Bluffmakare bland handelsmännen

Jag försökte hålla igen här och trösta mig med påsköl och mat, men det går inte längre. Trycket blir för stort. Det spänner kring pannan och rötan måste ut...

Det handlar om uppenbara försök att bedra folk. Kunder. Och det handlar om Stockmanns varuhus i centrum av Helsingfors.

Så här var det:
Jag hade en stund på stan och gick in på Stockmann för att se mig om. Vid en disk hade man radat fram läckerheter för påsk.
Ägg, harar, höns och tuppar i en salig glittrande blandning. Jag plockade åt mig en påse med naturtrogna små lantägg i vitt och brunt som var fyllda med choklad. Priset var över 26 euro per kg, men påsen var liten så det blev inte så dyrt.

Jag vandrade vidare, nöjd med mitt lilla köp. Tänkte på min fru, hon tycker om pynt!

Och: Femton steg längre västerut, FEMTON futtiga steg, kommer jag till en annan disk som bjuder ut påskgodis i lösvikt. Där i en av lådorna- fantamme - vad är det som ligger huller om
buller? Jo, mina naturtrogna små lantägg i vitt och brunt.
Kunde ha varit ett trevligt återseende om inte prislappen samtidigt sökt min blick. 16 euro per kg. 16!!
Anamma och anfäkta, 10 euro mindre per kg. Jag blev kallsvettig och kände mig bedragen. Min påse brände i fickan. Visst var den försedd med en liten etikett i guldfärg, men den var så in i helvetes dyr i jämförelse med vad en lika stor påse av dessa lösviktsägg skulle kosta.
Nå. Till handling! Tillbaka till ursprungsdisken. Jag vill byta den här påsen, jag har hittat samma ägg till ett billigare pris. FEMTON jävla steg härifrån...
Köpet gick tilllbaka. Och jag blev så barnsligt nöjd att jag omgående inhandlade flera ägg, i pastellfärger.
I dag skall vi pryda Sachertårtan med dem. Den som väntar får se. Recept kommer också, ett gammalt recept som är litet tidskrävande, men som belönar konditorn furstligt.
Han

En norsk segrare

Tre sorters påsköl har alltså i år tagits in av vårt alkoholmonopol. De är Nørrebro Bryghus (dk) Påske Bock (60 cl, 7%), Haandbryggeriet (no) Påskegodt(50 cl, 6%) och det åländska Stallhagen Påsk (33 cl, 6%).

Nåväl.
Haandbryggeriet Påskegodt
Färg av ljus gräddkola eller bärnsten. Ett grumligt, disigt öl med förhållandevis svag skumutveckling.
Doft av örter, jäst, det finländska ölet Sahti och banan.
Smaken humlebesk med trevliga mjuka syror och en torr eftersmak av salmiak (salt lakrits).
Hon placerade det på andra plats av tre och Han på första.
Stallhagen Påsk
Mörkt kaffefärgat, coca colalikt öl som i den provade flaskan tyvärr saknade kolsyra nästan helt. Ingen skumutveckling alls.
Doft av memma (finsk påskdessert av rågmjöl och malt), kaffe och farinsocker. En aning aska i eftersmaken. Svår att bedöma i detta skick.
Hon tyckte bäst om detta öl, Han placerade det på en tredje plats.
Nørrebro Bryghus Påske Bock
Mycket imponerande flaska både till utseende och storlek. Ett klart, konjaksbrunt öl med hyfsad skumkrona.
Svag doft av fruktestrar och örter och alkohol.
Syrlig, nästan vinös smak med tydliga toner av både jäst och alkohol. Svag eftersmak av humle.
Hon: Tredje plats, Han: Andra plats.

Således tog norska Haandbryggeriets Påskegodt hem spelet.
Men inget av de här ölen var egentligen något extra. Det finns mängder av bättre öl, också till påskalammet!

Vi dukade i afton fram en liten måltid för att ha något att låta ölen skölja ner. Det blev en traditionell köttgryta på rostbiff och rödlök.


Desserten ikväll var färsk frukt, ananas och passionsfrukt.


Och en fräsch bukett, för estetikens skull.


