En del är vackra när dom dör...

...det säger ingenting om livet!

Som vår blogg.

Det vackra föds i det du gör.

Som att skriva vackra inlägg och tillfoga delikata bilder.
Inte som vår blogg...

Befinner mig i hjulet, det fort snurrande just nu. Vill så mycket men får nöja mig med att ständigt vara några timmar eller någon dag efter och behjälpligt reparera det som kan repareras och sedan sköta det mest akuta.

Däremellan skall man ta ställning till om man, när tid är skall muta yngsta barnet med dyra leksaker, eller inte för att få henne med på noterna gällande vaccineringen med stort V. Själv kunde jag tänka mig att ta vaccinet utan mutor. Med glatt mod och stor tacksamhet, men det får jag inte. Ojämt falla livets lotter.

Hon

Tänd ett ljus...

I kväll är det EARTH HOUR och vi får tända stearinljus. Alltid lika trevligt!

Finland och stora delar av världen släcker lamporna kl.20.30-21.30, lokal tid. En manifestation för att rädda världen ur klimatsynvinkel sett. Inte en dag för sent att börja rädda och demonstrera, eller hur?

Läs mera:

http://www.wwf.se/wwf/1138847-startpage-20

Eller på finska:

http://www.earthhour.org/news/fi:fi/article?id=eh3853235836725769876

Hon

Förströelse en solig söndag

Om man har brist på sysselsättning, vilket inte borde vara fallet i mitt fall, kan man besöka nybyggen i huvudstadsregionen och de stylade lägenhetsvisningar man där kan bevittna.

Lite som att gå på bostadsmässa.

Hon

Moderskap...

...är tidskrävande. Och aldrig trodde jag att jag skulle komma att identifiera mig med visor och vissångare som denna.



Men så kan det gå.

Hon

Hoppet om en ljusnande framtid!

Året som gått har varit ett år fyllt av stora lärdomar, tråkigheter och glädjestunder i en salig blandning. Mycket skulle vi klarat oss utan men en hel del har varit nödvändigt för att våra ögon skulle öppnas tillräckligt mycket för att se var vi befann oss. En viss tacksamhet får man väl känna för det!

Bloggen har varit ett andningshål, en gemensam grej. Vi fortsätter väl en tid till. Det är ganska roligt faktiskt!

Några löften ger vi inte. Varken då det gäller bloggandet, eller något annat heller. Åtminstone inte i offentligheten. En hel del fromma förhoppningar har vi dock.

Som ett bokslut över året som varit vill jag utse:

Årets fest:
Nyårfesten 08-09 såklart! Tänk att vi kom så långt!

Årets blogg:
Mollalena
för det vackra och fyndiga språkets och den klarsynta tankens skull.

Årets småtting:
Lilla I i Bryssel, för hennes oöverträffbara förmåga att väcka kärlek hos sina medmänniskor.

Årets resa:
Den vi (hon och han) gjorde till Stockholm i april 08, för lärdomarna på det andliga planets skull. Den till Bryssel kommer på en god andra plats.

Årets öl:
Hon: Innis & Gunn
Han: Westmalle Dubbel
för att det är gott!

Årets viktigaste:
Vänner, både nya och gamla, för deras existens´ skull!

Årets tänder:
Yngsta dotterns mjölktänder som varken vill trilla ut i rättan tid eller låta bli att bråka på andra sätt.

Årets bok vi läst:
Finns många, men slår här ett slag för "Flyga drake" av Khaled Hosseini för hans förmåga att beskriva något mycket svårt med stor värme och fokus på det viktigaste; relationen till sig själv och sina närmaste.

EN GOD FORTSÄTTNING PÅ ETT NYTT ÅR!

Må det bli ett år fyllt av allt vi behöver och utan allt vi inte behöver!

Hon

Översättningsvåndor

Så här har det gått till då någon tillsatt gåshud i pelmenins innehållsförteckning:

Någon har först läst den finska innehållsförteckningen, enligt bilden härovan.

Därefter har någon tagit ett lexikon, finska-svenska, och slagit upp kananliha (som betyder hönskött). Där har någon hittat också den förklaringen på ordet "kananliha" som innebär att man av nån orsak ryser till och en muskel aktiveras och drar i hårsäckarna så att dessa pekar rakt ut. På svenska kallas ju detta fenomen för...

Just det, gåshud.

Alltså hönskött (på finska) = gåshud (på svenska)

Tadaaa!!

Ta - friggin´ -daa!!!

Han

Jular kommer, jular går...

...och börjar tidigare varje år.

Det hör till att varje bildad kvinna och man skall se ner på det kommersiella julstöket som sätter igån tidigare och tidigare för varje år som går. Besökte ett av de stora köpcentren i vår stad idag, den 29 oktober, och möttes av jultomtar och julgransglitter i var och varannan butik. Julchokladen var prydligt uppradad (Fazers lyxpraliner med "handmade" stämpel såg skitgoda ut!) och de elektriska julprydnaderna tindrade i kapp. Och jag kan inte rå för att jag tycker om det! Förlåt! Förlåt! Förlåt!

Vad gjorde jag? Jo, jag handlade den lilla ljusbollen som ni ser på bilden ovan och 5 paket pepparkaksdeg! Nu skall här tindra och nu skall här bakas!

Låt oss fira jul i månaderna tre!

Hon

Rättvist?

Detta är ingen politisk blogg, men en viss suck måste också jag tillåta mig. Jag bor nu i en stad med fler sannfinländare i stadsfullmäktige än sfp:are. "Maassa maan tavalla" är partiets bärande slogan. Vad detta betyder för mig som finlandssvensk och för mitt barn som inte bara är finlandssvensk utan dessutom kines, kan man bara gissa sig till.

Får väl fundera på att flytta...
Grankulla? (fast snabbt är dom väl där också...)
Ekenäs? (eller förlåt, Raseborg)
Varför inte?

Hon

Dessutom...

...har detta lyxmagasin en redaktion som består av en medieassistent och en redaktionschef och en verkställande direktör. Två kvinnor och en man. Gissa hur posterna är fördelade! En redaktion ska per definition ledas av en journalist, inte av en direktör. Fy fanken. Bara marknadens ledhundar från början till slut. Textreklam från pärm till sista sidan. Absolut inget som helst värde, whatsoever.

Så här har det ju gått för våra finlandssvenska blaskor också. Visst är ju Olkinuora journalist, men svårligen når han sina läsare på samma sätt som t.ex. Max Arhippainen gjorde, eller rentav Erik Wahlström, som verkligen satte sin prägel på Hbl. Ledningen på en tidning ska inte sitta på administrativa möten utan vara igång på det journalistiska planet! Basta! Därför fick väl Arhis foten. Och en sävligare direktörsperson plockades in. För att öka vinsten.

Intressant att skriva såna här inlägg på vår blogg.
Vad månne Honan säger då hon får se detta...

Han