lördag 7 februari 2009

Moderskap...

...är tidskrävande. Och aldrig trodde jag att jag skulle komma att identifiera mig med visor och vissångare som denna.



Men så kan det gå.

Hon

onsdag 4 februari 2009

Hav förtröstan?

Hej, hej, hej, väldigt mycket hej till alla och envar!
Fisksoppan har nu tagit slut och vi har krupit ihop och däckats av influensa och kyla och is.
Det är vidrigt.
Tänk att det alltid ska vara så att man först får njuta av en snöfri och mild förvinter, men lik förbannat kommer den här steadystateminusgraderskylan ändå förr eller senare. Varmare klimat, my ass! Vi luras att tala om hur skönt det är utan mängder av snö och massor av kyla, och just då vi hunnit dra en suck av lättnad dyker den upp, vintern, med all sin kraft. Dag ut och dag in, samma sak, kyla, snö och is, kyla, snö och is.
Oxveckorna är i sanning tunga.

Han

lördag 17 januari 2009

Bouillabaisse igår...


...helstekt gås i morgon.

I övrigt är tiden för bloggande och annat roligt begränsad just nu.
Till veckans rolighet hörde förhandsvisningen av filmen "Maata meren alla".
Handlar om unga Idas längtan efter att frigöra sig från modern och småstadslivet. Hennes resa till Berlin och storstadslivet. Hennes knepiga relation till modern som både är distanserad och kvävande, på samma gång. Att hålla distans och ändå inte släppa taget, så typiskt finländskt på något sätt. Dessutom råkar Ida vara adopterad och hennes bästa kompis homosexuell.
Lenka Hellstedt som står för manus och regi är själv adoptivmor. Den ursprungliga berättelsen är skriven av Riikka Ala-Harja. Se den gärna. Premiär 23.1.2009.

Hon

söndag 11 januari 2009

Öl är inte gott


Då och då går man på en verklig nitlott här i livet. Gäller det allvarliga ting är det trist och gäller det mindre allvarliga ting kan man överse med besvikelserna.
Den här gången gällde det allvarliga ting; det gällde öl.
Ölet här på bilden ovan smakade surt och illa. Mer ska man inte säga om det. Förutom: Köp det inte. Inte på några som helst villkor! Daleside Chocolate Stout är No, no! Blää.

La Granja Stout från Nørrebro Bryghus i Köpenhamn däremot är en god brygd som försvarar sin plats nästan varsomhelst och närsomhelst. Till sin färg är det mycket mörkt, nästan svart med ett beigefärgat litet skum som bildar trevliga mönster på glasets insida. Det doftar rök, choklad, kaffe men inte alkohol eller jäst, trots en styrka på 7,5 %. Flaskan är trevlig med sin volym på 6 dl. Smaken är ganska liten med förvånansvärt stor fräschör och väl dold alkohol och mellanstor humlebeska. Ölet är kanske inte enormt, men får nog ett högt betyg. En liten sötma stör mig, som dock kan pareras om ölet dricks till något sött, som till exempel en belgisk liten pralin. Ölet innehåller både espresso och muscovadosocker. Minuspoäng för det höga priset på 7,32 euro.
Förekommer också under namnet La Granja Espresso Stout.


Denna trevliga, innovativa matta lade vi fram vid en av terassdörrarna i vår matsal. Som ett litet minne av vår julgran som var ganska torr redan från början.
Han

måndag 5 januari 2009

Ingefära och sesamolja

Trettondagsafton.
Familjen firar något decimerad, men dock. Vi plockar fram en flaska som haft sig något år i skåpet och som ingen vet något om. Cabré&Sabaté Brut nature vintage från 2005, ett hopkok på fyra druvor, bl.a. chardonnay. Denna cava drickes nu i rättan tid, några månader till och den hade varit för gammal och trist. Än har den en liten rest av fräschör och god äppelsmak, som ändå uppvisar små drag av hemjäst vin. På google finns bara litet info om vinet, så mer kan jag inte berätta. Flaskan är inhandlad på Teneriffa för ett år sedan. Litet speciellt med en årgångscava, vilket också var skälet till att flaskan köptes.



