Nå, vi åkte vidare från Westmalle, längre österut, längre norrut och kom till ett kloster precis vid gränsen mot Holland. De här trakterna av Belgien är nästan helt och hållet flamländska, alla skyltar och alla människor är flamländska.
Vi nådde St. Benedictusabdij De Achelse Kluis där ölet Achel bryggs.
Vi kom litet närmare de centrala byggnaderna och delarna av detta kloster än på Westmalle. Porten på bilden ovan visar ingången till klostrets lilla trädgård i anslutning till huvudporten. Munken på bilden nedan hälsade oss vänligt på flamländska med någonting som ungefär lät som "Hood Eiftresmiddach".
Och visst var det ju eftermiddag, så vi hälsade tillbaka.
När vi hade kikat på klostret en stund gick vi mot serveringen som kallades brasseriet. Här möttes vi av en stor bar med mörka träslag, dämpad belysning och mycket mera genuin levande pubstämning än på det nybyggda, moderna cafét vid Westmalle. Här satt de lokala gubbarna och tanterna och pimplade öl, utan att desto mera ägna munkarna och andligheten en tanke. Tror jag.Som ni ser av bilden nedan hade vintern inte än kommit, men det blev ett sjutusans snöväder bara någon dag senare.
Det fina i den här kråksången var att bryggerianläggningarna till vissa delar kunde beskådas genom glasväggar som vätte mot brasseriet.
Till salu att dricka fanns öl på fat av två slag, ljust och mörkt, Blond och Bruin. Bägge hade en alkoholhalt på 5 %, vilket var intressant, eftersom det öl som såldes på flaska, antingen 0,75 l eller sixpack med 0,33 l:s flaskor, var betydligt starkare. Men på brasseriet kunde bara de mera moderata versionerna inmundigas. Priset per stort glas var 2 euro.
Regeln för Achel verkade vara att det svagaste ölet var fatöl, det nästsvagaste var ölet på små flaskor, och det starkaste fanns i de stora flaskorna.
Och här sitter jag nu och har svårt att smälta att jag faktiskt kom till dessa objekt för vallfärd, ölklostren i Belgien.Han
5 kommentarer:
du blir visst helt salig av öl, du. lite som munkarna ;)
Ni anar inte hur avundssjuk jag ärpå er. Tänk att ha släkt i Belgien som man "tvingas" hälsa på.... Choklad, Pain de chocolate, gatukök, geneverbarer och inte minst då Öl.
Var och en blir salig på sin fason... Öl är ju gott!
Den här delen av släkten finns nu i Bryssel, men kan om något år befinna sig någon helt annanstans. Kanske Brasilien, vad vet jag... Därifrån kommer något skumt bananöl. Knappast åker vi i så fall...;-) Det gäller att smida medan järnet är varmt.
Härligt att läsa om er resa till Belgien. Finns verkligen en del mycket intressant öl därborta.
Varför finns det inte sådana trevliga munkar i Sverige eller Finland?
Säg det, broder!
Vad beträffar Finland antar jag att det beror på att den som ger sig in i klostervärlden här hos oss samtidigt avsäger sig allt - säger ALLT - som gör livet gott och behagligt. Också öl. Kan inte riktigt förklara det, men för mig är det perfect sense att det inte finns finländska munkar som brygger öl. Åtminstone inte lagligt. Vad de sen sysslar med bak klostrets tjocka murar är en helt annan sak.
Skicka en kommentar