Tvillingskäl

Funderar på mitt liv som tvillingpappa.

Då kommer jag osökt att tänka på Igor och Grichka Bogdanoff från Frankrike.

Deras mamma och pappa behandlade dem uppenbarligen fel, och klädde dem i likadana sparkdräkter och likadana vantar och mössor och gav dem kanske likadana bilar och hus och samma mat och dryck och leksaker.

Tvillingarna Bogdanoff har därför den senaste tiden gjort mycket för att åstadkomma en liten skillnad. Nånting. Några små ingrepp här och där som kunde skilja dem från varandra.

Säg själva om de lyckats.

Vem är vem?

Han

Förströelse en solig söndag

Om man har brist på sysselsättning, vilket inte borde vara fallet i mitt fall, kan man besöka nybyggen i huvudstadsregionen och de stylade lägenhetsvisningar man där kan bevittna.

Lite som att gå på bostadsmässa.

Hon

Sportlov och verklighet

Sportlovet VAR trevligt. Och i morgon börjar jag jobba. Andra fortsätter njuta.
Ja, fan också. (Förlåt mamma! Jag vet att du hatar när jag svär och jag vet att du tidvis läser vår blogg och jag inser att det stämmer att man aldrig blir vuxen, för mors vakande öga följer en från vaggan till graven. ;)) Så är det. Med såväl mor som jobb. Och jag har glädjen att älska dem båda! Fast jobbet skulle jag nog leva bra med i lite mindre doser just nu.

Fuskbrasa i väntan på skorsten. Sportlovet har, trots begränsad tid och begränsad mängd snö och sol, bjudit på en hel del välförtjänt avkoppling.

Tidsfördriv......

Och lite omotiverade sommarköksvyer:

Knivarna är loppisfynd från senaste sommar. Vassa och fina.

Och Han och Hon tog sig en promenad på isen. I väntan på värmen, simturerna och värmen.

Hon

Att lägga ut bilder på sitt sovrum...

...på Internet kan verka suspekt.

Ibland undrar jag själv var gränsen för det privata och det offentliga går. Vi drar alla våra egna gränser. Personligen skulle jag aldrig lägga ut bilder på mina små barn på nätet, vilket många andra gör utan att blinka. Vi har också valt att skriva blogg anonymt. Att inte gå ut med eget namn i detta sammanhang, känns tryggt och bra för oss. Likaså har jag uppmanat min 16-åring att inte gå ut med eget namn i bloggvärlden, medan någon annan skulle se det som mycket viktigare att inte lägga ut några bilder. Kanske beror min inställning på att bilden för mig är ett minst lika viktigt redskap för det kreativa uttrycket som orden. Så inga namn nämnda, men vi bjuder glatt in hela världen i vår sängkammare.

Välkomna!

Hon

Sovrummet nästa

Nu när vi en gång är igång, fick de tegelröda väggarna i sovrummet ge vika och ny tapet flög upp på en av väggarna. Vit målarfärg gör förhoppningsvis det samma på de övriga.


Nya sänglampor från Ikea. De ser plastiga och småtrista ut på bild, men är lämpligt små och diskreta på en ganska pockande tapet.


Den gamla herrbetjänten fick sig med sprayflaskan och blev "svart och svår" på kuppen.

Sedan när alla väggar är målade och sängen bäddad någon dag skall ni kanske få se lite mer helhetsbetonade bilder.

Hon

Snart kommer släkten på kalas

...och köket är nästan färdigt.



Vi är nöjda med det nya golvet. Problemet är att det gamla lyser oss i ögonen mer än någonsin nu. Men allt har sin tid.

I går fyllde de små 16 år. Dem skall vi fira idag! För 16 år sedan snöade det den 12 oktober. Från fönstret, högt uppe på BB, tittade vi ut på en snöyra som fick både bilar och människor att halka omkring. Idag skiner solen från en klarblå himmel och det är riktigt varmt på vår trappa. Dörren står på vidgavel och inväntar främmande.

Hon

Höst

Höst på stugan.


Höst i själen.


Höst i kroppen.


Hösligt i hemmet.





