Stilla svartvitt

Såhär kan en bild förmedla stillhet och tystnad. En svartvit tystnad i en svartvit värld.

En tystnad som är öronbedövande mjuk och som snart ställer krav på ljud, oljud och skrik. På liv, äntligen.

Snön är så stor och så tung att granar och grenar böjer sig fram och åt sidorna. Ingen vindpust på flera veckor som skakat av dem snön, så de står bugande och täckande och hindrande, tills Någon far fram och stöter till dem så att snön faller. Då reser de sig tacksamt igen och säger "Ha tålamod, det här går om, det har det alltid gjort. Snart ses vi på riktigt."

Husen är fastfrusna och ointagliga. De väntar också.

Sen när man får nog av skönheten och den lömska stelheten i allt går det att åka hem. I bilen är det Jim Pembrokes och Jukka Ormas cd direkt. Det är obönhörligt, livet segrar, livet väntar ändå! Hemma finns värmen och njutningen.

Och sushin.

Han

Rapport över en påsk som gått

Denna påsk har gått på landet. I väntan på det utlovade efterlängtade solskenet som aldrig kom, annat än mycket sporadiskt och lokalt.
Men vi åt kolgrillat lamm, paté, grillkorv vid påsk-kokkon, memma med grädde, choklad, tårta och vi drack påsköl, snaps så det stod härliga till. Och vi det var Hon och Han med bägge döttrarna, herr son befann sig på annan ort i mer gudfruktigt sällskap. Hans svärföräldrar gjorde visit på påskaftonen.

Alla de här är inte påsköl per definition. Godast tyckte Han var Oppigårds Easter Ale medan Hon gillade Traquair Jacobite ale bäst. Förutom de här på bilden provade vi Stallhagens påsköl, som fick klart godkänt. Hästlängder bättre än fjolårets version!!

Om Jungfruns vårbrännvin läste vi först i något inrednings-lifestyle-magasin, typ Lantliv, och väl i Stockholm kort före påsk var det självklart att vi tog en sån. Det var inte en snaps som bordssällskapet höjde till skyarna, men den gick bra till enbärsströmmingen och svärmors påsklax , det gjorde den.


Laxen hade i ugnen fått sällskap av lök, paprika, rucola, champinjoner samt gevréost. Det här var gott, väldigt gott!

Till kaffet avnjöts som traditionen vid det här laget påbjuder en sachertårta, som för bilden pyntats med bland annat Anthon Bergs fullkomliga marsipanägg, samt mindre tryffelägg. Glasyren på tårtan hade emellertid blivit så hård att inga ägg hölls på plats någon längre tid, utan rullade omkring i världen så fort bilden tagits.

Såja. I morgon börjar slitet igen. Han har återgått till sitt jobb efter ett år som alterneringsledig. Inget mer om det.

Han

Sportlov och verklighet

Sportlovet VAR trevligt. Och i morgon börjar jag jobba. Andra fortsätter njuta.
Ja, fan också. (Förlåt mamma! Jag vet att du hatar när jag svär och jag vet att du tidvis läser vår blogg och jag inser att det stämmer att man aldrig blir vuxen, för mors vakande öga följer en från vaggan till graven. ;)) Så är det. Med såväl mor som jobb. Och jag har glädjen att älska dem båda! Fast jobbet skulle jag nog leva bra med i lite mindre doser just nu.

Fuskbrasa i väntan på skorsten. Sportlovet har, trots begränsad tid och begränsad mängd snö och sol, bjudit på en hel del välförtjänt avkoppling.

Tidsfördriv......

Och lite omotiverade sommarköksvyer:

Knivarna är loppisfynd från senaste sommar. Vassa och fina.

Och Han och Hon tog sig en promenad på isen. I väntan på värmen, simturerna och värmen.

