Gud som haver!

Vansinnesblåsten har blåst sönder mitt paraply. Den på nästan alla plan inspirerande arbetsbördan håller på att vältra sig över mig i stället för att hålla sig på behagligt avstånd. Tröttheten tar över efter lunch ungefär och kaffet tycks ha förlorat sin uppiggande effekt. Gud, ge mig apelsiner!

Jag ber aftonbön med min yngsta dotter varje kväll. I min barndom bad min mor aftonbön med mig varje kväll. I hennes barndom bad hennes mor... o.s.v. Traditioner ger trygghet.
P.g.a. att man upplyst mig om att det inte är korrekt att avsluta bönen med "den Gud älskar lyckan får", försöker jag att göra det bara var tredje kväll. Däremellan (var tredje kväll) avslutas bönen med "Du förbliver Fader vår" och däremellan (kvällen som blir över), avslutas bönen med "Du förbliver Moder vår".

Amen.

Hon

Farsdag på stugan

Samtidigt som jag börjat julfirandet mad pepparkaksbak och ljusboll i fönstret klamrar vi oss fast vid sommarlängtan och stugliv. Detta var nog definitivt sista helgen på stugan för i år. Tror jag.

Ute var det ständig skymning, rått och ruggigt. Sommarens blommor har vissnat och allt andas ödslighet. En liten svampsås bjöd skogen i alla fall på.

Enris placerades i fönsterljusstaken för att skrämma mössen. Lär hjälpa. Och gör det det inte kan de ju få lite julfint i huset...

Ju råare och disigare vädret utomhus är, desto varmare lyser ljusen inne i stugvärmen. Både denna väggljustake och fönsterljuskronan på föregående bild har ädre dottern gjort i skolslöjden.

Två minatyrtavlor som jag själv målat för många år sedan. Nu har de hittat sin plats i sommarhuset.

Hon

Rosor, datorer och annat elände

Dagen idag har inte varit någon fullträff. Den inleddes med att min dator var död och slutade med att min mobiltelefon var det. Varken dator eller mobiltelefon är i den åldern att det är ok att dö.

Datorn fungerar nu. Efter två besök och många timmar på Giganttis pc-klinik. Tur att mannen bakom disken var kunnig både i datorer och psykologi.

Och fredagsrosorna har intagit sin plats och lugnet kanske infinner sig.

Jag vet inte om jag någonsin nämnde att min mor vann ett av presentkorten på 1000 kronor till Hans Mikaels i våras. Ni kanske kommer ihåg tävlingen som de flesta inredningsbloggar suktande engagerade sig i. Till min stora glädje begåvade hon, d.v.s. mamma, mig med en shoppingrunda där under en gemensam resa till grannlandet i maj 08. Ett av fynden var denna söta snapsservis. (Den höga karaffen hör dock inte hit utan är arvegods från längesen.) Hans Mikaels finner ni på Humlegatan 19 och 20 i Stockholm.
Lite bilder från butiken kan ni se på bloggen Handplockat: http://mittval.blogspot.com/2008/03/hans-mikaels.html

Hon

Och han tog brödet och bröt det!

Minns ni början av 90-talet? Laman! Radhusen. Babyskriken och BRÖDMASKINERNA. Det var tider det! I kväll sitter vi här med nygräddat bröd och en brödmaskin till låns. Vi som var för fattiga då det begav sig, hade inte råd att göra som så många gjorde i början av 90-talets dåliga tider, d.v.s. skaffa oss en brödmaskin för att kunna baka vårt bröd själva, enkelt och behändigt och billigt. Om sanningen skall fram var vi väl lite för "tillbaka till rötterna och naturen" människor på den tiden, så ingen välvillig släkting kom på att förära oss en dylik maskin. Vi var väl människor som såg ut att vilja knåda vårt bröd själva, eller nåt sånt. Men Vännerna fick en i julklapp år 1989. Och de har bakat en del. I synnerhet i början har de bakat. Tidvis har maskinen (som för övrigt pryds av texten "Hembagarn") vilat och nästan glömts bort, för att sedan plockas fram igen. Senast för två veckor sedan... Men nu har vi fått låna den! Och det doftar underbart i vårt hem! Om möjligt doftar det faktiskt godare, mer intensivt, än då man bakar på vanligt sätt. Hur det nu kan stämma.

