Älginlägg

Vi spelade nåt racketspel, yngsta dottern och jag. Vi hade gått upp längs vägen för att spela på det flata berget, där det dessutom sällan blåser. Vi slog några slag och sprang och hade oss. Mitt i allt såg jag hur en älg kom vandrande i bakgrunden. Hoppsan, sa jag, titta bakom dig. Hjälp, vad är det, utbrast dottern. Senare berättade hon att hon trodde det var en spindel. Alltså hon trodde inte att älgen var en spindel. Eller jo, hon trodde älgen var en spindel, men bara så länge hon inte såg den. Älgen.
Hur som helst. Älgtjuren, en fyrtaggare, (Hon, som kallades till platsen per telefon, sa att det är en fjolårskalv), lät sig beskådas och fotograferas.
I ett skede blev jag litet närgången med kameran. Älgen vände sig om och tittade mig i ögonen. Sedan gjorde han en häftig rörelse mot mig och... lade sig ner i mossan.
Kort därefter reste han sig emellertid och vandrade tungt och makligt vidare, mot bättre buskage.
Vi tackar för det inslaget. Alltid lika angenämt.
Och alltid detta med att på något sätt försöka förhålla sig till jakt och att döda djur. För att inte tala om att äta kött.

Han