Förra helgen firades i rusket på stugan. Mössen hade hälsat på. Så här års fick knäckebrödet, som stod framme på bordet vara helt i fred, medan Daimkaramellerna var prydligt (en del mindre prydligt) uppackade och uppätna. De små tassarna och tänderna hade fått jobba med omslagspappren som var strimlade i små högar på hyllan. När vintern väl är här får varken knäckebröd, stearinstumpar eller tidningspapper vara i fred. Jag vet nog!


Här hemma är det också höst. Mina gamla men tappra och ungdomligt sinnade föräldrar har ställt upp med höstpyssel på gården.De insåg väl att så som vårt liv här i soppans mitt ser ut kommer det inte att bli något av det. Tack! Men innan höstförkylningen drabbade Hannen har här inne fixats riktigt mycket. Nu återstår att se om listerna hittar sina platser i köket innan söndagens kalas.

Här ett prov på billighetstapeten (10 euroner/rullen på Värimeri eller Värisilmä, vad sjutton heter den där butiken riktigt?) som håller på att beklä våra köksväggar. Men det går lite trögt med alla håligheter som bör spacklas och donas först.

Hon

"Hänt i veckan" eller "Det blir bara värre"

Ute viner stormen och inne är det kaos. Veckan som gått har varit händelserik. Golv och väggar har söndrats. Och nytt har donats.


Tolv paket 28mm plankor av furu. Det betyder drygt 181 m planka för vårt lilla kök! Ja, nå det räckte ju faktiskt också till den minimala hallen. Golvet skall så fort vi hinner behandlas med Osmo Color nyans "björk".

Under golvet var allt underbart torrt och fint. I gamla hus vet man aldrig riktigt vad man har att vänta, men här var det gammal fin torv med över 70 år på nacken.


För att inte behöva bära bort spis, diskmaskin och kylskåp lades golvet i etapper.

Köket flyttar in i vardagsrummet för några dagar.

Kakel och diskbänk får stå kvar en tid ännu. Men den lilla fula söndriga kakelplattan skulle bort och vips hade vi en betydligt större söndrighet! Vad gör vi nu? Gipsskivor är ett gissel som inte borde drabba människor.

Hon & Han

Tio kilo murbruk lättare

Ms Garbo ber oss att inte riva vedspisen, så vi låter bli. Vi lappar och murar i stället. Men först blåste vi ur allt söndervittrat murbruk och tegel.


Personligen skulle jag vilja putsa hela spisen vit, men det har vi inte råd med då vi själva är så tafatta och okunniga. Då skulle jag i alla fall vilja måla plåten vit, men den enda färg (värmebeständig silikonfärg) som håller är svart, säger de som vet. Finns det någon där ute som har något bättre tips?

Hon

Riktigt fult

Får jag presentera något riktigt, riktigt fult! Vårt kök!

Den gamla köksspisen med potential, men med föga vackert yttre... Det är många år sedan vi stekte plättar och tillredde mustiga höstsoppor på den.

Golvet som är så slitet så man egentligen inte borde visa dylika bilder för allmänheten. Kan väl förorsaka obehagskänslor hos läsarna, eller nåt. Fast ibland kanske det är befriande att se andra människors osmakligheter och fula hem. Ens eget blir plötsligt vackert.

Och kaklen som sett sina bättre dagar för mycket länge sedan...

Trevligt är dock att jag om en vecka förhoppningsvis kan visa några "efter" bilder. I morgon kommer Timo, vår räddare i mången praktisk nöd. Han skall fixa åtminstone golvet.

Hon

Interiörer

Inget stugsittande denna helg. Kräftkalas igår i partytält med kulörta lyktor och infravärmare (tack för det!) höll oss hemma i "stan". Så länge det står augusti i almanackan är vi dock delvis, åtminstone i tanken, kvar i stuglivet.
I stället för att tänka på och fotografera allt det ogjorda, d.v.s avsaknaden av lister och fönstersmygar, ohuggen ved, högar av överblivet byggmaterial på gårdsplanen m.m., kan man ju se på det som faktiskt är gjort. Här alltså några halvnya bilder:

Våra råspontväggar är vi glada över! Byggar-Jens avrådde oss, han trodde inte att det skulle bli snyggt. Eftersom han var en ung man med god smak i övrigt, var vi nog lite oroliga men vågade insistera på att stickig, ojämn och hålig råspont nog är det vi vill ha i alla fall. Och tur var det! Däremot är vi glada över att vi lyssnade på Jens när det gällde mycket annat.