Så nu har vi njutit av müslibröd till kvällsteet. Gott! Och nu laddar han maskinen så vi får njuta även i morgon. Timern inställd på 06.00 och "Hembagarn" står i under natten och förser oss med dofter och bröd till måndagsfrukosten! Underbart sent 80-tal. Tjugo år för sent, men so what!

Hon och Han

I nattens tysta timma...

...smög vi hemåt. Efter en lyckad kväll i den oranga världens sken. Vi åt gott, vi drack gott och vi insåg igen en gång "hur våra vänner ser ut".

Värden, igår fint mantelprydd med vässade tänder, har kontakter till Bryggeriet. Notera gärna de vackra greppvänliga ölglasen i förgunden.

Tack för en fin kväll!

Och undantagsvis, mot denna bloggs principer, en bild på Hon och Han.

All Hallows' Eve

I kväll är det Alla helgons afton. Vi tillreder en pumpasoppa, rostar några pumpakärnor och tänder några ljus. Att våra goda Kristuslika helgon skulle ge sig ut i natten och spöka, är det väl ingen som tror, så vi karvar våra pumpor och gör dem glada och välkomnande. Låter soppan värma oss inifrån och yllesockorna utifrån. Kanske blir det en mugg Glühwein vid brasan.

Fridfull Helg!

Pumpasoppa

(lite modifierat recept från Allt om mat 2003)

300 g pumpakött

2 hackade gula lökar

2 hackade vitlöksklyftor

5 tärnade potatisar

2 skivade morötter

2 msk olja

1/2 tsk salt

3 hönsbuljongtärningar

1 1/2 l vatten

1 msk chilisås

1 tsk chilipulver

Serveras med:

stark korv (chorizo)

3 dl gräddfil

Garnera med:

fyra hackade vårlökar

spansk peppar

Gör så här:

Ta bort kärnorna från pumpaköttet. Skär pumpaköttet i bitar. Stek lök och rotfrukter i smör. Tillsätt pumpaköttet och stek det också. Salta.

Häll på buljong, chilisås och chilipulver och låt soppan koka ca. 15 minuter till grönsakerna blivit mjuka. Mixa soppan.

Skär korven i slantar och stek dem.

Strö hackad vårlök och strimlad spansk peppar över soppan.

Servera soppan med korven och kall gräddfil (vi tar grekisk yoghurt)

Till soppan dricker vi förstås ett vitt jenkkivin.

Hon

Bryssel, så mycket mer än A4:or

Vi här på bloggen ska snart besöka Bryssel. Orsaken är att Hans kusin med sin familj bor och jobbar där sedan i somras. De hamnade där efter några år i Addis Abeba - värsta globetrottrarna, eller hur?
Hon bodde i Bryssel för över tjugo år sedan och har också stämt träff med några polare från den tiden.
Vi ser förstås fram emot vårt förlängda veckoslut (BF!) och har redan i dag insupit stämning i form av några trappistöl, öl som bryggs av klostermunkar i bryggerier som befinner sig inom klosterväggarna, eller -murarna.

De kända trappistölen är ofta rejält starka och ofta goda. Idag fick jag tag på tre olika, men måste besöka två olika alkobutiker. Det ölet är ingen varmansdryck, om man säger så.

Vår favorit idag var Rochefort 8, 0,33 l flaska och hela 9,2 %.
Färgen är bärnsten med röda toner, skumkronan är enorm, ljus och långvarig. Doften är fräscht fruktig med vinösa inslag. Fin, syrlig smak med en aning maltig brödighet och den höga alkoholhalten är välgömd. I eftersmaken finns nyanser som klart påminner om det finländska Sahti-ölet.