Han

Lemon Grass

Åt lunch på Thai-stället Lemon Grass på Tredje linjen 12 i Berghäll idag. Litet (man sitter verkligen tätt), mysigt, till det yttre anspråkslöst men fantastisk mat! En minimal soppa till förrätt, en huvudrätt varav ett av de tre alternativen är vegetariskt (alla de tre gånger jag besökt stället har det bestått av tofu med grönsaker i varierande sås) och nuförtiden kaffe + ett kex som avslutning. Nuförtiden skriver jag eftersom kaffet kommit till i och med att priset höjdes till 8 e för vegeversionen och typ 8,50 e för dem med mera tuggmotstånd.

Det jag menar är att stället är värt ett besök. Bästa thai-maten jag ätit i H:fors helt klart, till det bästa priset. Men fortsätter prishöjningen får jag kanske tänka om.

Hon

Kunde inte hålla mig...

... utan plockade fram buteljerna så att de skulle få posera för kameran.
Vi är alla litet spända. Det är litet speciellt då påskölen kommer. I år tog monopolet Alko in tre egentliga påsköl (Systemet i Sverige burkar väl saluföra ett tjugotal...), ett danskt, ett norskt och ett åländskt. Det är dem vi ser på bilden ovan i all sin prakt och glans.
Visst är de läckra? Kolla de mjuka formerna och se hur ljuset glimmar i den vackert välvda glasytan. Flaskan till höger kan synas obetydlig, men den är faktiskt en gammal flasktyp för just öl i Finland. Designad av glasmästaren Tapio Wirkkala nångång på 1960-talet.
Nåja. I morgon afton återkommer jag med en liten rapport om hur de här ölen egentligen smakar. För visst kan en flaska vara nätt att se på, men det är ju innehållet som räknas.

Han

"Sist i mål men glad ändå"

Såhär känner jag mig dagen till ära. Som en Nickedocka, trött och viljeös men glad ändå.I morgon blir det annat. Då skall vi äta gott och lägga in vackra, välkomponerade, estetiska bilder på bloggen. Ha en bra torsdag alla ni som vågat er hit!

Hon

Vem är jag att påstå…

Förberedelserna går lite trögt idag. Solen lyser lite för ivrigt för att vädret bara skall vara trevligt att beskåda från fönstret vid mitt skrivbord. Jag hör hur snön rasar från taket då solstrålarna värmer plåten. Och jag föreställer mig takdroppet vid vår trappa. Den välbekanta känslan av att jag har tagit mig vatten över huvudet infinner sig: Vem är jag att säga, vem är jag att påstå, vem är jag att svara på folks frågor? Men jag börjar vänja mig att det skall vara så före varje lite större uppdrag. Största delen av mitt yrkesliv har jag gjort just detta; föreläst, handlett och spektaklat mig. Så egentligen är det det enda jag kan. Trots allt blir jag osäker på att jag faktiskt är den rätta, att jag har något att förmedla på riktigt. Nu på lördagen skall jag dessutom tala i 1 timme och 30 minuter på ett språk som inte är mitt modersmål. Men det har jag slutat skrämmas och skämmas över. Jag har märkt att många har överseende och en del rent av upplever det lite exotiskt med en inbiten finländare som inte till fullo behärskar finska. Så den biten är lugn. Och egentligen vet jag att jag behärskar innehållet. Det blir bra så fort jag slutar fundera på mig själv. Jag är den jag är och det är det enda jag kan, varken mer eller mindre.

Hon

En gyllene häst med vingar

Sjuåringen kom hem från skolan med en tavla föreställande en guldfärgad häst med vingar. Hon tycker om hästar och en häst med vingar är inte bara stark utan den kan dessutom lyfta högre, se bättre och komma längre.

Det är skillnad på att ge sina drömmar utrymme och att fly. De är egentligen varandras motsatser. Att våga vara närvarande kräver mod och drömmar, medan flykten har sin grund i rädsla, självförakt och närhetsångest. Jag hoppas min dotter vågar sätta sig på hästens rygg en dag. Lyfta tillsammans med den. Hålla hårt i manen och med öppna ögon våga se det hon ser trots svindeln, utan att blunda som jag själv så ofta gjort!


Hon

Ölskum och vintårar

Min andlighet kan ta sig andra uttryck än att be till gud. Vi är i vårt hus inbitna vänner av god mat och dryck. Vad dryckerna beträffar gäller det främst vin och öl. I över tjugo år har jag varit vinvän och för några år sedan började jag mera systematiskt också bekanta mig med öl.
Jag hoppas kunna dela med mig av vårt intresse och våra upplevelser då och då. En maträtt och förslag på lämpliga drycker därtill. Någon liten ölprovning kanske. Och jag hoppas förstås på kommentarer i fall någon någongång provat på nåt jag omnämnt här.

