Stilla svartvitt

Såhär kan en bild förmedla stillhet och tystnad. En svartvit tystnad i en svartvit värld.

En tystnad som är öronbedövande mjuk och som snart ställer krav på ljud, oljud och skrik. På liv, äntligen.

Snön är så stor och så tung att granar och grenar böjer sig fram och åt sidorna. Ingen vindpust på flera veckor som skakat av dem snön, så de står bugande och täckande och hindrande, tills Någon far fram och stöter till dem så att snön faller. Då reser de sig tacksamt igen och säger "Ha tålamod, det här går om, det har det alltid gjort. Snart ses vi på riktigt."

Husen är fastfrusna och ointagliga. De väntar också.

Sen när man får nog av skönheten och den lömska stelheten i allt går det att åka hem. I bilen är det Jim Pembrokes och Jukka Ormas cd direkt. Det är obönhörligt, livet segrar, livet väntar ändå! Hemma finns värmen och njutningen.

Och sushin.

Han

Vinter...

Vita, våta fligor dalar ner och täcker träd och mark.

Kolla in högen med gamla plankor på vår gårddet (bakom det gamla äppelträdet) . Meningen var att vi skulle hinna få bort dem innan snön. För en vecka sedan lade vi in nytt plankgolv i vardagsrummet och här ligger nu de gamla plankorna och skräpar. Voi, voi.

Och hösten får ge vika för vintern...

Hon

P.S. Bilderna är tagna för en timme sedan av äldsta dottern.

Curling

Det är glest mellan inläggen. Kanske ett tecken på att livet fått nytt innehåll eller så att innehållet blivit fattigare och tristare. Må vara hur som helst, här kommer en liten uppdatering.

Igen en solig dag, denna gång lördag. Aktiviteterna bestod nu av hemgjord Curling (värden hade varit händig och donat och gått an med motorsågen), sparkstöttingsfärder och samvaro med vänner och familj. Naturen är bedövande vacker såhär års.

Isarna är fortfarande tjocka på de flesta ställen, men där det strömmar glittrar havet fritt. Njutningsfullt!

Hon

Sportlov och verklighet

Sportlovet VAR trevligt. Och i morgon börjar jag jobba. Andra fortsätter njuta.
Ja, fan också. (Förlåt mamma! Jag vet att du hatar när jag svär och jag vet att du tidvis läser vår blogg och jag inser att det stämmer att man aldrig blir vuxen, för mors vakande öga följer en från vaggan till graven. ;)) Så är det. Med såväl mor som jobb. Och jag har glädjen att älska dem båda! Fast jobbet skulle jag nog leva bra med i lite mindre doser just nu.

Fuskbrasa i väntan på skorsten. Sportlovet har, trots begränsad tid och begränsad mängd snö och sol, bjudit på en hel del välförtjänt avkoppling.

Tidsfördriv......

Och lite omotiverade sommarköksvyer:

Knivarna är loppisfynd från senaste sommar. Vassa och fina.

Och Han och Hon tog sig en promenad på isen. I väntan på värmen, simturerna och värmen.

Hon