Hon

Farsdag på stugan

Samtidigt som jag börjat julfirandet mad pepparkaksbak och ljusboll i fönstret klamrar vi oss fast vid sommarlängtan och stugliv. Detta var nog definitivt sista helgen på stugan för i år. Tror jag.

Ute var det ständig skymning, rått och ruggigt. Sommarens blommor har vissnat och allt andas ödslighet. En liten svampsås bjöd skogen i alla fall på.

Enris placerades i fönsterljusstaken för att skrämma mössen. Lär hjälpa. Och gör det det inte kan de ju få lite julfint i huset...

Ju råare och disigare vädret utomhus är, desto varmare lyser ljusen inne i stugvärmen. Både denna väggljustake och fönsterljuskronan på föregående bild har ädre dottern gjort i skolslöjden.

Två minatyrtavlor som jag själv målat för många år sedan. Nu har de hittat sin plats i sommarhuset.

Hon

Höst

Höst på stugan.


Höst i själen.


Höst i kroppen.


Hösligt i hemmet.





Förra helgen firades i rusket på stugan. Mössen hade hälsat på. Så här års fick knäckebrödet, som stod framme på bordet vara helt i fred, medan Daimkaramellerna var prydligt (en del mindre prydligt) uppackade och uppätna. De små tassarna och tänderna hade fått jobba med omslagspappren som var strimlade i små högar på hyllan. När vintern väl är här får varken knäckebröd, stearinstumpar eller tidningspapper vara i fred. Jag vet nog!


Här hemma är det också höst. Mina gamla men tappra och ungdomligt sinnade föräldrar har ställt upp med höstpyssel på gården.De insåg väl att så som vårt liv här i soppans mitt ser ut kommer det inte att bli något av det. Tack! Men innan höstförkylningen drabbade Hannen har här inne fixats riktigt mycket. Nu återstår att se om listerna hittar sina platser i köket innan söndagens kalas.

Här ett prov på billighetstapeten (10 euroner/rullen på Värimeri eller Värisilmä, vad sjutton heter den där butiken riktigt?) som håller på att beklä våra köksväggar. Men det går lite trögt med alla håligheter som bör spacklas och donas först.

Hon

Älginlägg

Vi spelade nåt racketspel, yngsta dottern och jag. Vi hade gått upp längs vägen för att spela på det flata berget, där det dessutom sällan blåser. Vi slog några slag och sprang och hade oss. Mitt i allt såg jag hur en älg kom vandrande i bakgrunden. Hoppsan, sa jag, titta bakom dig. Hjälp, vad är det, utbrast dottern. Senare berättade hon att hon trodde det var en spindel. Alltså hon trodde inte att älgen var en spindel. Eller jo, hon trodde älgen var en spindel, men bara så länge hon inte såg den. Älgen.
Hur som helst. Älgtjuren, en fyrtaggare, (Hon, som kallades till platsen per telefon, sa att det är en fjolårskalv), lät sig beskådas och fotograferas.
I ett skede blev jag litet närgången med kameran. Älgen vände sig om och tittade mig i ögonen. Sedan gjorde han en häftig rörelse mot mig och... lade sig ner i mossan.
Kort därefter reste han sig emellertid och vandrade tungt och makligt vidare, mot bättre buskage.
Vi tackar för det inslaget. Alltid lika angenämt.
Och alltid detta med att på något sätt försöka förhålla sig till jakt och att döda djur. För att inte tala om att äta kött.

Han

Interiörer

Inget stugsittande denna helg. Kräftkalas igår i partytält med kulörta lyktor och infravärmare (tack för det!) höll oss hemma i "stan". Så länge det står augusti i almanackan är vi dock delvis, åtminstone i tanken, kvar i stuglivet.
I stället för att tänka på och fotografera allt det ogjorda, d.v.s avsaknaden av lister och fönstersmygar, ohuggen ved, högar av överblivet byggmaterial på gårdsplanen m.m., kan man ju se på det som faktiskt är gjort. Här alltså några halvnya bilder:

Våra råspontväggar är vi glada över! Byggar-Jens avrådde oss, han trodde inte att det skulle bli snyggt. Eftersom han var en ung man med god smak i övrigt, var vi nog lite oroliga men vågade insistera på att stickig, ojämn och hålig råspont nog är det vi vill ha i alla fall. Och tur var det! Däremot är vi glada över att vi lyssnade på Jens när det gällde mycket annat.

