Så har det då hänt. Den döende hunden är nu död, finns inte mer, borta.
Slutet var ju inte gott, men lyckligtvis gick det fort och lidandet blev inte långvarigt för hennes del. För oss här hemma fortsätter lidandet, saknaden.
Inte blev hon någonsin helt rumsren, den rackarn, men hon var godmodig, glad, nyfiken, snäll, vacker och på allt sätt en fin hund! På senare år oerhört och bedårande envis, det stycket! Dement blev hon också mot slutet.
Spår av henne kommer att finnas under resten av våra liv, rent fysiska spår, som något hårstrå eller något klomärke i golvet, någon fläck på mattan. Spåren av mera imaginär art är inte svåra att föreställa sig förstås. De finns precis överallt.
Nu påbörjas diskussionen om hund eller inte hund, valp eller inte valp. Själv företräder jag den klassiska synen; detta var min hund, flera skall jag inte ha. Hon företräder den klassiska synen; nu skall vi börja titta på valpar, det går inte att vara utan hund.
Men mitt trumfkort är Golvet. Ska golvet slipas och målas vitt eller ljusgrått? Skall en valp få slita upp målarfärgen direkt i sin linda?
Se där, så fick jag in litet inredning också i detta inlägg.
Nu åker vi till landet och tänker.
Han
4 kommentarer:
Vad sorgligt. Fast det var väntat.
Bilden är så fin.
Jag har liknande erfarenheter som er dotter av att ha farit iväg med lätt hjärta från en hund. Fortfarande efter otaliga år sitter avskedsbilden, hundens ivriga kropp och min redan till hälften - eller mer - bortvända, redan bortresta kvar och är så lätt, så lätt, att ta fram.
Makens och min 16 år gamla katt fick leva på övertid och vara ganska mycket för sjuk, för att vi valde att göra ännu en operation då vi fastnade i väntanskvarnen på väg till dottern i Kina. Den katten är lite för mig som de känslor du "han" beskriver inför att skaffa en ny valp. Men ett hem är ändå inte riktigt komplett utan en katt i ett hörn av soffan - i min värld.
Och jag skulle nog kunna tänka mig att vi är mogna - egentligen - för en valp vi med. I nästa vecka får vi besök av en familj med hund och jag vet hur suget kommer att växa.
Alla längtar redan.
Och vetdu "han" det är betydligt enklare att leva med ett vitlaserat än ett målat vitt golv. Vi lämnade efter oss ett målat i Stockholm (ljusgrått) och det går inte en dag då vi inte prisar vår fiffighet över att bara täcklasera trägolvet i "stora rummet" och "matsalen" här. Det slukar - nämligen - allsköns spår av liv, på ett helt annat sätt än det målade gjorde.
Sköt om er. Hoppas solen är snäll och värmer er alla nu, i sorgen och saknaden.
Kramar från oss.
PS
Vilken fin liten "villa" (på österbottniska) ni fick till.
Helt underbar.
Här sätter allergier krokben men funderingar pågår om att det både finns hund och katt som är "snällare" mot allergiker.
Vet inte hur det gick till men ett stycke hoppade ur texten när jag skickade den. Slarvade med korrandet.
Ser lite konstigt ut men inte helt obegripligt, va?
Hoppas sorgen snart övergår till en mer mjuk och fin saknad.
och hoppas ni kan komma överens om beslutet om valp eller inte... Här lutar det åt vår första valp i höst, om jag får som jag vill! :)
Tack för era deltagande kommentarer! Nu svarar "hon" här, trots att "han" skrivit inlägget. "Han" är nämligen nätlös på stugan, medan "hon" jobbar vidare i stan. Att leva på övertid var något vår vovve också gjorde. Vi viste alla att det skulle ta slut ganska snart. Trots allt går det ju aldrig riktigt att förbereda sig. När det gäller hundar känns det som att då när de blivit som klokast måste de gå. Utom kanske det sista halvåret i detta fall, då den ovannämnda Hunden faktiskt fick symtom som vi tolkade som någon form av demens...
Avsked är alltid svåra.
Om det blir en ny hund någon gång får som sagt se. Nog kan jag också drabbas av lättjan och njuta av att ansvarsbördan lättat en liten smula och skiten inte besudlar gräsmattan och tidvis golven och det ständiga funderandet på var hunden skall placeras om familjen företar sig hundfria aktiviteter och klor som inte skrapar golv o.s.v. Tack Mollalena för idén med täcklasering. Vilken sorts färg har ni använt? Vi har Osmocolorat golven på sommarnöjet och det verkar bra. Kanske man kunde välja en mer täckande nyans av detta också här hemma?
Skicka en kommentar