Glad och god som julen...

Den gode Björn Månsson, en forn kollega och rumsgranne på Hbl, skapar julstämning i A-studion för sina finskspråkiga vänner.
Eller är det en subtil hälsning till någon i det egna sfp-lägret? Men i så fall till vem? Stefan Wallin eller Nils Torvalds?

Vi här på Sopporna har skrivit blogginlägg med sådan frenesi den senaste tiden, så vi tar nu en välbehövlig julpaus med klappar och kramar, knäck och prylar, glögg och öl, lax och lök, allt i en salig och rofylld röra.

Frid!

Han

Öppet brev till köpmannen

Såna här brev skriver man om fredagskvällens middag går i putten... Dråpligt på min ära...


Hej på dig!

Sitter här vid min dator hemma och funderar på mina planer för den här fredagskvällen. Klockan har hunnit bli en kvart över sex.
Vi skall ha en middagsbjudning om en liten stund. Det var meningen att det skulle bli grillad filé med Hasselbackspotatis, en klassisk läckerhet som varmt brukar uppskattas av våra gäster. Köttet kunde ha haft en marinad. Kanske ostronsås, rödvin och vitlök, det brukar funka.

Jag var också i din butik i Sello för en stund sedan. Citymarket. Den ligger en bit bort, men eftersom man kan lita på kvaliteten tar vi oss gärna den omvägen.Jag köpte litet av Nögne Ö:s Havrestout och av Stadin Panimos Perle Pilsner, en nyhet för mig. Det blir ibland en pilsner för gubbarna litet senare på kvällen efter middagen. Kanske till och med efter konjaken. Du vet hur det är när det är trevligt.Och hos dig får man ju väldigt trevliga ölsorter, minsann!

För en alldeles liten stund sedan började jag förbereda.
Jag började med att skala potatisen.
Det här var för kanske en halv timme sedan.

Nu har planerna ändrats. Det blir inte Hasselbackspotatis. Få se om det blir middag alls.
Den potatis vi köpte hos dig var stor och billig och från Sibbo var den dessutom.

Den var också genomrutten.

Inte en enda potatis gick att spara, allt for raka spåret i "den stora blomvasen" som vi också kallar roskisen! Inte en enda kunde användas!!

Vad är det, bäste köpman Still, för vits att hålla sig med förnäma ölsorter och fint kött i disken, om potatisen är undermålig och inte tjänlig som mäniskoföda? Potatisen! Basvara nr 1 i vårt land!Vad är det för vits att riskera sin goda renommé?Vad är det för vits att förstöra hederligt folks middagsplaner på ett såhär nedrigt vis!

Det är busfasoner och inget annat!

Han

Herrarna på täppan?

Hej, hej!

Här har vi en bild som väl beskriver det politiska läget just nu i vårt land.

Två starka kvinnor leder de två starka partierna och en spenslig man leder samlingspartiet.

De två starka kvinnorna har på bilden intagit självsäkra, klassiskt manliga poser och ställningar, medan pojken till höger sitter och bläddrar bland sina papper med tårna blygt och osäkert vridna inåt, ett klassiskt småflicksidiom. Sitter en man så är det löjeväckande.

Damerna möter publikens blickar och skådar nästan triumferande ut över sitt folk. Pojken bläddrar och bläddrar och söker efter siffror som han vet att han läst någon gång förra veckan eller så.

Sådana livsviktiga saker idag!

Han

Låt Victoria bestämma själv!!

De har börjat prata om Victorias bröllop på allvar nu, svennarna.
Prästerna lär ha närmat sig lilla bruden med en skrivelse där de ber henne tänka om när det gäller att vilja bli förd till altaret av pappa kungen.
Och kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund vill absolut inte diskutera Victorias underkläder under vigselakten.
Så här säger Hägglund i dagens Aftonblad:
"De kristna värderingarna är viktiga och de har format vårt samhälle, men politiken ska inte syssla med trosfrågor."

