Det var inte alls så dåligt!

Eller har vi blivit okänsliga?

Jämfört med hemgjord ostfondue kanske den här snabbversionen var lite mildare, snällare på något sätt. Men helt klart godkänt. Och vinet var gott! Riktigt gott!

Hon

Gammal mat

Han glömde visst nämna att vi inte bara drack här om sistone. Vi åt minsann också! Och det var helt ok, riktigt gott faktiskt. En räkpasta med färsk citronmeliss och timjan i sås på creme fraiche. Ja och vitlök förstås. Räkorna lades i till sist för att inte bli hårda. Även om två italienska flickor på utbyte en gång lärde oss att andra alternativet är att låta räkorna puttra över 30 minuter i såsen. Vårt tålamod klarar inte av sådant, så vi kör med sista sekunden tricket i stället.

I kväll blir det Lidls ostfondue. Men vi har GOTT VIN! Vårt tålamod har tydligen gett upp också här. För nog inser vi att dessa engångspåsar är långt ifrån den fondue som vi omsorgsfullt tillredde från grunden, i vår ungdom. Men det var då. Nu har vi bråttom för livet är kort och det gäller att skynda.

Kanske återkommer vi till hur det hela smakade. Om vi hinner.

Hon

Ett par godingar

Då det förlängda veckoslutet var över och vi var hemkomna i god ordning, var det en sällsam njutning att få pysa upp ett par kapsyler och njuta av gott öl. Det har blivit en del Lidls öl nu på stugan... Ingen kulinarisk upplevelse precis, men för det mesta ett bättre alternativ än den vanliga inhemska bulkkaljan.

__________________________________________________


Först ut var Brooklyn Local 1, från det amerikanska bryggeriet Brooklyn Brewery. En ståtlig butelj med ingalunda kapsyl alls, utan naturkork.

Grumligt öl med färg av aprikosjuice och med sammetslent vitt, långvarigt skum.
En behaglig sahtiarom av banan och apelsin dyker upp i början och fräschören är påfallande. Mycket mera doft än så tränger inte genom det täta skumlocket.
Smaken blir en stor, nästan luxuös explosion i munnen av humle, aprikos, druvskal och en mycket värmande eftersmak av god, balanserad alkohol och blommig humle. Märkligt nog blir ett drag av veteöl som intryck beständigt.
Ett karaktärsfast, blommigt, läskande allroundöl.
Dyrt var det, nästan tisikan för 0,75 l. 9 % alkoholhalt.

Följande man till rakning var Snake dog IPA från Flying dog, ävenså från Förenta staterna.

Konjaksfärgat med tunt skum som ser ut som Koffens, Karjalas eller Lapin Kultas... Doften är utsökt med fina humletoner som dominerar. En aning jästsyror och knäck märks och rentav honung samt parfymer från en blomstrande sommaräng.
Smaken är fin med en vag sötma och smörighet som fort övergår i fruktig jäst med sin syrlighet och sedan vräker sig humlen på och skapar en klassisk mycket torr avslutning som i sanning heter duga.
Vid den andra klunken har man emellertid redan vant sig och i det skedet smyger sig någon litet halvunken bismak in i bilden och förorsakar huvudbry.

0,355 l flaska, 7,1 % och 3,53 euro exakt.

Om inte annat så är bägge ölen utmärkta till chips tack vare sin stora beska!

Han

Sportlov och verklighet

Sportlovet VAR trevligt. Och i morgon börjar jag jobba. Andra fortsätter njuta.
Ja, fan också. (Förlåt mamma! Jag vet att du hatar när jag svär och jag vet att du tidvis läser vår blogg och jag inser att det stämmer att man aldrig blir vuxen, för mors vakande öga följer en från vaggan till graven. ;)) Så är det. Med såväl mor som jobb. Och jag har glädjen att älska dem båda! Fast jobbet skulle jag nog leva bra med i lite mindre doser just nu.

Fuskbrasa i väntan på skorsten. Sportlovet har, trots begränsad tid och begränsad mängd snö och sol, bjudit på en hel del välförtjänt avkoppling.

Tidsfördriv......

Och lite omotiverade sommarköksvyer:

Knivarna är loppisfynd från senaste sommar. Vassa och fina.

Och Han och Hon tog sig en promenad på isen. I väntan på värmen, simturerna och värmen.

Hon

Moderskap...

...är tidskrävande. Och aldrig trodde jag att jag skulle komma att identifiera mig med visor och vissångare som denna.



Men så kan det gå.

Hon

Hav förtröstan?

