Inget stugsittande denna helg. Kräftkalas igår i partytält med kulörta lyktor och infravärmare (tack för det!) höll oss hemma i "stan". Så länge det står augusti i almanackan är vi dock delvis, åtminstone i tanken, kvar i stuglivet.
I stället för att tänka på och fotografera allt det ogjorda, d.v.s avsaknaden av lister och fönstersmygar, ohuggen ved, högar av överblivet byggmaterial på gårdsplanen m.m., kan man ju se på det som faktiskt är gjort. Här alltså några halvnya bilder:
Våra råspontväggar är vi glada över! Byggar-Jens avrådde oss, han trodde inte att det skulle bli snyggt. Eftersom han var en ung man med god smak i övrigt, var vi nog lite oroliga men vågade insistera på att stickig, ojämn och hålig råspont nog är det vi vill ha i alla fall. Och tur var det! Däremot är vi glada över att vi lyssnade på Jens när det gällde mycket annat.
De gamla korgstolarna fick nytt liv med vit målarfärg.
Köket fungerar till belåtenhet, trots att lösningarna är de enklaste och billigaste tänkbara.
Tjänare!
Kära dagbok, idag hände en för rolig liten passage i familjen.
Sonen stod och pratade i sin telefon - en gammal sak som säkert hade bortåt ett halvt år på nacken. Hur som haver, han ville inte riktigt höra, linjen var dålig. Va sa du? Va? Kan du upprepa! Så lät det.
Jag ville hjälpa till och ställde mig i närheten för att ge några goda råd och talade om att ibland hörs det dåligt och att han lika gärna kunde bryta samtalet... Han var koncentrerad på sitt telefonsamtal och hörde mig inte. Va sa du? Sa han, den här gången till mig.
Bryt, upprepade jag.
Han såg på mig en kort stund, lät telefonen sjunka ner från örat, tog den i bägge händer o KRACK, så bröt han den. Telefonen. Mitt itu. Av.
Vad ger ni mig för den, va?
Han
PS
Ovanstående historia är dessvärre osann. Det skedde inte ens idag. I verkligheten hoppade sonen i allsköns ro på trampolinen med telefonen i fickan. Luren gled emellertid ur byxorna och han landade på den med följder som kan skådas på bilden ovan.
DS
I morgon blir det kräftkalas. Vi skall äta inhemska kräftor så klart, inhemskt kinesiska. ;) En av oss som simmar i soppan har sina rötter där.
Ny lag med Husisreceptet lär det bli. Mörkt öl (Staropramen), dill, socker, salt och vatten i lämpliga doser, tror jag receptet löd. Oj, oj vad gott och trevligt.
Hon
Merete Mazzarellas "När vi spelade Afrikas stjärna - En bok om barnbarn", har inte legat på mitt nattduksbord mer än en natt. Den var mycket lättläst, eller låt oss säga fängslande. Känslan av osäkerhet, av att någon (i detta fall svärdottern) gör en till någon man inte vill vara är beskriven på ett sätt som griper tag. Jag läser och nickar. Nästan hela tiden nickar jag fast jag är yngre än Mazzarella och har egna barn i hennes barnbarns ålder. Men jag nickar inte enbart för att jag förstår Mazzarella. I svärdotterns frustrerade samtal till svärmodern kan jag känna djup gemenskap med just svärdottern. Hennes sorg blir min, fast det nog knappast är meningen. Och jag får ett behov att förmedla. Ja, jag vet att det inte behövs några förmedlare i detta fall, men tanken på att det borde vara lika möjligt att gå i svärmor-svärdotter-terapi som det är att gå i parterapi, slår mig. Jag får en känsla av att det kunde fungera i en del fall.
Sedan älskar också jag Ekenäs! Men på ett typiskt sommargäst vis. Ett sätt som nog inte är riktigt på riktigt enligt de fastbosatta. Ett sätt som påminner om att slicka grädden från kakan, att njuta av barnbarnen och sedan lämna över dem till föräldrarna när ungarna blir trötta. Ett sätt som kanske inte är fullt accepterat, men fullt på riktigt i alla fall.
Det enda jag tyckte var tråkigt i Mazzarellas bok var den övertro på akademisk bildning den genomsyrade. Tron på att man skulle vara en bättre förälder med hjälp av sina akademiska rötter får mig att se rött. Rött som i Arbetare, rött som i Proletär! Nej det är inte den akademiska traditionen som gör en till en god mor och en god far, det är jag djupt övertygad om. Den egenskapen ligger någon helt annan stans. Föräldrabildningen har våra föräldrar och kanske också mor- och farföräldrar, givit oss i sina blickar, i sitt sätt att bemöta oss, i sitt sätt att bära oss och vagga oss, när vi var små. Den har vi fått av dem då de trodde på oss! Den kunskapen är tyvärr (?) inte bunden till akademiska titlar och vitsord, den är så mycket djupare.
Sommarbär i annat än bokform har det också varit. Frukost på terrassen med fattiga riddare och blåbär. Det är det bästa! Det icke pinfärska formbrödet vänder vi först i ägg och mjölkblandning. Sedan steker vi på båda sidor och vänder i kanel och socker. Blåbär och kanel – har ni tänkt på hur gott det är ihop?
