Till soppan dricker vi förstås ett vitt jenkkivin.
Hon
Fem människor och ett hus, litet pengar och många bekymmer. Men stor vilja och mycket mat! Välkommen!
Vi här på bloggen ska snart besöka Bryssel. Orsaken är att Hans kusin med sin familj bor och jobbar där sedan i somras. De hamnade där efter några år i Addis Abeba - värsta globetrottrarna, eller hur?
Hon bodde i Bryssel för över tjugo år sedan och har också stämt träff med några polare från den tiden.
Vi ser förstås fram emot vårt förlängda veckoslut (BF!) och har redan i dag insupit stämning i form av några trappistöl, öl som bryggs av klostermunkar i bryggerier som befinner sig inom klosterväggarna, eller -murarna.
De kända trappistölen är ofta rejält starka och ofta goda. Idag fick jag tag på tre olika, men måste besöka två olika alkobutiker. Det ölet är ingen varmansdryck, om man säger så.
Vår favorit idag var Rochefort 8, 0,33 l flaska och hela 9,2 %.
Färgen är bärnsten med röda toner, skumkronan är enorm, ljus och långvarig. Doften är fräscht fruktig med vinösa inslag. Fin, syrlig smak med en aning maltig brödighet och den höga alkoholhalten är välgömd. I eftersmaken finns nyanser som klart påminner om det finländska Sahti-ölet.
Att få sig ett sådant öl när regnet öser ner ute och dagen har varit kall och mörk gör oss alla väl till mods. Vi tar till oss munkarnas arbete och förstår hur lätt bryggandet kopplas till friden och sinnesron i klosterlivet. Här hemma falnar elden i spisen, glöden pulserar glimmande av liv en stund ännu. Mjuk värme från vår trygga eld omfamnar vårt rum. Ingen annan värmekälla än öppen eld har använts här sedan våren. Det blir kallare för varje dag som går, snart måste värmeelementen knäppas på.
Men vad gör det, då julen är nära?
Och jo, munkarna dricker själva sitt öl varje dag. Det lär förekomma versioner för dagligt bruk vid måltiderna som är litet svagare, kanske 5-6 %.
Han
Detta är ingen politisk blogg, men en viss suck måste också jag tillåta mig. Jag bor nu i en stad med fler sannfinländare i stadsfullmäktige än sfp:are. "Maassa maan tavalla" är partiets bärande slogan. Vad detta betyder för mig som finlandssvensk och för mitt barn som inte bara är finlandssvensk utan dessutom kines, kan man bara gissa sig till.
Får väl fundera på att flytta...
Grankulla? (fast snabbt är dom väl där också...)
Ekenäs? (eller förlåt, Raseborg)
Varför inte?
Hon
Godis kan se ut och smaka på många olika sätt. I synnerhet lösgodis.
Sonens flickvän begåvade mig med denna lösgodistårta då hon kom hem från Tyskland. Tack!http://www.bears-friends.de/
Jag som är beroende av godsaker i mitt liv, har en lång erfarenhet av olika smaker och olika konsistens. Det märks att äkta juice och frukter har sitt finger med i spelet. Gott!
Hon
Än är det lite liv kvar på vår gård. Om bara någon vecka är allt förbi.
I kväll har familjen haft besök av två forskare från Japan som av olika orsaker ville träffa oss. Vi hade glädjen att bjuda dem på finländsk blåbärsglögg och nybakta pepparkakor, vilket de faktiskt uppskattade - mot förmodan.
Den ena karln, antropologen, hade förning med sig, det var de fyra bollarna som syns på bilden här ovan. Något slags traditionella leksaker, men i miniatyr, de är ca 4 cm i diameter. Hans 80-åriga mamma hade suttit och knåpat ihop dem.
Uppfriskande med nya människor som har saker att fråga och berätta. Frågor om vår kulturella tillhörighet, frågor som vi inte ställt oss själva tidigare. Och förstås berättelser om deras liv, det japanska, som vi verkligen inte är experter på.
Mycket intressant och upplyftande.
Han
Nu när vi en gång är igång, fick de tegelröda väggarna i sovrummet ge vika och ny tapet flög upp på en av väggarna. Vit målarfärg gör förhoppningsvis det samma på de övriga.
Nya sänglampor från Ikea. De ser plastiga och småtrista ut på bild, men är lämpligt små och diskreta på en ganska pockande tapet.
Den gamla herrbetjänten fick sig med sprayflaskan och blev "svart och svår" på kuppen.
Sedan när alla väggar är målade och sängen bäddad någon dag skall ni kanske få se lite mer helhetsbetonade bilder.
Hon
...och köket är nästan färdigt.
Vi är nöjda med det nya golvet. Problemet är att det gamla lyser oss i ögonen mer än någonsin nu. Men allt har sin tid.
"Jag väntar på ett morgontåg vid Dickursby station,
varenda dag en trogen resenär,
jag väntar på ett tåg, jag kanske väntar på pension
och undrar över varför jag står här..."
Så skriver Bengt Ahlfors i sin visa och så kände jag mig i morse och i går morse. För då var det just väntade jag gjorde. Vi som skrutit med att är det ngt det här landet kan, så är det att få tåg och bussar att gå enligt tidtabell. Men det var förr i världen! Nu får vi vänja oss vid nya tider, nya seder! Och VR har ingenting att komma med till sitt försvar!