Vi beslöt oss för att ikväll äta 餃子, d.v.s. jiaozi, d.v.s. kinesiska dumplings, d.v.s. degknyten fyllda med blandfärs kryddad med sesamolja, vitlök, vårlök, ingefära, sojasås, som i vår version först steks snabbt i het olja varefter ett halvt glas vatten hälles över woken och locket lägges på. Puttrar tills vattnet avdunstat. Så här gör vår granne och vän som härstammar från provinsen Hunan.



Vi gör degen enligt grannarnas anvisningar burdust på bara mjöl och vatten. Konsistensen är det viktiga. Känslan sitter i händerna och kan inte förklaras. Kanske som pizzadeg. Typ. Eller så inte. Typ.

Jiaozi viks ihop på ett speciellt sätt. Det tycks vara så att familjer i allmänhet har sina egna sätt att vika...



Knytena doppas sedan vid bordet i en sås som blandas av risvinäger och sojasås, men eftersom vi ingen risvinäger har får det bli mörk balsamico, vilket funkar så bra så.

Jiaozi är en traditionell nyårsrätt i Kina, men vi tjuvstartade litet grann. Nyåret i Kina är inte förrän om några veckor. Då går vi från råttans år till oxens.

Han

söndag 4 januari 2009

Marshmallows

God, huslig vän fortsätter baka och dona trots att julen redan är förbi. Idag försåg hon oss med hemgjorda marshmallows enligt Strömsö, men utan citrusfrukter som i det ursprungliga receptet. Läckert! Tusen tack!

Hon


Strömsös marshmallows:

Socker 740 g
Vatten 250 g
Glykos 100 g
Äggvitor 5 st
Gelatinblad 12,5 st
Maizena 1 pkt

Ursprungligt recept kan beskådas på:
http://svenska.yle.fi/matochfritid/matartikel.php?id=2048

fredag 2 januari 2009

Hoppet om en ljusnande framtid!

Året som gått har varit ett år fyllt av stora lärdomar, tråkigheter och glädjestunder i en salig blandning. Mycket skulle vi klarat oss utan men en hel del har varit nödvändigt för att våra ögon skulle öppnas tillräckligt mycket för att se var vi befann oss. En viss tacksamhet får man väl känna för det!

Bloggen har varit ett andningshål, en gemensam grej. Vi fortsätter väl en tid till. Det är ganska roligt faktiskt!

Några löften ger vi inte. Varken då det gäller bloggandet, eller något annat heller. Åtminstone inte i offentligheten. En hel del fromma förhoppningar har vi dock.

Som ett bokslut över året som varit vill jag utse:

Årets fest:
Nyårfesten 08-09 såklart! Tänk att vi kom så långt!

Årets blogg:
Mollalena
för det vackra och fyndiga språkets och den klarsynta tankens skull.

Årets småtting:
Lilla I i Bryssel, för hennes oöverträffbara förmåga att väcka kärlek hos sina medmänniskor.

Årets resa:
Den vi (hon och han) gjorde till Stockholm i april 08, för lärdomarna på det andliga planets skull. Den till Bryssel kommer på en god andra plats.

Årets öl:
Hon: Innis & Gunn
Han: Westmalle Dubbel
för att det är gott!

Årets viktigaste:
Vänner, både nya och gamla, för deras existens´ skull!

Årets tänder:
Yngsta dotterns mjölktänder som varken vill trilla ut i rättan tid eller låta bli att bråka på andra sätt.

Årets bok vi läst:
Finns många, men slår här ett slag för "Flyga drake" av Khaled Hosseini för hans förmåga att beskriva något mycket svårt med stor värme och fokus på det viktigaste; relationen till sig själv och sina närmaste.

EN GOD FORTSÄTTNING PÅ ETT NYTT ÅR!

Må det bli ett år fyllt av allt vi behöver och utan allt vi inte behöver!

Hon

tisdag 30 december 2008

Snart är det nytt år för bövelen...


Men före det skall julen avslutas.
För att göra en lång historia ännu längre så börjar jag från början.
Vi åkte på en kryssning för att samla på oss litet extra julstress och återkom hem först på julafton, vilket var klokt eftersom vi skulle ha gäster redan klockan 17.




Vi gick en stund på julmarknaden på torget i gamla stan.