Tack och förlåt!

Han

Samhällets mest missförstådda

Dessa arma varelser som går igenom livet utan att möta annat än ömkan, irritation, kanske förvåning och rädsla, men mest bara ren och skär nonchalans.
Javisst är det ju strutsarna jag menar.


Och det är egentligen rätt bra att det är så.
De är näbbiga, oerhört svåra, inte alls fågellika utan mest påminner de om insekter av tilltaget format. Deras hjärna är mindre än deras ögon, vet jag.

Skitiga är de dessutom.

Men förhållandevis goda.



Han

Hur tänker de?

Nu kan man igen börja andas efter Melodifestivalsdelfestivalen på lördagen.
Det var inget märkligt med den. Jessica Anderssons bidrag var kanske bäst, men också ett uppenbart plagiat på "Så vill stjärnorna" från i fjol. Melodislingorna, säger melodislingorna.

Men vad värre är! Dolph Lundgren.
Hur kan svenskarna alltid överraska? Nej, jag menar inte att man har valt Dolph Lundgren till konferencier. Jag menar folkets reaktioner!

När man själv såg programmet och satt med munnen på vid gavel och bara stirrade på hur Sveriges svar på Tony Halme (vila i frid!) larmar och går an som en jätteträbock. När man inte trodde att det var sant! När det var både genant och enormt roande lyteskomik på en och samma gång.
Då sitter Sveriges samlade gäng av kommentatorer, allt från tidningstyckare till Jonas Gardell och eterröster, och höjer jätteträbocken till skyarna. Som en stark, enstämmig kör ropar de: Bravo, Dolph!

Hur tänker de då?
Ser de inte?
Vet de något jag inte vet? Att Dolph lider av en stor obotlig sjukdom som gör att han snart skall dö den mest fasansfulla död och att detta är det som kan skänka honom tröst!

Och när vi tittade sa jag myndigt till familjen att Dolph nog inte är med i fortsättningen, att de måste få bort honom från programmet fort som fan.

Så gick det, han ska inte vara med förrän vid finalen i någon form.

Och vad gör svenskarna?
De kräver att få ha Dolph i varje delfinal!

Han

Det här var vi värda!

Min dotter och jag har återvänt till vår verklighet, efter två efterlängtade dagar bortom krav och plikt. Jag har haft glädjen att umgås med en av världens trevligaste människor på heltid och igen en gång slås av hur privilegierad jag är som får vara hennes mamma.



I två dagar, en solig och en mulen och senare regnig, fick vi bekanta oss med Tallinn. Vi har pysslat om oss med manikyr och frisyr, vi har ätit på Olde Hansa och njutit av lång och pratig hotellfrukost. Vi har studerat människor och gjort vissa iakttagelser. T.ex. den om att finländarna på hotellet om morgnarna inte frågar sitt ressällskap hur natten varit och om man sovit gott. Det var bara engelsmännen, normännen och fransmännen som gjorde så. Finnarna frågar uteslutande varandra om man supit mycket i natt. "Olitko kännissä?" eller "Ryyppäsit sä kunnolla?" var morgonhälsningen i de finländska frukostborden. Mellan vänner, mellan vuxna barn och föräldrar, mellan alla. I Tallinn...

Hon

Moderskap...

...är tidskrävande. Och aldrig trodde jag att jag skulle komma att identifiera mig med visor och vissångare som denna.



Men så kan det gå.

Hon

Översättningsvåndor

Så här har det gått till då någon tillsatt gåshud i pelmenins innehållsförteckning:

Någon har först läst den finska innehållsförteckningen, enligt bilden härovan.

Därefter har någon tagit ett lexikon, finska-svenska, och slagit upp kananliha (som betyder hönskött). Där har någon hittat också den förklaringen på ordet "kananliha" som innebär att man av nån orsak ryser till och en muskel aktiveras och drar i hårsäckarna så att dessa pekar rakt ut. På svenska kallas ju detta fenomen för...

