Det blev den bästa dagen på mycket länge. I dag, mors dag 2008. Min älskade är mor till våra barn och att få tillbringa hela dagen i deras sällskap var ingen annan förunnat än just mig, i dag. Att väderleken var tjänlig in i minsta detalj gjorde inte dagen sämre, bara varmare. Och svärmors besök på eftermiddagen gjorde det lämpligt att puffa upp en flaska skumvin av hyfsad kvalitet.
Världen står i blom. Äppelträden väntar på den outsägliga smärtan som deras längtan efter frukt tvingar dem att genomgå, då knopparna brister. Körsbärsblomningen har börjat, likaså för rödvinbären - fast blommorna ser trista ut i jämförelse med de andra...
Finge vi själva blomma som träden och buskarna vore vi väl lyckliga, stå i all vår prakt och bara stråla. Nu dväljs vi bakom vår vintergrå fasad och blir rödare och rödare för varje solinfattad dag...
Ack, vore inte vi också värda att känna smärtan av knoppar som brister och slår ut, slår till höger och med hjärtats klappande kraft också till vänster?
Kunde inte också vi få känna glädjen av att födas på nytt varje vår, bära nya frukter varje år?
Sänd snart svar så skall svar snart sändas.
Typ.
Han
2 kommentarer:
Åh så lyriskt! Tänk att våra kroppar så skriker efter detta, efter en så mörk och dystert våt vinter...
Men nu har himlen mulnat, mörkret faller och imorgon är väl förtrollningen bruten?
Just det. Och i dag har det dessutom varit vidrigt kallt.
Skicka en kommentar