De gamla korgstolarna fick nytt liv med vit målarfärg.

Köket fungerar till belåtenhet, trots att lösningarna är de enklaste och billigaste tänkbara.

Dessa gamla flaskor har legat bortglömda under svärföräldrarnas stuga i åratal.

Hon

Fyndat

Att reparera trasigheter både på det konkreta och själsliga planet kan vara bra att kunna. Senaste reparationsobjekt är fyra stolar som stod och ropade på oss på en soptipp. Dom skall få vit färg och lite lim. Kommer väl till pass som extrastolar när gäster kommer.

En annan gammal möbel som stått och sett trött ut är det lilla skåpet. Hade tagit en före- och en efterbild som jag sett att de stora flickorna gör på sina snofsiga inredningsbloggar. Min förebild är nu spårlöst försvunnen, så det blir bara en efterbild.

Ute regnar, haglar och snöar det om vartannat. Det är den 15 maj och jag fryser. "Kära sol vill du lysa, så att vi slipper att frysa", sjöng vi i skolan på det glada 70-talet. Nuförtiden ber man väl inte i skolan. Allra minst till solen. Det är nog därför det är så kallt...

Hon

De tomma stolarna

I äkta gestaltterapeutisk anda visar vi idag upp våra gamla, tomma stolar, från 1700-talet (tror vi). Vem har suttit på dem i tiderna? Förfädernas förfäder och deras gäster. Vad vill vi säga till dem? Allt möjligt eller ingenting?

Kanske det skulle räcka med att iaktta dem eller borde man sitta med vid bordet? Lyssna och lära. Se och förundras. Och suckande lämna dem åt sitt öde. Kanske lite mer insiktsfulla skulle vi förstå hur historien upprepar sig, från generation till generation. Släkten kanske faktiskt följer släktens gång. På gott och ont.

Men det är ju aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom, har vi fått höra. Så oberoende av hur farmorsmormor och morfarsfarfar levde och lärde, kan man med ödmjuk insikt om vad som varit glädjas eller förfäras över deras öde och sedan välja sin egen riktining. Eller kan man?

Hon

P.s. I morgon kommer ölfestivalsanekdoter i stora glada klunkar...

Välkommen hem!

Problembarnet i vårt hus är hallen som består av ett vindfång och en tambur. Liten och trång så man knappast ryms in. Våra skor och ytterkläder belamrar allt! Men om man tittar åt annat håll kan det ju se nästan fint ut. Spegeln härstammar från min mormor, blåbärsrisen från Skåldöskogarna, tavlan hängde på sommarstugan när jag var liten och är ett urklipp ur någon veckotidning med konstnärlig upplysningsambition och fönsterblommorna en gåva av goda vänner. Men alla idéer om utrymmeseffektivering i hall och tambur tages tacksamt emot!

Hon

Trappan är VIT nu!

Vintern är här! Allt utanför är kaos. Bilar och bussar ligger huller om buller i dikena, tillsammans med de snötäckta tussilagoknopparna. Tonårsbarnen försenade sig flera timmar till skolan, då bussarna inte tog sig fram och turer var inställda.

Här hemma är det lugnt. Sitter och jobbar med kardemummakaffet rykande och doftende ur koppen och njutande av vetskapen att trapprojektet är över. Opraktiskt vit lyser trappan och golven skriker, mer än vanligt, efter färg de också. Den döende hunden mår dock ganska bra igen, vilket gör att golvprojektet kanske får vänta en tid. Hundklor river och skär så infernaliskt, i varje liten golvplanka.




Som ni ser på bilden nedan målades trappstegen i omgångar. Hela måleriet sköttes alltså medan trafiken i trappan var i full gång. Endast hunden fick vi hindra. Eftersom hon är så gammal och sjuk föredrar hon att inte allt för lättvindigt ge sig upp och ner annars heller, så det gick vägen utan allt för omständiga arrangemang.

Hon