Just det, gåshud.

Alltså hönskött (på finska) = gåshud (på svenska)

Tadaaa!!

Ta - friggin´ -daa!!!

Han

Aj, aj, så gott

Mums!

Igår var det verkligen fest för en gourmet.

Jag och min dotter åkte och handlade och som genom ett under stod vi plötsligt rakt framför nästan riktigt äkta pelmeni, de små ryska tortellini-/dumplingsliknande pastaknytena med varierande innehåll, denna gång höna, tillverkade i Estland.

Och vi tillredde och det var gott. Litet fräsch olja och ett par tryck med den elektroniska saltkvarnen och något drag med den manuella pepparkvarnen och sen är det färdigt att ätas.

Någon halvtimme efter måltiden städade jag min vana trogen upp minutiöst i köket och kom då att knyckla ihop emballaget till pelmenina.

Döm om min förvåning då jag läste det finstilta, d.v.s. innehållsförteckningen.

Bildbevis finns och presenteras här nedan.

Vad tror ni detta var fråga om? Skurkar, bedragare och svinpälsar från Estland som skodde sig på min outsägliga dumhet?

Finns det förslag?






Han

Lucia är här!

Med korpsvart hår och gyllene hud skrider hon fram. Vår Lucia! Och här är det lätt att ha en klar åsikt: Julgubben kan se ut hur sjutton han vill, men under de senaste åren har Lucia för oss haft mörkt, mycket mörkt, hår! Åren före det var det en ljushårig liten Lucia som svepte omkring. Och det gick mycket bra det också!


Däremot är det betydligt svårare för mig att ha en klar åsikt om det faktum att undervisningsministern avgår p.g.a. familjeskäl. Tur för hennes familj, kan jag tycka. Synd p.g.a. att det fortfarande är så att jag inte stött på någon av manligt kön som gjort samma beslut. Nå, kanske Stubben snart meddelar att hans barn behöver honom hemma...


Än är det några dagar kvar till jul...





Hon

Förr i världen

Måste bara skriva ner en liten tanke jag fick då jag just avslutade filmen Mission Impossible med Tom Cruise vid spakarna.
I ett skede skulle en magnifik dator användas, en som ingen tidigare varit med om, något fantastiskt, ett tekniskt underverk.
Då drog regissören Brian De Palma till med nåt helt utopistiskt. Han hade följt med utvecklingen av datorerna då filmen gjordes år 1996. Det var den tiden då datorernas kapacitet hette sånt som "386" och senare dundermaskinen "486", långt före Presario och vad de allt hette nåt halvår senare. Nå, då gällde det att komma på det mest avancerade man kunde föreställa sig.
Med ett överlägset och science fictionaktigt smile bad De Palma sina skådespelare använda begreppet "686". Wow, tänkte då gängse amerikanske tittare. "686! Sjukt! Goddammit, som om datorerna någonsin skulle bli snabbare och effektivare än nu. Come on, det här är ändå 1996!!""

Sådant i afton.

Han

Lucia i morgon

I dagens Metro uttalar sig Folkhälsans projektchef Margaretha Wiltgrube:

"Lucias utseende är inte det viktigaste. Men nog spelar det också en roll.
-Skulle julgubben vara julgubbe om hans skägg vore svart, frågar hon sig."

Jag undrar bara en sak?
- Är hon förbannad för att årets Lucia är mörkhårig? Personligen skulle jag förstå liknelsen med lösskägg på gubben och krona på Lucian, men att jämföra en utklädningsdetalj (skägget) med håret som ju traditionsenligt inte är en peruk, gör mig lite förundrad.

Wiltgrube fortsätter:
"Det viktigaste med Lucia är i alla fall att hon är villig att jobba gratis i en månad..."

Så nu vet ni det.

Hon

Att lägga ut bilder på sitt sovrum...

...på Internet kan verka suspekt.