Hon
Nu tar vi paus. Senast i augusti återvänder vi.
Vad sommaren för med sig får vi se. Simskola för yngsta dottern blir det, och seglatser och läger för de äldre. Vi vuxna jobbar vidare med vår stuga och våra liv. Lappar och bygger på. Denna sommar tycks varvas av sorg och glädje om vart annat. Hoppas glädjen vinner till slut.
Hon
Sommarmat får gärna vara lätt och ibland också snabbtillredd. Pinjekärnor, dessa droppformade frön från pinjeträdets frukter, räddar mångt och mycket. I torr stekpanna rostar man dem på ett ögonblick och piffar då upp också den alldagligaste sallad så den får karaktär och fyllighet. Ha tillräckligt het panna som skakas så kärnorna får jämn färg.
Här var det en enkel skinksallad med lite färsk getost som fick några nävar av dessa nötliknande läckerheter över sig. Och gott blev det. Lite vitvin eller skumvin smakar inte fel därtill...
Hon.JPG)
Åtminstone här vid sydligare breddgrader var det mycket blött i går på midsommaraftonen. Men vårt program förlöpte som det brukar, som det gjort de senaste tjugo åren. Skumvin i Bodan, stångresning, dans kring stången som majats redan dagen innan. Sedan femkamp, som i år fick vänta på regnupphör efter middagen. Middagen, ja. Traditionell midsommarmat; fiskar av olika slag, litet övriga smörgåsbordsrätter sådär. En nubbe och litet läskande öl. God och närande kost.
Smörgåsen har en inlagd gös som pålägg.
...och godkänt, men inte klart! Trots allt är vi glada. Nu kan vi blunda och glömma alla ospikade lister, omålade väggar m.m. Om tio år ser man inte det som saknas.
Eller så ser man. Lite lister blir det nog i sommar i alla fall.
Vinflöjeln specialdesignades av en kompis, tillverkades av en lokal hantverkare och överräcktes som gåva en kulen höstdag. Nu finns modellen redan åtminstone på ett annat hus på orten. Hantverkaren fick tillstånd att kopsa.
Stallyktor, sådanadär svarta, genuina, var från början vårt enda alternativ. Utbudet var dock ganska knapert och priserna varierade mellan 16 och 160 euro. Dessutom var alla inte alls svarta... Vi nöjde oss med dessa eftersom vi skulle ha fem stycken och fyrk finns int. 
Skjutdörrar ut mot altanen...
Livsfarlig stege upp mot loftet.... Väggen är grå, inte ljusblå som den ser ut att vara. Inte heller limegrön som vi först tänkte.
Köket skall också klarna så småningom. Ett kylskåp lär vi behöva, lite fler hyllor och några draperier för hyllorna kanske. Vi får väl se. I augusti skall ni få se fler bilder. Då kanske det ser annorlunda ut, kanske inte. 
Sakta men säkert blir det stuga. Lister, hyllor och målarfärg saknas ännu men bit för bit... I morgon inflyttningsgranskning. Hur det går får man se....är ingen skam, äldre var ju Abraham!
Helgens fest förlöpte. Maten var ok och människorna nöjda. Vädret var. 
God morgon. Jaha, ja. Hon har redan hunnit ut med sina listor...
Låt vara att jag inte tycker om listor, men gällande den här uttryckliga festen har jag också en lista.
Vill ni ta del av den?
Tänkte väl det.
Men jag ska ge er den i alla fall.
1. Se till att skumpan är välkyld när festen börjar
2. Se till att vitvinet är välkylt när skumpan är slut
3. Se till att maten serveras i rättan tid och att åtgången är tillräcklig
4. Planera in framförandet av Taube-visorna så att stämningen inte blir alltför pinsam och/eller förstörd
Så.
En sandhög här eller där har aldrig förstört en fest.
Däremot nog en sol- och pissljummen skumpa...;-)
Men. Se det som så att ju flera listor det finns, desto mera arbete har man.
Och de här dagarna innan kalaset skall präglas av aktivitet.
Han
På söndag blir det kalas. Far fyller 80 och det blir trädgårdsfest på gården här hos oss på sopporna. Om vädret tillåter. I annat fall blir det innebjudning.
Massor av gamla veckotidningar, ett limstift, några saxar och ett stort vitt papper var utgångspunkten för familjens gemensamma "dröm dig in i framtiden"-lek. Alla hade lika roligt (utom ev 15-årig son som hade några skolarbeten ogjorda och inte kunde kasta sig in i leken riktigt lika helhjärtat som vi andra)! Vi klistrade och limmade och ville ha! "Köpa, köpa, köpa. Aldrig hör man något annat." sa Emils pappa när Emil skulle köpa en gammal liten sammetsask från marknaden till Ida. Lite så var nog stämningen också hos oss... Men nog fanns det drömmar, de verkligt viktiga, som sträckte sig långt utöver det materiella. De är dock svårare att fånga på ett enkelt vitt pappersark med granna bilder...
Ni kan ju försöka gissa vilka bilder som representerar vems drömmar...
Hon