Dessutom!
Hon
...har detta lyxmagasin en redaktion som består av en medieassistent och en redaktionschef och en verkställande direktör. Två kvinnor och en man. Gissa hur posterna är fördelade! En redaktion ska per definition ledas av en journalist, inte av en direktör. Fy fanken. Bara marknadens ledhundar från början till slut. Textreklam från pärm till sista sidan. Absolut inget som helst värde, whatsoever.
Så här har det ju gått för våra finlandssvenska blaskor också. Visst är ju Olkinuora journalist, men svårligen når han sina läsare på samma sätt som t.ex. Max Arhippainen gjorde, eller rentav Erik Wahlström, som verkligen satte sin prägel på Hbl. Ledningen på en tidning ska inte sitta på administrativa möten utan vara igång på det journalistiska planet! Basta! Därför fick väl Arhis foten. Och en sävligare direktörsperson plockades in. För att öka vinsten.
Intressant att skriva såna här inlägg på vår blogg.
Vad månne Honan säger då hon får se detta...
Han
Nu ska jag spy galla över två saker som kom att störa mig skitmycket då jag körde min dotter till skolan i morse. Håll i er.
Varför tar Yles svenska nyheter in en drös rikssvenska reportrars rapporter i stället för att skicka ut eget folk? Jag har ju inget emot svenskarna, men då jag i nians nyheter hörde två rikssvenska rapporter efter varandra, om USA (då en risksvensk säger "börs" låter det ibland som "bush"! Bushraset!) och om Island, blev jag förbannad. Jag är själv journalist och vet nog att det finns folk som vill åka ut och jobba.
Och så frågar jag varför, till på köpet. Svar: Det blir billigare att köpa ett färdigt inslag av en svenskelin som jobbar för en nyhetsredaktion som har säte i Sverige.
En annan sak som gör mig förbannad, men också uppgiven samt lätt hånfull har också med journalistik att göra. Eller "journalistik" skall jag säga.
Åkte bakom en buss som på bakfönstret gjorde reklam för en ny tidskrift som koncentrerar sig på det lätta, lyxlivet både i hemlandet och utomlands. Jag tänker inte säga vad blaskan heter eller ge er webbadressen för jag vill att den här publikationen ska gå i graven så fort som möjligt! Tvi vale.
Folk får sparken till höger och vänster, islänningarna (och också vi, vänta bara) köper inälvor och blod till matlagningen för att det är det billigaste. Folks bankbesparingar hotas, allt stänger.
Men vi finnar vi startar upp magasin som koncentrerar sig på golf, svarta sammetsklänningar och champagne. Herregud!!
Dessutom bygger vi på löpande band stora shoppingcenter...
Vad ska det bli av oss riktigt?
Och febern stiger.
Han
Ja, ni ser rätt, det är glögg.
Jag är tyvärr inte annars heller någon särdeles principfast människa, så att frångå principen om att inte inmundiga alkoholhaltiga drycker under vardagarna var synnerligen lätt, eftersom jag är djupt förkyld. Enligt gammal kinesiskt eqvilibrium skall Yin balanseras mot Yang (陰 vs 陽) varför min förkylning kräver något hett för att drivas på flykten. Ergo: glögg är perfekt!
En beklaglig sak är dock att mitt smaksinne inte är, så bl.a. blåbärsnyansen i Blossas glögg för denna jul 08 går mig förbi så det bara visslar om det.
Att vi som är vinvänner av stora mått dricker dåligt vin som smaksatts med starka kryddor är sedan en helt annan sak, beklaglig den också, men i detta nu känns detta faktum överkomligt.
Hannen
Höst på stugan.
Höst i själen.
Höst i kroppen.
Hösligt i hemmet.
Förra helgen firades i rusket på stugan. Mössen hade hälsat på. Så här års fick knäckebrödet, som stod framme på bordet vara helt i fred, medan Daimkaramellerna var prydligt (en del mindre prydligt) uppackade och uppätna. De små tassarna och tänderna hade fått jobba med omslagspappren som var strimlade i små högar på hyllan. När vintern väl är här får varken knäckebröd, stearinstumpar eller tidningspapper vara i fred. Jag vet nog!
Här hemma är det också höst. Mina gamla men tappra och ungdomligt sinnade föräldrar har ställt upp med höstpyssel på gården.De insåg väl att så som vårt liv här i soppans mitt ser ut kommer det inte att bli något av det. Tack! Men innan höstförkylningen drabbade Hannen har här inne fixats riktigt mycket. Nu återstår att se om listerna hittar sina platser i köket innan söndagens kalas.
Här ett prov på billighetstapeten (10 euroner/rullen på Värimeri eller Värisilmä, vad sjutton heter den där butiken riktigt?) som håller på att beklä våra köksväggar. Men det går lite trögt med alla håligheter som bör spacklas och donas först.
Hon
Ute viner stormen och inne är det kaos. Veckan som gått har varit händelserik. Golv och väggar har söndrats. Och nytt har donats.
Tolv paket 28mm plankor av furu. Det betyder drygt 181 m planka för vårt lilla kök! Ja, nå det räckte ju faktiskt också till den minimala hallen. Golvet skall så fort vi hinner behandlas med Osmo Color nyans "björk".