Att få sig ett sådant öl när regnet öser ner ute och dagen har varit kall och mörk gör oss alla väl till mods. Vi tar till oss munkarnas arbete och förstår hur lätt bryggandet kopplas till friden och sinnesron i klosterlivet. Här hemma falnar elden i spisen, glöden pulserar glimmande av liv en stund ännu. Mjuk värme från vår trygga eld omfamnar vårt rum. Ingen annan värmekälla än öppen eld har använts här sedan våren. Det blir kallare för varje dag som går, snart måste värmeelementen knäppas på.

Men vad gör det, då julen är nära?

Och jo, munkarna dricker själva sitt öl varje dag. Det lär förekomma versioner för dagligt bruk vid måltiderna som är litet svagare, kanske 5-6 %.

Han

Jular kommer, jular går...

...och börjar tidigare varje år.

Det hör till att varje bildad kvinna och man skall se ner på det kommersiella julstöket som sätter igån tidigare och tidigare för varje år som går. Besökte ett av de stora köpcentren i vår stad idag, den 29 oktober, och möttes av jultomtar och julgransglitter i var och varannan butik. Julchokladen var prydligt uppradad (Fazers lyxpraliner med "handmade" stämpel såg skitgoda ut!) och de elektriska julprydnaderna tindrade i kapp. Och jag kan inte rå för att jag tycker om det! Förlåt! Förlåt! Förlåt!

Vad gjorde jag? Jo, jag handlade den lilla ljusbollen som ni ser på bilden ovan och 5 paket pepparkaksdeg! Nu skall här tindra och nu skall här bakas!

Låt oss fira jul i månaderna tre!

Hon

Rättvist?

Detta är ingen politisk blogg, men en viss suck måste också jag tillåta mig. Jag bor nu i en stad med fler sannfinländare i stadsfullmäktige än sfp:are. "Maassa maan tavalla" är partiets bärande slogan. Vad detta betyder för mig som finlandssvensk och för mitt barn som inte bara är finlandssvensk utan dessutom kines, kan man bara gissa sig till.

Får väl fundera på att flytta...
Grankulla? (fast snabbt är dom väl där också...)
Ekenäs? (eller förlåt, Raseborg)
Varför inte?

Hon

Godisdag

Godis kan se ut och smaka på många olika sätt. I synnerhet lösgodis.
Sonens flickvän begåvade mig med denna lösgodistårta då hon kom hem från Tyskland. Tack!http://www.bears-friends.de/
Jag som är beroende av godsaker i mitt liv, har en lång erfarenhet av olika smaker och olika konsistens. Det märks att äkta juice och frukter har sitt finger med i spelet. Gott!

Hon

Höstgrönska

Än är det lite liv kvar på vår gård. Om bara någon vecka är allt förbi.

T.o.m. det ruttna och rostiga blir vackert såhär års.

Ett skönt höstveckoslut till er alla!

Hon

Indigo balls från Japan

I kväll har familjen haft besök av två forskare från Japan som av olika orsaker ville träffa oss. Vi hade glädjen att bjuda dem på finländsk blåbärsglögg och nybakta pepparkakor, vilket de faktiskt uppskattade - mot förmodan.
Den ena karln, antropologen, hade förning med sig, det var de fyra bollarna som syns på bilden här ovan. Något slags traditionella leksaker, men i miniatyr, de är ca 4 cm i diameter. Hans 80-åriga mamma hade suttit och knåpat ihop dem.
Uppfriskande med nya människor som har saker att fråga och berätta. Frågor om vår kulturella tillhörighet, frågor som vi inte ställt oss själva tidigare. Och förstås berättelser om deras liv, det japanska, som vi verkligen inte är experter på.
Mycket intressant och upplyftande.

Han

Sovrummet nästa

Nu när vi en gång är igång, fick de tegelröda väggarna i sovrummet ge vika och ny tapet flög upp på en av väggarna. Vit målarfärg gör förhoppningsvis det samma på de övriga.