Ibland undrar jag själv var gränsen för det privata och det offentliga går. Vi drar alla våra egna gränser. Personligen skulle jag aldrig lägga ut bilder på mina små barn på nätet, vilket många andra gör utan att blinka. Vi har också valt att skriva blogg anonymt. Att inte gå ut med eget namn i detta sammanhang, känns tryggt och bra för oss. Likaså har jag uppmanat min 16-åring att inte gå ut med eget namn i bloggvärlden, medan någon annan skulle se det som mycket viktigare att inte lägga ut några bilder. Kanske beror min inställning på att bilden för mig är ett minst lika viktigt redskap för det kreativa uttrycket som orden. Så inga namn nämnda, men vi bjuder glatt in hela världen i vår sängkammare.

Välkomna!

Hon

I nattens tysta timma...

...smög vi hemåt. Efter en lyckad kväll i den oranga världens sken. Vi åt gott, vi drack gott och vi insåg igen en gång "hur våra vänner ser ut".

Värden, igår fint mantelprydd med vässade tänder, har kontakter till Bryggeriet. Notera gärna de vackra greppvänliga ölglasen i förgunden.

Tack för en fin kväll!

Och undantagsvis, mot denna bloggs principer, en bild på Hon och Han.

Tarjoiluehdotus

När golvläggningen nått det stadium då kolorerat oljevax strykes ut över golvytan och golvet därför inte får beträdas på ett halvt dygn är det bäst att dra till landet.

Lättjefullt nog serverades där halv(kanske rentav hel-)fabrikat bland annat i form av laxbullar.

För att ha något roligt kan man då fotografera skojigheter.

Den förpackning som bullarna låg radade i var för övrigt ett ypperligt exempel på hur omtänksamma fabrikörerna ofta är i dylika sammanhang.

Aldrig missar de ett tillfälle att erbjuda oss lättnad och muntration genom att ge tips om hur deras produkter kan serveras.

Detta kallas Serveringsförslag, på finska Tarjoiluehdotus. Texten brukar stå med minimala bokstäver på bilden av produkten.

Men man ska inte vara nybörjare i köket för att tillgodogöra sig dessa förslag. Det rör sig ofta om avancerad kokkonst i den högre skolan.

Denna gång som nu följer.

Tillverkaren av vår delikatess föreslog att man skulle piffa upp laxbullarna med en aptitretande kvist persilja vid serveringen.

Nonchalant applicerad på toppen av en hög bullar.

Denna gång kunde dessvärre inte Serveringsförslaget hörsammas.

Han

Dagens outfit

Det hände sig på följande vis.

Vi åkte ut till landet för att snickra, feja, riva och dona. Vi var klädda för utomhusliv i kläder som var allt annat än ömtåliga. Plaggen var väl använda, slitna, smutsiga, rivna, fula, gamla och sådant.

Sent på lördagen, då butikerna stängt och bastun var varm ringde min far och hade ett uppdrag. Vi skulle representera honom och min mor följande dag på ett sjuttioårskalas i staden där vår stuga ligger.

Hoppsansa! Sommarfest och bara arbetskläder att tillgå. Nå, jag hade faktiskt nån skjorta hängande nånstans. Men Hon och äldre dottern var missbelåtna över utebliven garderob. Söndagen kom och butikerna var fortfarande stängda i stan.

Vad gör man då?

Jo, man uppsöker den äldre generationens stuga och rotar i deras garderob ett tag och går igenom år efter år. Decennier avlöser varandra, minnen ligger ihopvikta på hög, skrynliga av tidens tand och sommarmodets obarmhärtiga växlingar. Hon hittade en kjol av inhemskt välrenommerat märke. Men den var för stor, för felaktig, för...

Inte alls, sa dottern. Dra upp den ända till armhålorna och fäst den där med ett skärp över bringan. Hon gjorde lika själv med en annan kjol i samma kategori.

Någon timme senare dök de upp på vår terass, festklädda, rustade till tänderna för party, mor och dotter.

