Choklad, vin och nostalgi

För min del betydde Belgien nostalgiska kickar, god mat och dryck. Det heter att det inte är möjligt att sätta ner foten i samma flod två gånger, och visst hade livet gått vidare också i Bryssel på 22 år. Men ändå! Med lite välvilja var "mitt" Bryssel där i alla fall. Landskapen var de samma, några hus var rivna och några nya hade uppstått, men i grunden var vyerna de samma. Vi människor var de samma, visserligen hade några av de nära lämnat jordelivet och andra hade fårats och grånat lite, men i grunden fanns vi där. I andanom och i verkligheten. Kindpussarna, skratten och söndagsmorgnarna med herrarna som köar vid bagerierna. Bilköerna, de små butikerna och pubarna. Allt fanns kvar även om restaurangerna ändrat namn och esplanadernas träd hade vuxit sig högre.


På fyra korta dagar hann vi umgås med vänner från förr och nu, glädjas över 1,5 åringens motoriska framsteg, prata politik, glädje och sorger, dricka belgiskt öl och äta praliner. (Praliner förresten, vilket missvisande ord, kom vi fram till! Det låter allt för krispigt ju. Så egentligen borde praliner stå endast för godsaker i form av franska/amerikanska pastiller. Konfekt är konfekt och praliner är från och med nu endast choklad med dragéöverdrag. Bara så ni vet.)


På fyra korta dagar hann vi både äta och dricka mer än vi borde och lägga 500 km bilväg bakom oss. Vi är lyckligt lottade människor som har släktingar som vill bo lite här och där i världen, som är vansinnigt gästfria och dessutom oerhört trevliga!

Tack!

Hon