Nya sänglampor från Ikea. De ser plastiga och småtrista ut på bild, men är lämpligt små och diskreta på en ganska pockande tapet.


Den gamla herrbetjänten fick sig med sprayflaskan och blev "svart och svår" på kuppen.

Sedan när alla väggar är målade och sängen bäddad någon dag skall ni kanske få se lite mer helhetsbetonade bilder.

Hon

Snart kommer släkten på kalas

...och köket är nästan färdigt.



Vi är nöjda med det nya golvet. Problemet är att det gamla lyser oss i ögonen mer än någonsin nu. Men allt har sin tid.

I går fyllde de små 16 år. Dem skall vi fira idag! För 16 år sedan snöade det den 12 oktober. Från fönstret, högt uppe på BB, tittade vi ut på en snöyra som fick både bilar och människor att halka omkring. Idag skiner solen från en klarblå himmel och det är riktigt varmt på vår trappa. Dörren står på vidgavel och inväntar främmande.

Hon

Dickursby station, nästan

"Jag väntar på ett morgontåg vid Dickursby station,
varenda dag en trogen resenär,
jag väntar på ett tåg, jag kanske väntar på pension
och undrar över varför jag står här..."

Så skriver Bengt Ahlfors i sin visa och så kände jag mig i morse och i går morse. För då var det just väntade jag gjorde. Vi som skrutit med att är det ngt det här landet kan, så är det att få tåg och bussar att gå enligt tidtabell. Men det var förr i världen! Nu får vi vänja oss vid nya tider, nya seder! Och VR har ingenting att komma med till sitt försvar!

Dessutom!

Hon

Dessutom...

...har detta lyxmagasin en redaktion som består av en medieassistent och en redaktionschef och en verkställande direktör. Två kvinnor och en man. Gissa hur posterna är fördelade! En redaktion ska per definition ledas av en journalist, inte av en direktör. Fy fanken. Bara marknadens ledhundar från början till slut. Textreklam från pärm till sista sidan. Absolut inget som helst värde, whatsoever.

Så här har det ju gått för våra finlandssvenska blaskor också. Visst är ju Olkinuora journalist, men svårligen når han sina läsare på samma sätt som t.ex. Max Arhippainen gjorde, eller rentav Erik Wahlström, som verkligen satte sin prägel på Hbl. Ledningen på en tidning ska inte sitta på administrativa möten utan vara igång på det journalistiska planet! Basta! Därför fick väl Arhis foten. Och en sävligare direktörsperson plockades in. För att öka vinsten.

Intressant att skriva såna här inlägg på vår blogg.
Vad månne Honan säger då hon får se detta...

Han

Irritation

Nu ska jag spy galla över två saker som kom att störa mig skitmycket då jag körde min dotter till skolan i morse. Håll i er.
Varför tar Yles svenska nyheter in en drös rikssvenska reportrars rapporter i stället för att skicka ut eget folk? Jag har ju inget emot svenskarna, men då jag i nians nyheter hörde två rikssvenska rapporter efter varandra, om USA (då en risksvensk säger "börs" låter det ibland som "bush"! Bushraset!) och om Island, blev jag förbannad. Jag är själv journalist och vet nog att det finns folk som vill åka ut och jobba.
Och så frågar jag varför, till på köpet. Svar: Det blir billigare att köpa ett färdigt inslag av en svenskelin som jobbar för en nyhetsredaktion som har säte i Sverige.