Och njöt nog av pyntet en hel del.

Väl hemma dukade vi.

Och kunde sätta oss till bords på utsatt tid. Köttet denna jul kom från Hötorgshallen i Tukholma, rökt fårfiol samt kallrökt renfilé (som var väldans god).




Det var ljus i Guds hus, och hos oss. Som genom ett under flöt faktiskt en del av ljusen.


Någon dag efter jul var vi fortfarande så till oss att vi kände stort behov av riktigt starkt öl. Men Slottskällans Imperial stout 2008 var på tok för ungt för att drickas. Den här brygden skall nog inte tas fram förrän tidigast nästa jul. Nu smakade den nästan bara illa.



I går vankade vi omkring på Högholmen och njöt av tomtarnas små salonger,



bastu och annat smått och gott.


Lejonen var verkligen på bettet och jagade från sin sida av stängslet de små läckra barnen som ivrigt sprang av och an på sin sida av stängslet. Och aldrig möttes de.
Gott nytt år på er everyhopa, som min musiklärare Egnar Holmström brukade säga för att imponera.

Han

söndag 21 december 2008

Konjakstryffel och annat gott



Nu står julens läckerheter och väntar på att ätas. Alegnis mycket goda konjakstryffel, chokladen med mandelmassa och konjaksdränkta fikon samt dadelkakan bara längtar efter att bli uppätna!



Hon

lördag 20 december 2008

Vi lider mot jul

Vilket är trevligt!
Aldrig har vi bejakat julen som i år. Julgranen är inne och pyntad många dagar i förväg och kalenderluckorna har vi öppnat för länge sedan. Allesammans.





Julefrid i afton till alla och envar.
På likvärdiga grunder!

Hon och Han

torsdag 18 december 2008

Översättningsvåndor


Så här har det gått till då någon tillsatt gåshud i pelmenins innehållsförteckning:

Någon har först läst den finska innehållsförteckningen, enligt bilden härovan.

Därefter har någon tagit ett lexikon, finska-svenska, och slagit upp kananliha (som betyder hönskött). Där har någon hittat också den förklaringen på ordet "kananliha" som innebär att man av nån orsak ryser till och en muskel aktiveras och drar i hårsäckarna så att dessa pekar rakt ut. På svenska kallas ju detta fenomen för...

Just det, gåshud.

Alltså hönskött (på finska) = gåshud (på svenska)

Tadaaa!!
Ta - friggin´ -daa!!!

Han

onsdag 17 december 2008

Aj, aj, så gott

Mums!

Igår var det verkligen fest för en gourmet.

Jag och min dotter åkte och handlade och som genom ett under stod vi plötsligt rakt framför nästan riktigt äkta pelmeni, de små ryska tortellini-/dumplingsliknande pastaknytena med varierande innehåll, denna gång höna, tillverkade i Estland.

Och vi tillredde och det var gott. Litet fräsch olja och ett par tryck med den elektroniska saltkvarnen och något drag med den manuella pepparkvarnen och sen är det färdigt att ätas.

Någon halvtimme efter måltiden städade jag min vana trogen upp minutiöst i köket och kom då att knyckla ihop emballaget till pelmenina.

Döm om min förvåning då jag läste det finstilta, d.v.s. innehållsförteckningen.

Bildbevis finns och presenteras här nedan.

Vad tror ni detta var fråga om? Skurkar, bedragare och svinpälsar från Estland som skodde sig på min outsägliga dumhet?

Finns det förslag?






Han

söndag 14 december 2008

Barnkalas

Idag firar minstingen sina 8 år!



Kakan bakades av Han.


Alla fick dekorera sin egen pepparkaka:

Hur många år till får vi ordna traditionella barnkalas? Var detta det sista? Blir det pyjamaspartyn, simhallsbesök eller biokalas i framtiden, eller har vi något enstaka år kvar ännu?


Hon

lördag 13 december 2008

Lucia är här!

Med korpsvart hår och gyllene hud skrider hon fram. Vår Lucia! Och här är det lätt att ha en klar åsikt: Julgubben kan se ut hur sjutton han vill, men under de senaste åren har Lucia för oss haft mörkt, mycket mörkt, hår! Åren före det var det en ljushårig liten Lucia som svepte omkring. Och det gick mycket bra det också!