Jag är så stolt över dem. Mina flickor. Vackra, söta, kreativa. Min idérikedom inskränkte sig till att iklä mig min fars kavaj, som varken var bortglömd eller svår att finna.

Så min mor och min far kom inte på kalas. Men det gjorde deras kläder.

Han

Krabbis i morgon?

Inga krapulantiska symtom för mig i morgon. Det blir bilen till svärföräldrarnas stuga och bilen hem på natten, chaufför är jag. Men skulle jag inte ta bilen vore risken stor att drabbas av ordentlig bakfylla, i alla fall om man följer Aftonbladet.se:s råd i dagens webbtidning för att undvika densamma. Och jag citerar ordagrant de första tipsen:

Alkoholforskarens bästa bakisråd:

1) Drick mindre mängder, och gör det helst i samband med att du äter mat.

2) Drick ordentligt innan du går och lägger dig.

Okej, jag har det klart för mig. Fyra stora öl och åtta snapsar till sillen, gösen, osten och laxen. Sedan låg profil med någon grogg då och då vid lägerelden. Då man går och lägger sig är det dags att plocka fram brännvinet på nytt och låta sig väl smaka, kanske sex rejäla konjakar som sängfösare vore nåt?

Säga vad man vill, men nog är Sverige fantastiskt.

Alternativt döljer sig en viss knepighet hos våra grannar i västerled.

Eller så har de helt enkelt inte en aning om hur saker och ting fungerar.

Eller så har jag missförstått Aftonbladets tips. Ho vet.

God och glad Johanne till var och en på likvärdiga grunder.

Han

Lekfull framtid

Massor av gamla veckotidningar, ett limstift, några saxar och ett stort vitt papper var utgångspunkten för familjens gemensamma "dröm dig in i framtiden"-lek. Alla hade lika roligt (utom ev 15-årig son som hade några skolarbeten ogjorda och inte kunde kasta sig in i leken riktigt lika helhjärtat som vi andra)! Vi klistrade och limmade och ville ha! "Köpa, köpa, köpa. Aldrig hör man något annat." sa Emils pappa när Emil skulle köpa en gammal liten sammetsask från marknaden till Ida. Lite så var nog stämningen också hos oss... Men nog fanns det drömmar, de verkligt viktiga, som sträckte sig långt utöver det materiella. De är dock svårare att fånga på ett enkelt vitt pappersark med granna bilder...



Ni kan ju försöka gissa vilka bilder som representerar vems drömmar...


Hon

En resa söderut

Den lokala musikern har ett bänd som heter Hemmalaget och som gett ut åtminstone två skivor. På en av dessa finns en låt som börjar med orden: "Det finns inget här i världen som en resa söderut, när jag passerat färjan släpper jag ett glädjetjut, och jag sjunger, jag sjunger Sommaröblues..."
Den resan söderut gör vi ofta, och vi sjunger också, allt som oftast. Med i kören för full hals bara. "Att sitta på Sommaröboden o kika på båtarna som går förbi, och ta en kaller då och då..." På klingande dialekt sjunger vi. Det slår både Perrelli och The Ark och Ragnar Hare. Med hästlängder!!
Färjan är en banangul bilfärja och vi befinner oss i den svenskaste av alla svenskbygder som finns i vårt land. Korsnäs får si sig...
Skyltningen är också perfekt. Till och med finskan är korrekt som ni kan se på bilden nedan. Klicka på bilden för detaljstudier eller om ni har överansträngda ögon.
Att vi matlagningsglada snart kanske kan servera smörolja som dressing är väl inte en helt långsökt önskan? Det låter åtminstone riktigt gott. Gös i smörolja med nypotatis. Pocherad sparris i smörolja.
Var smöroljan sen är på fyllning förtäljer inte den här historien. Men jag anar att det finns nån gubbe eller gumma nånstans i skärgården som vet det.
Dråpligt, på min ära.

Han