De gamla korgstolarna fick nytt liv med vit målarfärg.

Köket fungerar till belåtenhet, trots att lösningarna är de enklaste och billigaste tänkbara.

Dessa gamla flaskor har legat bortglömda under svärföräldrarnas stuga i åratal.

Hon

Livet är ett arbetsläger eller två

Detta är bara en av högarna av ohuggen ved...

Hon

Kräftor

I morgon blir det kräftkalas. Vi skall äta inhemska kräftor så klart, inhemskt kinesiska. ;) En av oss som simmar i soppan har sina rötter där.
Ny lag med Husisreceptet lär det bli. Mörkt öl (Staropramen), dill, socker, salt och vatten i lämpliga doser, tror jag receptet löd. Oj, oj vad gott och trevligt.

Hon

Vardagen tar vid

Så svepte sommaren förbi. Den längsta och den kortaste jag upplevt. I takt med regnet och de kalla nätterna och den ena fjuttiga solveckan i slutet av juli, fördunklades minnet och e-postens inloggningskoder, arbetsprojektens deadlines och livets existentiella ångest föll i glömska. Åtminstone nästan.

Stugan har givit oss både vila och arbete. Träd har fällts, ved har huggits, lister har spikats, räcken har målats och böcker har lästs. Under de korta stunder av solgass har vi sjunkit ner i våra sopstolar (!) med en bok och låtit värmen och texten gå in i oss. Fyra stycken gedigna, vackra sopstolar direkt från sopavhämtningen på ön. Vilket fynd! Lite algbeklädda och grådaskiga var de, men efter en omgång med stålborsten och tallsåpan blev de rena och fina. Oljat dem har vi också gjort.

Hon

Granskat...

...och godkänt, men inte klart! Trots allt är vi glada. Nu kan vi blunda och glömma alla ospikade lister, omålade väggar m.m. Om tio år ser man inte det som saknas.

Eller så ser man. Lite lister blir det nog i sommar i alla fall.

Vinflöjeln specialdesignades av en kompis, tillverkades av en lokal hantverkare och överräcktes som gåva en kulen höstdag. Nu finns modellen redan åtminstone på ett annat hus på orten. Hantverkaren fick tillstånd att kopsa.

Stallyktor, sådanadär svarta, genuina, var från början vårt enda alternativ. Utbudet var dock ganska knapert och priserna varierade mellan 16 och 160 euro. Dessutom var alla inte alls svarta... Vi nöjde oss med dessa eftersom vi skulle ha fem stycken och fyrk finns int.

Skjutdörrar ut mot altanen...

Livsfarlig stege upp mot loftet.... Väggen är grå, inte ljusblå som den ser ut att vara. Inte heller limegrön som vi först tänkte.

Kaminen skall installeras, men inte i år. Det får bli i en annan tid, en helt annan gång.

Köket skall också klarna så småningom. Ett kylskåp lär vi behöva, lite fler hyllor och några draperier för hyllorna kanske. Vi får väl se. I augusti skall ni få se fler bilder. Då kanske det ser annorlunda ut, kanske inte.

Hon & Han

Stugprojekt

Sakta men säkert blir det stuga. Lister, hyllor och målarfärg saknas ännu men bit för bit... I morgon inflyttningsgranskning. Hur det går får man se.

Dessa bilder är tagna för två veckor sedan. Nu är köket lite mer klart, men inte alls färdigt. I morgon följer fler bilder av nuläget. Och så kan tummar gärna hållas för att vi får lov att flytta in.

Hon