Däremot är det betydligt svårare för mig att ha en klar åsikt om det faktum att undervisningsministern avgår p.g.a. familjeskäl. Tur för hennes familj, kan jag tycka. Synd p.g.a. att det fortfarande är så att jag inte stött på någon av manligt kön som gjort samma beslut. Nå, kanske Stubben snart meddelar att hans barn behöver honom hemma...


Än är det några dagar kvar till jul...





Hon

fredag 12 december 2008

Förr i världen

Måste bara skriva ner en liten tanke jag fick då jag just avslutade filmen Mission Impossible med Tom Cruise vid spakarna.
I ett skede skulle en magnifik dator användas, en som ingen tidigare varit med om, något fantastiskt, ett tekniskt underverk.
Då drog regissören Brian De Palma till med nåt helt utopistiskt. Han hade följt med utvecklingen av datorerna då filmen gjordes år 1996. Det var den tiden då datorernas kapacitet hette sånt som "386" och senare dundermaskinen "486", långt före Presario och vad de allt hette nåt halvår senare. Nå, då gällde det att komma på det mest avancerade man kunde föreställa sig.
Med ett överlägset och science fictionaktigt smile bad De Palma sina skådespelare använda begreppet "686". Wow, tänkte då gängse amerikanske tittare. "686! Sjukt! Goddammit, som om datorerna någonsin skulle bli snabbare och effektivare än nu. Come on, det här är ändå 1996!!""

Sådant i afton.

Han

Lucia i morgon

I dagens Metro uttalar sig Folkhälsans projektchef Margaretha Wiltgrube:

"Lucias utseende är inte det viktigaste. Men nog spelar det också en roll.
-Skulle julgubben vara julgubbe om hans skägg vore svart, frågar hon sig."

Jag undrar bara en sak?
- Är hon förbannad för att årets Lucia är mörkhårig? Personligen skulle jag förstå liknelsen med lösskägg på gubben och krona på Lucian, men att jämföra en utklädningsdetalj (skägget) med håret som ju traditionsenligt inte är en peruk, gör mig lite förundrad.

Wiltgrube fortsätter:
"Det viktigaste med Lucia är i alla fall att hon är villig att jobba gratis i en månad..."

Så nu vet ni det.

Hon

söndag 7 december 2008

Självständig också dagen efter!

Självständighet utan minsta titt på slottsbalen. Inte ett fras från vare sig taft eller tyll. Endast gästernas medaljer klirrade i otakt med varandra.


Så vad gjorde vi i stället?

- Vi åt!

- Vi drack!

- Vi umgicks!

Vi rannsakade våra fel och brister och gladdes åt att nya generationer kanske kan bryta gamla mönster av arvsynd och feghet. Vi bedyrade vår vänskap och våra släktband, vi klev över både generationsgränser och andra barriärer, utan minsta svårighet och vi lovsjöng livet och förbannade döden som en vacker dag kommer och tar oss. Vi hade trevligt!


Maten som serverades var:


Stifado (grekisk köttgryta med underbar juldoft)

Kachoomar (indisk sallad på tomat, lök, sallad, färsk koriander, citron)

Phool Gobi aur Aloo ka Bhaji (indisk blomkål med potatis, chili, färsk koriander m.m.)

Panch Ratan Dal (indisk curry på linser och bönor)


Till efterrätt frossade vi i ost och det italienska dessertvinet Dindarello 2006 från Alkos beställningssortiment. Riktigt gott.


Och förstås, Belgisk choklad!






Hon

torsdag 4 december 2008

Bara lite mera Bryssel...

En vän till mig påpekade att det är ett tecken på medelålder att fotografera och tala om mat. Och vad är väl riktigare än att göra det i så fall!

Jag hänger kvar i Bryssel lite till. Hos vänner och mat.
Vi åt ju sjuttons gott också. Värden hade fixat underbart thailändsk första kvällen.



Andra kvällen var det lamm med världens godaste spenatsås med okra och trattkantareller.



Och sista kvällen, efter avnjuten middag, drack vi en liten Sauternes till osten.



På söndagsmorgonen begav sig givetvis herrarna till bageriet. Inte riktigt i ottan, men nästan.