Allra först vill jag slå fast att de flesta finländska och/eller svenska "vanliga" lagerölen inte håller så hög standard. Dessbättre finns det nya små bryggerier som genom idogt arbete nått stora framgångar också i de här länderna, för att inte tala om våra grannar Norge och Danmark.
Tänk er till exempel att till sin mustiga lammgryta med vitlök i påskatider servera ett kraftigt, fylligt påsköl med stor humlebeska!
Och en annan hjärtesak, när jag nu håller på: Glöm det röda vinet till osten! Försök med nästan vad som helst annat. Jag lovar, det blir bättre!
Tro nu inte att jag är en snobb, för all del. Det är mig fjärran att tycka någonting annat än att det som avgör om någonting är gott eller inte är den egna smaken!
Till veckoslutet lovar jag er något trevligt.

Han

Gud ser mig inte

I hela mitt liv har jag anat att Gud inte finns. I hela min barndom, liksom i mitt vuxna liv har jag det oaktat ropat ut min ångest och min längtan till Henne. Eller Honom. Gudarnas skepnad har växlat under åren, men alltid har de funnits där som en hägring. Ibland visar Dom sig, som en kall hand kring ditt hjärta, som ett oförklarligt, omänskligt händelseförlopp i den lugna vardagen, som en påminnelse om att allt inte är trygghet. Ibland får Dom en att tro att Dom representerar godhet, kärlek och allmakt. Ofta får Dom en att misstro.

Meningen med dessa obesvarade (eller är de rent av besvarade ibland?) rop i mörkret, då? Jag ser det som en sorts ödmjukhet. Ödmjukhet inför livet och mot mig själv. Ett biktande, en bekännelse som ibland full av vånda, ibland med lätta andetag, ibland viskande, ibland skrikande, ibland skrattande får mig att känna att jag inte är allsmäktig. Jag är bara en liten skit, en våg som slås mot klipporna och Livet är mig övermäktigt. Det är det Hon behövs till, Guden. Att hjälpa mig att se min hjälplöshet. Att hjälpa mig att se skönheten i svagheten, både i min och andras.

Hon

I väntan på Påsken

För ett år sedan fick vi påskkransen i gåva. För ett år sedan hängdes den upp, provisoriskt, under väggljusstaken. Där hänger den fortfarande och nu är påsken snart här och kransen kan glädjas åt att inte vara helt fel igen! En kort tid varje år kommer den att känna sig rätt och folk som besöker vårt hem kommer att tycka att vi är rätt. Vi kommer att framstå som människor med sinne för årstidernas växling och högtidernas charm.

Däremellan är det mest lite si och så med både kransen och oss.

Hon

Härliga bananer

Det har blivit afton här hos oss nu. Snön har bäddat in oss i en för den här vintern ovanlig tystnad, tjock och dämpad.
Alla barn har i kväll tillrett pizza, av två varianter, kyckling med banan och tonfisk med ananas. Det har i dag varit vår vardagsfest, fast det är söndag.
När skymningen blir mörk vill man gärna tända en lykta. Och när lyktan är tänd ser den så fin ut att man gärna vill fota den. Behärskar man då sin kamera illa, kan resultatet bli platt och torftigt. Har man då en son som kan ge tålmodiga instruktioner om det digitala fotograferandets beskaffenhet och konst, blir resultat bättre.

Förresten.
Är det någon annan än jag som har svårt att begripa varför Kristian Luuk gång på gång skall vara den som leder Melodifestivalen i Sverige?
Den som minns honom från Hassan (eller nåt sånt) kommer ihåg en komiker av rang. Det som nu återstår är bara ett torftigt luuketablissemang, en salongsnisse!
Tänk att jag sitter här i Finland och har inte ens hört det finländska bidraget! Och jag är inte ens österbottning!

Han

Soppa och Spik

Välkommen till bloggen om livet i förorten. Drömmen om vackra ting och goda viner, levande ljus och vitlöksdoft är drivkraften. Verkligheten är oftast en annan. Tulpaner vissnar ju förr eller senare och kaffet kallnar! Det finns ingen annan riktig fest än det vardagliga. Så småningom skall den här bloggen fyllas av bilder, recept, inredningsprojekt, spörsmål och vardagsstrunt. Det är målsättningen. Hon