Hej, hej, hej, väldigt mycket hej till alla och envar!
Fisksoppan har nu tagit slut och vi har krupit ihop och däckats av influensa och kyla och is.
Det är vidrigt.
Tänk att det alltid ska vara så att man först får njuta av en snöfri och mild förvinter, men lik förbannat kommer den här steadystateminusgraderskylan ändå förr eller senare. Varmare klimat, my ass! Vi luras att tala om hur skönt det är utan mängder av snö och massor av kyla, och just då vi hunnit dra en suck av lättnad dyker den upp, vintern, med all sin kraft. Dag ut och dag in, samma sak, kyla, snö och is, kyla, snö och is.
Oxveckorna är i sanning tunga.

Han

Bouillabaisse igår...

...helstekt gås i morgon.

I övrigt är tiden för bloggande och annat roligt begränsad just nu.

Till veckans rolighet hörde förhandsvisningen av filmen "Maata meren alla".

Handlar om unga Idas längtan efter att frigöra sig från modern och småstadslivet. Hennes resa till Berlin och storstadslivet. Hennes knepiga relation till modern som både är distanserad och kvävande, på samma gång. Att hålla distans och ändå inte släppa taget, så typiskt finländskt på något sätt. Dessutom råkar Ida vara adopterad och hennes bästa kompis homosexuell.

Lenka Hellstedt som står för manus och regi är själv adoptivmor. Den ursprungliga berättelsen är skriven av Riikka Ala-Harja. Se den gärna. Premiär 23.1.2009.

http://www.maatamerenalla.fi/

http://www.ses.fi/fi/elokuva.asp?id=886

Hon

Öl är inte gott

Då och då går man på en verklig nitlott här i livet. Gäller det allvarliga ting är det trist och gäller det mindre allvarliga ting kan man överse med besvikelserna.
Den här gången gällde det allvarliga ting; det gällde öl.
Ölet här på bilden ovan smakade surt och illa. Mer ska man inte säga om det. Förutom: Köp det inte. Inte på några som helst villkor! Daleside Chocolate Stout är No, no! Blää.

La Granja Stout från Nørrebro Bryghus i Köpenhamn däremot är en god brygd som försvarar sin plats nästan varsomhelst och närsomhelst. Till sin färg är det mycket mörkt, nästan svart med ett beigefärgat litet skum som bildar trevliga mönster på glasets insida. Det doftar rök, choklad, kaffe men inte alkohol eller jäst, trots en styrka på 7,5 %. Flaskan är trevlig med sin volym på 6 dl. Smaken är ganska liten med förvånansvärt stor fräschör och väl dold alkohol och mellanstor humlebeska. Ölet är kanske inte enormt, men får nog ett högt betyg. En liten sötma stör mig, som dock kan pareras om ölet dricks till något sött, som till exempel en belgisk liten pralin. Ölet innehåller både espresso och muscovadosocker. Minuspoäng för det höga priset på 7,32 euro.

Förekommer också under namnet La Granja Espresso Stout.

Denna trevliga, innovativa matta lade vi fram vid en av terassdörrarna i vår matsal. Som ett litet minne av vår julgran som var ganska torr redan från början.

Han

Ingefära och sesamolja

Trettondagsafton.
Familjen firar något decimerad, men dock. Vi plockar fram en flaska som haft sig något år i skåpet och som ingen vet något om. Cabré&Sabaté Brut nature vintage från 2005, ett hopkok på fyra druvor, bl.a. chardonnay. Denna cava drickes nu i rättan tid, några månader till och den hade varit för gammal och trist. Än har den en liten rest av fräschör och god äppelsmak, som ändå uppvisar små drag av hemjäst vin. På google finns bara litet info om vinet, så mer kan jag inte berätta. Flaskan är inhandlad på Teneriffa för ett år sedan. Litet speciellt med en årgångscava, vilket också var skälet till att flaskan köptes.



Vi beslöt oss för att ikväll äta 餃子, d.v.s. jiaozi, d.v.s. kinesiska dumplings, d.v.s. degknyten fyllda med blandfärs kryddad med sesamolja, vitlök, vårlök, ingefära, sojasås, som i vår version först steks snabbt i het olja varefter ett halvt glas vatten hälles över woken och locket lägges på. Puttrar tills vattnet avdunstat. Så här gör vår granne och vän som härstammar från provinsen Hunan.



Vi gör degen enligt grannarnas anvisningar burdust på bara mjöl och vatten. Konsistensen är det viktiga. Känslan sitter i händerna och kan inte förklaras. Kanske som pizzadeg. Typ. Eller så inte. Typ.

Jiaozi viks ihop på ett speciellt sätt. Det tycks vara så att familjer i allmänhet har sina egna sätt att vika...

Knytena doppas sedan vid bordet i en sås som blandas av risvinäger och sojasås, men eftersom vi ingen risvinäger har får det bli mörk balsamico, vilket funkar så bra så.

