Bryssel, så mycket mer än A4:or

Vi här på bloggen ska snart besöka Bryssel. Orsaken är att Hans kusin med sin familj bor och jobbar där sedan i somras. De hamnade där efter några år i Addis Abeba - värsta globetrottrarna, eller hur?
Hon bodde i Bryssel för över tjugo år sedan och har också stämt träff med några polare från den tiden.
Vi ser förstås fram emot vårt förlängda veckoslut (BF!) och har redan i dag insupit stämning i form av några trappistöl, öl som bryggs av klostermunkar i bryggerier som befinner sig inom klosterväggarna, eller -murarna.

De kända trappistölen är ofta rejält starka och ofta goda. Idag fick jag tag på tre olika, men måste besöka två olika alkobutiker. Det ölet är ingen varmansdryck, om man säger så.

Vår favorit idag var Rochefort 8, 0,33 l flaska och hela 9,2 %.
Färgen är bärnsten med röda toner, skumkronan är enorm, ljus och långvarig. Doften är fräscht fruktig med vinösa inslag. Fin, syrlig smak med en aning maltig brödighet och den höga alkoholhalten är välgömd. I eftersmaken finns nyanser som klart påminner om det finländska Sahti-ölet.

Att få sig ett sådant öl när regnet öser ner ute och dagen har varit kall och mörk gör oss alla väl till mods. Vi tar till oss munkarnas arbete och förstår hur lätt bryggandet kopplas till friden och sinnesron i klosterlivet. Här hemma falnar elden i spisen, glöden pulserar glimmande av liv en stund ännu. Mjuk värme från vår trygga eld omfamnar vårt rum. Ingen annan värmekälla än öppen eld har använts här sedan våren. Det blir kallare för varje dag som går, snart måste värmeelementen knäppas på.

Men vad gör det, då julen är nära?

Och jo, munkarna dricker själva sitt öl varje dag. Det lär förekomma versioner för dagligt bruk vid måltiderna som är litet svagare, kanske 5-6 %.

Han