En annan sak som gör mig förbannad, men också uppgiven samt lätt hånfull har också med journalistik att göra. Eller "journalistik" skall jag säga.
Åkte bakom en buss som på bakfönstret gjorde reklam för en ny tidskrift som koncentrerar sig på det lätta, lyxlivet både i hemlandet och utomlands. Jag tänker inte säga vad blaskan heter eller ge er webbadressen för jag vill att den här publikationen ska gå i graven så fort som möjligt! Tvi vale.
Folk får sparken till höger och vänster, islänningarna (och också vi, vänta bara) köper inälvor och blod till matlagningen för att det är det billigaste. Folks bankbesparingar hotas, allt stänger.
Men vi finnar vi startar upp magasin som koncentrerar sig på golf, svarta sammetsklänningar och champagne. Herregud!!
Dessutom bygger vi på löpande band stora shoppingcenter...
Vad ska det bli av oss riktigt?

Och febern stiger.

Han

Säsongen är öppnad

Ja, ni ser rätt, det är glögg.
Jag är tyvärr inte annars heller någon särdeles principfast människa, så att frångå principen om att inte inmundiga alkoholhaltiga drycker under vardagarna var synnerligen lätt, eftersom jag är djupt förkyld. Enligt gammal kinesiskt eqvilibrium skall Yin balanseras mot Yang (陰 vs 陽) varför min förkylning kräver något hett för att drivas på flykten. Ergo: glögg är perfekt!
En beklaglig sak är dock att mitt smaksinne inte är, så bl.a. blåbärsnyansen i Blossas glögg för denna jul 08 går mig förbi så det bara visslar om det.
Att vi som är vinvänner av stora mått dricker dåligt vin som smaksatts med starka kryddor är sedan en helt annan sak, beklaglig den också, men i detta nu känns detta faktum överkomligt.

Hannen

Höst

Höst på stugan.


Höst i själen.


Höst i kroppen.


Hösligt i hemmet.





Förra helgen firades i rusket på stugan. Mössen hade hälsat på. Så här års fick knäckebrödet, som stod framme på bordet vara helt i fred, medan Daimkaramellerna var prydligt (en del mindre prydligt) uppackade och uppätna. De små tassarna och tänderna hade fått jobba med omslagspappren som var strimlade i små högar på hyllan. När vintern väl är här får varken knäckebröd, stearinstumpar eller tidningspapper vara i fred. Jag vet nog!


Här hemma är det också höst. Mina gamla men tappra och ungdomligt sinnade föräldrar har ställt upp med höstpyssel på gården.De insåg väl att så som vårt liv här i soppans mitt ser ut kommer det inte att bli något av det. Tack! Men innan höstförkylningen drabbade Hannen har här inne fixats riktigt mycket. Nu återstår att se om listerna hittar sina platser i köket innan söndagens kalas.

Här ett prov på billighetstapeten (10 euroner/rullen på Värimeri eller Värisilmä, vad sjutton heter den där butiken riktigt?) som håller på att beklä våra köksväggar. Men det går lite trögt med alla håligheter som bör spacklas och donas först.

Hon

Tarjoiluehdotus

När golvläggningen nått det stadium då kolorerat oljevax strykes ut över golvytan och golvet därför inte får beträdas på ett halvt dygn är det bäst att dra till landet.

Lättjefullt nog serverades där halv(kanske rentav hel-)fabrikat bland annat i form av laxbullar.

För att ha något roligt kan man då fotografera skojigheter.

Den förpackning som bullarna låg radade i var för övrigt ett ypperligt exempel på hur omtänksamma fabrikörerna ofta är i dylika sammanhang.

Aldrig missar de ett tillfälle att erbjuda oss lättnad och muntration genom att ge tips om hur deras produkter kan serveras.

Detta kallas Serveringsförslag, på finska Tarjoiluehdotus. Texten brukar stå med minimala bokstäver på bilden av produkten.

Men man ska inte vara nybörjare i köket för att tillgodogöra sig dessa förslag. Det rör sig ofta om avancerad kokkonst i den högre skolan.

Denna gång som nu följer.

Tillverkaren av vår delikatess föreslog att man skulle piffa upp laxbullarna med en aptitretande kvist persilja vid serveringen.

Nonchalant applicerad på toppen av en hög bullar.

Denna gång kunde dessvärre inte Serveringsförslaget hörsammas.

Han