Jiaozi är en traditionell nyårsrätt i Kina, men vi tjuvstartade litet grann. Nyåret i Kina är inte förrän om några veckor. Då går vi från råttans år till oxens.

Han

Marshmallows

God, huslig vän fortsätter baka och dona trots att julen redan är förbi. Idag försåg hon oss med hemgjorda marshmallows enligt Strömsö, men utan citrusfrukter som i det ursprungliga receptet. Läckert! Tusen tack!

Hon


Strömsös marshmallows:

Socker 740 g
Vatten 250 g
Glykos 100 g
Äggvitor 5 st
Gelatinblad 12,5 st
Maizena 1 pkt

Ursprungligt recept kan beskådas på:
http://svenska.yle.fi/matochfritid/matartikel.php?id=2048

Hoppet om en ljusnande framtid!

Året som gått har varit ett år fyllt av stora lärdomar, tråkigheter och glädjestunder i en salig blandning. Mycket skulle vi klarat oss utan men en hel del har varit nödvändigt för att våra ögon skulle öppnas tillräckligt mycket för att se var vi befann oss. En viss tacksamhet får man väl känna för det!

Bloggen har varit ett andningshål, en gemensam grej. Vi fortsätter väl en tid till. Det är ganska roligt faktiskt!

Några löften ger vi inte. Varken då det gäller bloggandet, eller något annat heller. Åtminstone inte i offentligheten. En hel del fromma förhoppningar har vi dock.

Som ett bokslut över året som varit vill jag utse:

Årets fest:
Nyårfesten 08-09 såklart! Tänk att vi kom så långt!

Årets blogg:
Mollalena
för det vackra och fyndiga språkets och den klarsynta tankens skull.

Årets småtting:
Lilla I i Bryssel, för hennes oöverträffbara förmåga att väcka kärlek hos sina medmänniskor.

Årets resa:
Den vi (hon och han) gjorde till Stockholm i april 08, för lärdomarna på det andliga planets skull. Den till Bryssel kommer på en god andra plats.

Årets öl:
Hon: Innis & Gunn
Han: Westmalle Dubbel
för att det är gott!

Årets viktigaste:
Vänner, både nya och gamla, för deras existens´ skull!

Årets tänder:
Yngsta dotterns mjölktänder som varken vill trilla ut i rättan tid eller låta bli att bråka på andra sätt.

Årets bok vi läst:
Finns många, men slår här ett slag för "Flyga drake" av Khaled Hosseini för hans förmåga att beskriva något mycket svårt med stor värme och fokus på det viktigaste; relationen till sig själv och sina närmaste.

EN GOD FORTSÄTTNING PÅ ETT NYTT ÅR!

Må det bli ett år fyllt av allt vi behöver och utan allt vi inte behöver!

Hon

Snart är det nytt år för bövelen...

Men före det skall julen avslutas.
För att göra en lång historia ännu längre så börjar jag från början.
Vi åkte på en kryssning för att samla på oss litet extra julstress och återkom hem först på julafton, vilket var klokt eftersom vi skulle ha gäster redan klockan 17.




Vi gick en stund på julmarknaden på torget i gamla stan.

Och njöt nog av pyntet en hel del.

Väl hemma dukade vi.

Och kunde sätta oss till bords på utsatt tid. Köttet denna jul kom från Hötorgshallen i Tukholma, rökt fårfiol samt kallrökt renfilé (som var väldans god).

Det var ljus i Guds hus, och hos oss. Som genom ett under flöt faktiskt en del av ljusen.

Någon dag efter jul var vi fortfarande så till oss att vi kände stort behov av riktigt starkt öl. Men Slottskällans Imperial stout 2008 var på tok för ungt för att drickas. Den här brygden skall nog inte tas fram förrän tidigast nästa jul. Nu smakade den nästan bara illa.

I går vankade vi omkring på Högholmen och njöt av tomtarnas små salonger,

bastu och annat smått och gott.

Lejonen var verkligen på bettet och jagade från sin sida av stängslet de små läckra barnen som ivrigt sprang av och an på sin sida av stängslet. Och aldrig möttes de.

Gott nytt år på er everyhopa, som min musiklärare Egnar Holmström brukade säga för att imponera.

Han

Konjakstryffel och annat gott

Nu står julens läckerheter och väntar på att ätas. Alegnis mycket goda konjakstryffel, chokladen med mandelmassa och konjaksdränkta fikon samt dadelkakan bara längtar efter att bli uppätna!

Hon

Vi lider mot jul

Vilket är trevligt!
Aldrig har vi bejakat julen som i år. Julgranen är inne och pyntad många dagar i förväg och kalenderluckorna har vi öppnat för länge sedan. Allesammans.





