkt, brunrött. Liten gräddig skumtopp. I doften hittade vi aska, choklad och kaffe. Den mjuka smaken var litet söt, senare bränt besk och till slut mycket torr.

Sahti är en traditionell finsk ölprodukt som bryggts hundratusen år i vårt land. Den påminnner om ingenting, men måste en jämförelse göras får jag en svinstark litet söt gueuze i tankarna. Lammin Sahti blev årets öl på festivalen vilket verkligen får sägas vara en överraskning av rang.
Personligen tror jag det var en bugning mot hädangångne brittiske ölgurun Michael Jackson (nej, inte sångaren), som gillade sahti.
Jag minns ölfestivalen 2006. Jag satt med Michael Jackson och intervjuade honom och blev glad då jag fick välkommet flankstöd av honom gällande min åsikt om en metallisk bismak i många finländska lageröl. Han tog min stora ölbok (som han själv skrivit) och signerade den: Drink great beer, and write about it! Vi var själsfränder, två journalister, två ölvänner...

Lammin sahti, 7,5 %, är grumligt, mjödlikt och har svagt skum. Doften domineras av banan och toffee, och är inte oangenäm. Sött med tunn smak och ingen beska, men med en trevlig fräschör.

En annan godbit jag fick tassarna på var det nästan svarta Raasted Imperial stout på hela 9 %. Där fanns en humlebeska som hette duga och som gav en stickande känsla i munnen efter en explosion av lakrits och muscovadosocker och memma.

Skål för oss som var där, synd om dem som inte var det.

Han