Hon

tisdag 2 december 2008

Och gott öl kom


Och gott öl kom, och gott öl for.

För gott öls skull har jag sålt mina skor.

Och satt mina strumpor i pant i en bod.

För gott öls skull håller jag uppe mitt mod.


Nej, de här raderna är inget jag plitat ner av hänförelse över de öppna vidderna och åkrarna kring ölklostren i Belgien. Det är en text som skrivits av den skotska 1700-tals lyrikern Robert Burns, tro det eller ej. Översättningen är faktiskt Gustaf Frödings!! Raderna har också framförts till musik av Ulf Lundell (och Nature), finns på liveplattan "Natten hade varit mild och öm" (1977).

Grejer, alltså. Rejäla grejer!


Här följer en genomgång av de öl vi drack under färden.


Westmalle Dubbel, 7%, fatöl, Café Trappisten


Mörkt rödbrunt öl med beigefärgat skum som lämnar mycket flor på glasets inre yta. Fräsch doft av kaffe, plommonsylt och torkad frukt samt litet jäst. Smaken är mjuk med nyanser som påminner om maltlimpa och syrliga, men angenäma toner av jäst. Eftersmaken lång och välhumlad med underbar beska. Inte en tillstymmelse till störande alkohol i vare sig doft eller smak.


Achel Bruin, 5%, fatöl, Bryggeriets Brasseri

Serveras litet för kallt.

Mörkt rödbrunt med ljust beigefärgat skum. Svag (för kallt!!) doft av örter, choklad. Smakar svagt syrligt av både örter, torkad frukt, fänkål och lakrits. Eftersmaken är syrlig med en mjuk, mild nötighet som framträder tydligt. Humlebeskan rätt svag, ingen överton av alkohol här heller.


Achel Blond, 5%

Gult, disigt öl med svagt skum. Doft av färsk humle och litet citrus. Ganska tunn, torr smak med lätt brödighet och samma klara nötighet som i Bruin. Tydlig smak av druvskal i eftersmaken.


Han

Stäng inte porten!


Nå, vi åkte vidare från Westmalle, längre österut, längre norrut och kom till ett kloster precis vid gränsen mot Holland. De här trakterna av Belgien är nästan helt och hållet flamländska, alla skyltar och alla människor är flamländska.
Vi nådde St. Benedictusabdij De Achelse Kluis där ölet Achel bryggs.
Vi kom litet närmare de centrala byggnaderna och delarna av detta kloster än på Westmalle. Porten på bilden ovan visar ingången till klostrets lilla trädgård i anslutning till huvudporten. Munken på bilden nedan hälsade oss vänligt på flamländska med någonting som ungefär lät som "Hood Eiftresmiddach".
Och visst var det ju eftermiddag, så vi hälsade tillbaka.




När vi hade kikat på klostret en stund gick vi mot serveringen som kallades brasseriet. Här möttes vi av en stor bar med mörka träslag, dämpad belysning och mycket mera genuin levande pubstämning än på det nybyggda, moderna cafét vid Westmalle. Här satt de lokala gubbarna och tanterna och pimplade öl, utan att desto mera ägna munkarna och andligheten en tanke. Tror jag.
Som ni ser av bilden nedan hade vintern inte än kommit, men det blev ett sjutusans snöväder bara någon dag senare.




Det fina i den här kråksången var att bryggerianläggningarna till vissa delar kunde beskådas genom glasväggar som vätte mot brasseriet.

Till salu att dricka fanns öl på fat av två slag, ljust och mörkt, Blond och Bruin. Bägge hade en alkoholhalt på 5 %, vilket var intressant, eftersom det öl som såldes på flaska, antingen 0,75 l eller sixpack med 0,33 l:s flaskor, var betydligt starkare. Men på brasseriet kunde bara de mera moderata versionerna inmundigas. Priset per stort glas var 2 euro.
Regeln för Achel verkade vara att det svagaste ölet var fatöl, det nästsvagaste var ölet på små flaskor, och det starkaste fanns i de stora flaskorna.

Och här sitter jag nu och har svårt att smälta att jag faktiskt kom till dessa objekt för vallfärd, ölklostren i Belgien.

Han