Det finns så mycket jag gärna skulle skriva. Så mycket jag fått uppleva den senaste veckan av äkta omtanke, omsorg och god vilja. Jag tänker på glädjen att ha vänner som finns och förstår, men jag tänker också på seminariet jag deltog i förra lördagen. Det lever kvar i tanken och känslan. Fem mammor vars barn haft det svårt, mycket svårt, då de levt igenom sin pubertet, tog kraft och mod till sig att berätta om detta. Genom dikter, föredrag och stor inlevelse spred de sitt budskap till en publik som både skrattade och grät, men mest av allt bara kände stor vördnad för dessa livsöden som så väl kunde vara vårt eget. http://www.pelastakaalapset.fi/assets/files/verkkolehti/2008/pyykkilaiturilla_ilmoitus.pdf
Seminariet kommer att ordnas i samråd med Rädda Barnen i Kuopio på hösten. För oss alla med barn i tonåren var dagen en tankeställare, för oss som dessutom har barn som inte fötts i familjen var detta nästan en nödvändighet. Tack Ulvojat!
Hon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar