Stilla svartvitt

Såhär kan en bild förmedla stillhet och tystnad. En svartvit tystnad i en svartvit värld.

En tystnad som är öronbedövande mjuk och som snart ställer krav på ljud, oljud och skrik. På liv, äntligen.

Snön är så stor och så tung att granar och grenar böjer sig fram och åt sidorna. Ingen vindpust på flera veckor som skakat av dem snön, så de står bugande och täckande och hindrande, tills Någon far fram och stöter till dem så att snön faller. Då reser de sig tacksamt igen och säger "Ha tålamod, det här går om, det har det alltid gjort. Snart ses vi på riktigt."

Husen är fastfrusna och ointagliga. De väntar också.

Sen när man får nog av skönheten och den lömska stelheten i allt går det att åka hem. I bilen är det Jim Pembrokes och Jukka Ormas cd direkt. Det är obönhörligt, livet segrar, livet väntar ändå! Hemma finns värmen och njutningen.

Och sushin.

Han

Chokladmässa och lussebak

I köket bakas det. Lussebullar utan saffran...
Saffranet ligger prydligt, bortglömt på hyllan och myser.
Voi, voi!

För övrigt är det glest mellan inläggen på den här bloggen. Så kan det gå när livet är intressant och tiden knapp. Vi har varit med om mycket som tidigare skulle renderat inlägg av de mest olika slag. T.ex. chokladmässan i Helsingfors för några veckor sedan. En positiv upplevelse!

Vi fick t.o.m. lära oss en del om choklad. Närmare bestämt om att det är en hel massa som jag gått och trott att är choklad som inte alls är det! Choklad är inte Fazers blå och Marabou mint, inte heller Geishastången eller Daimplattan: Nej, nej! Choklad är kakaosmör, kakaomassa, rörsocker och vanilj (och ev lite, lite lecitin). Om något annat blandats i har vi inte längre en ren chokladprodukt.

Och nog är det intressant. Plantans växtplats och jorden där skapar smaken. Spännande hur olika de små bitarna faktiskt kan smaka beroende av var kakaobönan vuxit! Amedei (http://www.amedei.com/jspamedei/index.html) och Amano (http://www.amanochocolate.com/) är toppen av toppen. Testa, vänner! Hälsosamt, gott och närande.

Vi kom hem med några plattor av Chocovic (se bilden) och det är inte illa. Kolla det sympatiska paret Tarkiainens företag http://www.kvalitetschoklad.com/.

För övrigt har vi enbart regn och rusk nu. Inge snö. Inget ljus. Bara mörker och regn.

Hon

Månfest med mooncakes

Den kinesiska månfesten firade vi på stugan igår. Kinesisk mat och moon-cakes förstås. Tyvärr doldes fullmånen av tunga regnmoln men stämningen och värmen i stugan var det inget fel på. Men hör ni! Månkakorna smakar inte så gott... De är förrädiskt vackra, men smaken, den är suspekt. De vi hade inhandlat skulle innehålla skinka. Vi hittade ingen skinka hur vi än dissekerade. Antagligen var skinkan passerad, trodde en av döttrarna.

Hon

Nami Namaste

Det är mycket på gång igen. Bloggandet får, som ni märker, falla åt sidan. Soppan puttrar på. Till slut blir den förhoppningsvis god fast det tar tid med långkok...



Han och Hon har hunnit en sväng till Nami Namaste (http://www.naminamaste.com/) på Ösel. Mycket avkopplande och trevligt. Osannolikt på något sätt.

Vi njöt av stillheten, den sköna stämningen och kockkursen!

Utsikten från vår ballkong:

Vårt rum.

Kvällen avslutades vid brasan.

Frukosten var inte dålig den heller...

Hon

Inte heller idag behövde vi hungra och törsta

Så är det då äntligen fredag igen. Veckan har varit intensiv då det gäller det mesta. Och det mesta innebär både fysisk, psykisk och andlig påfrestning. Men nu är vi åter här i fredagsruset. Och tur är väl det.

Så vi tog några grönsaker av olika slag...

Skar dem i bitar och gräddade...

Vi korkade vinet och hällde i...

Ett franskt vin denna gång. Ett från Bordeaux, från Haut-Médoc, från 2003 som heter Chateau Sénilhac.

Det rör sig om en av de förmånligare klassificerade på Alko, en Cru Bourgeois, den sjätte klassen kan man säga.

Det är mörkrött, utan nyanser av vare sig violett eller tegel, vilket alltså betyder att det varken är ungt eller gammalt. Doften har toner av jord, mineral och mörk bärsylt.

Smaken är medelfyllig men eldig med en del tanniner som tyder på att vinet kan bli mjukare efter några års lagring.

Som helhet en bra bordeaux till priset 13,41 euro.

Bra för den som vill uppleva bordeauxkaraktär till ett rimligt pris. Ändå är vinet en ganska svag representant för sin klassificeringsnivå. Om man säger så.

Som matlagningspilsner fungerade denna gång Ridgeways IPA, 5,5 % och 3,68 euro för en halv liter.
Ett gulbrunt öl med ljust och fast gräddlikt skum. Doften är god med mycket fräsch humle. I smaken hittar man först humle med sina kännspaka (finl.) toner av sträva örter och citrus. Det är ett torrt öl med viss balanserande mjukhet från jästen. Bryggeriets andra produkt på Alko heter Oxfordshire Blue och är snäppet bättre faktiskt.

De få som orkade åt också efterrätt. American pancakes med sirap och allt möjligt annat gott.


Ratatouillen blev faktiskt god idag. Receptet är enkelt och upplägget långt ifrån lika uppstyltat som i den charmiga Disneyfilmen med nästan samma namn. (Ni har väl sett den?!)

Ingredienser:

1 zucchini

4 tomater

1 röd paprika

2 gula lökar

1 broccoli

1 klyftfri vitlök (kanske 5 klyftor vanlig)

1 tsk hackad chili (vi använde färdig kinesisk chiliröra på burk)

4 msk olivolja

1/2 tsk fänkålsfrön, torkade

1 tsk dragon, torkad

1 knippe gräslök

honung, typ en msk

salt och svartpeppar

Skär grönsakerna i stora bitar. Zucchinin i ca 1 cm tjocka skivor. Lägg bitarna i en form. Strö över hackad gräslök, fänkål, dragon och slarvigt krossad vitlök samt ringla över honung enligt tycke och smak. Salta och peppra efter behag. Ställ in i ugnen på 175 grader i 30 minuter och kolla läget. Ratatouillen får gärna vara lätt krispig.

Vi åt en biff till med en liten skiva chévreost på.

Hon och Han

Rapport över en påsk som gått

Denna påsk har gått på landet. I väntan på det utlovade efterlängtade solskenet som aldrig kom, annat än mycket sporadiskt och lokalt.
Men vi åt kolgrillat lamm, paté, grillkorv vid påsk-kokkon, memma med grädde, choklad, tårta och vi drack påsköl, snaps så det stod härliga till. Och vi det var Hon och Han med bägge döttrarna, herr son befann sig på annan ort i mer gudfruktigt sällskap. Hans svärföräldrar gjorde visit på påskaftonen.

Alla de här är inte påsköl per definition. Godast tyckte Han var Oppigårds Easter Ale medan Hon gillade Traquair Jacobite ale bäst. Förutom de här på bilden provade vi Stallhagens påsköl, som fick klart godkänt. Hästlängder bättre än fjolårets version!!

Om Jungfruns vårbrännvin läste vi först i något inrednings-lifestyle-magasin, typ Lantliv, och väl i Stockholm kort före påsk var det självklart att vi tog en sån. Det var inte en snaps som bordssällskapet höjde till skyarna, men den gick bra till enbärsströmmingen och svärmors påsklax , det gjorde den.


Laxen hade i ugnen fått sällskap av lök, paprika, rucola, champinjoner samt gevréost. Det här var gott, väldigt gott!

Till kaffet avnjöts som traditionen vid det här laget påbjuder en sachertårta, som för bilden pyntats med bland annat Anthon Bergs fullkomliga marsipanägg, samt mindre tryffelägg. Glasyren på tårtan hade emellertid blivit så hård att inga ägg hölls på plats någon längre tid, utan rullade omkring i världen så fort bilden tagits.

Såja. I morgon börjar slitet igen. Han har återgått till sitt jobb efter ett år som alterneringsledig. Inget mer om det.

Han

Muffin!

Efter arbete och bilfärd till stugan, av och an och fram och tillbaka, hade döttrarna bakat muffins när vi kom hem! Med massor av goda, hela chokladbitar i.
Tack för det!

Hon

Rom och brännvin

Tja!
Det har gått en tid igen.
Vintern håller i sig gott folk, i sanning gör den det. Små bitar av vår visar sig någon solig dag och drar sig direkt undan igen, böjer sig för snöfall, kyla och mörker.
Nu ska jag inte hemfalla åt sentimentalitet utan mycket konkret uttrycka vad min längtan efter vår med sol och värme grundar sig på. Taket ska läggas om ut- och invändigt på bastun ute i skärgården. Det låter sig lämpligare göras om vädret är tjänligt. Är det för kallt brister takfilten. Sägs det.

I väntan på detta ägnar vi oss som vanligt åt matliga fröjder.
I går köpte vi ett våffeljärn som länge legat högt på Hennes önskelista men som jag i egenskap av Han inte lyckats förverkliga.
Nu blev det av, Hon köpte det själv.

Våfflorna åt vi först med rom, lök och smetana, följande sats med vispgrädde och hjortronsylt.


Dryckerna var först och främst en liten jamare i form av snapsen som heter Utö, en liten blandning med toner av fläder och citron. Litet väl somrigt kanske men å andra sidan blev det ett ögonblickligt och gott äktenskap med rommen och smetanan.



Öl ska man självfallet ha till rom. Tvivelsutan. Den här gången blev det Nynäshamns Ångbryggeri från Nynäshamn, ca 60 km söder om Stockholm. Hade tänkt att vi testar både Bedarö Bitter och Sotholmen Stout, men det förstnämnda står ännu kvar i kylen. Det har dock testats här tidigare och befunnits vara mycket bra. Sotholmen Stout håller en alkoholhalt på bara 4 %, vilket kan synas vara svagt med blajvarning. Dock reder det sig bra, Nynäshamnsgänget. Ölet ser till färgen ut som cokis, med ett bra skum som bildar flor på glasets innersida. Smaken är behaglig med en utpräglat torr, mild sotsmak och medelstor humlebeska.

Priset för bägge de här var på CM i Da Pingguo (Iso omena) 5,70 euro per flaska, vilket ju är rätt högt. Smakupplevelsen för Sotholmen var kanske 3,60 euro.



Tack för denna gång. Återkommer.
Till påsk ska vi prova mera öl!
Och käka Anthon Bergs pastellfärgade påskägg.

Han

Det var inte alls så dåligt!

Eller har vi blivit okänsliga?

Jämfört med hemgjord ostfondue kanske den här snabbversionen var lite mildare, snällare på något sätt. Men helt klart godkänt. Och vinet var gott! Riktigt gott!

Hon

Gammal mat

Han glömde visst nämna att vi inte bara drack här om sistone. Vi åt minsann också! Och det var helt ok, riktigt gott faktiskt. En räkpasta med färsk citronmeliss och timjan i sås på creme fraiche. Ja och vitlök förstås. Räkorna lades i till sist för att inte bli hårda. Även om två italienska flickor på utbyte en gång lärde oss att andra alternativet är att låta räkorna puttra över 30 minuter i såsen. Vårt tålamod klarar inte av sådant, så vi kör med sista sekunden tricket i stället.

I kväll blir det Lidls ostfondue. Men vi har GOTT VIN! Vårt tålamod har tydligen gett upp också här. För nog inser vi att dessa engångspåsar är långt ifrån den fondue som vi omsorgsfullt tillredde från grunden, i vår ungdom. Men det var då. Nu har vi bråttom för livet är kort och det gäller att skynda.

Kanske återkommer vi till hur det hela smakade. Om vi hinner.

Hon

Bouillabaisse igår...

...helstekt gås i morgon.

I övrigt är tiden för bloggande och annat roligt begränsad just nu.

Till veckans rolighet hörde förhandsvisningen av filmen "Maata meren alla".

Handlar om unga Idas längtan efter att frigöra sig från modern och småstadslivet. Hennes resa till Berlin och storstadslivet. Hennes knepiga relation till modern som både är distanserad och kvävande, på samma gång. Att hålla distans och ändå inte släppa taget, så typiskt finländskt på något sätt. Dessutom råkar Ida vara adopterad och hennes bästa kompis homosexuell.

Lenka Hellstedt som står för manus och regi är själv adoptivmor. Den ursprungliga berättelsen är skriven av Riikka Ala-Harja. Se den gärna. Premiär 23.1.2009.

http://www.maatamerenalla.fi/

http://www.ses.fi/fi/elokuva.asp?id=886

Hon

Ingefära och sesamolja

Trettondagsafton.
Familjen firar något decimerad, men dock. Vi plockar fram en flaska som haft sig något år i skåpet och som ingen vet något om. Cabré&Sabaté Brut nature vintage från 2005, ett hopkok på fyra druvor, bl.a. chardonnay. Denna cava drickes nu i rättan tid, några månader till och den hade varit för gammal och trist. Än har den en liten rest av fräschör och god äppelsmak, som ändå uppvisar små drag av hemjäst vin. På google finns bara litet info om vinet, så mer kan jag inte berätta. Flaskan är inhandlad på Teneriffa för ett år sedan. Litet speciellt med en årgångscava, vilket också var skälet till att flaskan köptes.



Vi beslöt oss för att ikväll äta 餃子, d.v.s. jiaozi, d.v.s. kinesiska dumplings, d.v.s. degknyten fyllda med blandfärs kryddad med sesamolja, vitlök, vårlök, ingefära, sojasås, som i vår version först steks snabbt i het olja varefter ett halvt glas vatten hälles över woken och locket lägges på. Puttrar tills vattnet avdunstat. Så här gör vår granne och vän som härstammar från provinsen Hunan.



Vi gör degen enligt grannarnas anvisningar burdust på bara mjöl och vatten. Konsistensen är det viktiga. Känslan sitter i händerna och kan inte förklaras. Kanske som pizzadeg. Typ. Eller så inte. Typ.

Jiaozi viks ihop på ett speciellt sätt. Det tycks vara så att familjer i allmänhet har sina egna sätt att vika...

Knytena doppas sedan vid bordet i en sås som blandas av risvinäger och sojasås, men eftersom vi ingen risvinäger har får det bli mörk balsamico, vilket funkar så bra så.

Jiaozi är en traditionell nyårsrätt i Kina, men vi tjuvstartade litet grann. Nyåret i Kina är inte förrän om några veckor. Då går vi från råttans år till oxens.

Han