Julefrid i afton till alla och envar.
På likvärdiga grunder!

Hon och Han

Översättningsvåndor

Så här har det gått till då någon tillsatt gåshud i pelmenins innehållsförteckning:

Någon har först läst den finska innehållsförteckningen, enligt bilden härovan.

Därefter har någon tagit ett lexikon, finska-svenska, och slagit upp kananliha (som betyder hönskött). Där har någon hittat också den förklaringen på ordet "kananliha" som innebär att man av nån orsak ryser till och en muskel aktiveras och drar i hårsäckarna så att dessa pekar rakt ut. På svenska kallas ju detta fenomen för...

Just det, gåshud.

Alltså hönskött (på finska) = gåshud (på svenska)

Tadaaa!!

Ta - friggin´ -daa!!!

Han

Aj, aj, så gott

Mums!

Igår var det verkligen fest för en gourmet.

Jag och min dotter åkte och handlade och som genom ett under stod vi plötsligt rakt framför nästan riktigt äkta pelmeni, de små ryska tortellini-/dumplingsliknande pastaknytena med varierande innehåll, denna gång höna, tillverkade i Estland.

Och vi tillredde och det var gott. Litet fräsch olja och ett par tryck med den elektroniska saltkvarnen och något drag med den manuella pepparkvarnen och sen är det färdigt att ätas.

Någon halvtimme efter måltiden städade jag min vana trogen upp minutiöst i köket och kom då att knyckla ihop emballaget till pelmenina.

Döm om min förvåning då jag läste det finstilta, d.v.s. innehållsförteckningen.

Bildbevis finns och presenteras här nedan.

Vad tror ni detta var fråga om? Skurkar, bedragare och svinpälsar från Estland som skodde sig på min outsägliga dumhet?

Finns det förslag?






Han

Barnkalas

Idag firar minstingen sina 8 år!

Kakan bakades av Han.

Alla fick dekorera sin egen pepparkaka:

Hur många år till får vi ordna traditionella barnkalas? Var detta det sista? Blir det pyjamaspartyn, simhallsbesök eller biokalas i framtiden, eller har vi något enstaka år kvar ännu?

Hon

Lucia är här!

Med korpsvart hår och gyllene hud skrider hon fram. Vår Lucia! Och här är det lätt att ha en klar åsikt: Julgubben kan se ut hur sjutton han vill, men under de senaste åren har Lucia för oss haft mörkt, mycket mörkt, hår! Åren före det var det en ljushårig liten Lucia som svepte omkring. Och det gick mycket bra det också!


Däremot är det betydligt svårare för mig att ha en klar åsikt om det faktum att undervisningsministern avgår p.g.a. familjeskäl. Tur för hennes familj, kan jag tycka. Synd p.g.a. att det fortfarande är så att jag inte stött på någon av manligt kön som gjort samma beslut. Nå, kanske Stubben snart meddelar att hans barn behöver honom hemma...


Än är det några dagar kvar till jul...





Hon

Förr i världen

Måste bara skriva ner en liten tanke jag fick då jag just avslutade filmen Mission Impossible med Tom Cruise vid spakarna.
I ett skede skulle en magnifik dator användas, en som ingen tidigare varit med om, något fantastiskt, ett tekniskt underverk.
Då drog regissören Brian De Palma till med nåt helt utopistiskt. Han hade följt med utvecklingen av datorerna då filmen gjordes år 1996. Det var den tiden då datorernas kapacitet hette sånt som "386" och senare dundermaskinen "486", långt före Presario och vad de allt hette nåt halvår senare. Nå, då gällde det att komma på det mest avancerade man kunde föreställa sig.
Med ett överlägset och science fictionaktigt smile bad De Palma sina skådespelare använda begreppet "686". Wow, tänkte då gängse amerikanske tittare. "686! Sjukt! Goddammit, som om datorerna någonsin skulle bli snabbare och effektivare än nu. Come on, det här är ändå 1996!!""

Sådant i afton.

Han

Lucia i morgon

I dagens Metro uttalar sig Folkhälsans projektchef Margaretha Wiltgrube:

"Lucias utseende är inte det viktigaste. Men nog spelar det också en roll.
-Skulle julgubben vara julgubbe om hans skägg vore svart, frågar hon sig."

Jag undrar bara en sak?
- Är hon förbannad för att årets Lucia är mörkhårig? Personligen skulle jag förstå liknelsen med lösskägg på gubben och krona på Lucian, men att jämföra en utklädningsdetalj (skägget) med håret som ju traditionsenligt inte är en peruk, gör mig lite förundrad.

Wiltgrube fortsätter:
"Det viktigaste med Lucia är i alla fall att hon är villig att jobba gratis i en månad..."

Så nu vet ni det.

Hon