Den döende hunden har gått över gränsen

Så har det då hänt. Den döende hunden är nu död, finns inte mer, borta.

Slutet var ju inte gott, men lyckligtvis gick det fort och lidandet blev inte långvarigt för hennes del. För oss här hemma fortsätter lidandet, saknaden.

Inte blev hon någonsin helt rumsren, den rackarn, men hon var godmodig, glad, nyfiken, snäll, vacker och på allt sätt en fin hund! På senare år oerhört och bedårande envis, det stycket! Dement blev hon också mot slutet.

Spår av henne kommer att finnas under resten av våra liv, rent fysiska spår, som något hårstrå eller något klomärke i golvet, någon fläck på mattan. Spåren av mera imaginär art är inte svåra att föreställa sig förstås. De finns precis överallt.

Nu påbörjas diskussionen om hund eller inte hund, valp eller inte valp. Själv företräder jag den klassiska synen; detta var min hund, flera skall jag inte ha. Hon företräder den klassiska synen; nu skall vi börja titta på valpar, det går inte att vara utan hund.

Men mitt trumfkort är Golvet. Ska golvet slipas och målas vitt eller ljusgrått? Skall en valp få slita upp målarfärgen direkt i sin linda?

Se där, så fick jag in litet inredning också i detta inlägg.

Nu åker vi till landet och tänker.

Han

Rostade pinjekärnor och allt blir bra!

Sommarmat får gärna vara lätt och ibland också snabbtillredd. Pinjekärnor, dessa droppformade frön från pinjeträdets frukter, räddar mångt och mycket. I torr stekpanna rostar man dem på ett ögonblick och piffar då upp också den alldagligaste sallad så den får karaktär och fyllighet. Ha tillräckligt het panna som skakas så kärnorna får jämn färg.

Här var det en enkel skinksallad med lite färsk getost som fick några nävar av dessa nötliknande läckerheter över sig. Och gott blev det. Lite vitvin eller skumvin smakar inte fel därtill...

Hon

Midsommar i regn och snuva

Åtminstone här vid sydligare breddgrader var det mycket blött i går på midsommaraftonen. Men vårt program förlöpte som det brukar, som det gjort de senaste tjugo åren. Skumvin i Bodan, stångresning, dans kring stången som majats redan dagen innan. Sedan femkamp, som i år fick vänta på regnupphör efter middagen. Middagen, ja. Traditionell midsommarmat; fiskar av olika slag, litet övriga smörgåsbordsrätter sådär. En nubbe och litet läskande öl. God och närande kost.

Smörgåsen har en inlagd gös som pålägg.

Receptet är enkelt:

3-4 gösfiléer saltas med havssalt och ligger så i någon timme.

Därefter torkas de med hushållspapper och skärs i strimlor.

Blanda en marinad av en halv dl neutral olja (rybs, raps, solros...) saften från två limefrukter och en halv citron, klipp i ett knippe dill och ett knippe gräslök, en matsked krossad rosépeppar och en dito svartpeppar.

Låt fiskbitarna ligga i marinaden och dra över natten, med någon omrörning då och då.

Enzymerna i fiskens kött stelnar och det blir helvitt från att ha varit pärlefärgat grått, om ni fattar.

In alles, en väldigt god och trevligt annorlunda rätt för smörgåsbordet. Passar ypperligt med malaxlimpa, åländskt svartbröd, men bäst förstås med Backers maltlimpa från Ekenäs.

Och elden, elementet för midsommarnattens väsen och najader, lockelsen som bär ut sin värme över en vik som ligger glänsande som ett nybonat golv. I eldens sken vaknar de till liv, sagofigurerna som under dagen ligger mycket lågt av rädsla för att avslöja sin värld - en värld som vi inte vet något om. En värld av godhet, mild välvilja.

Vi märker ingenting, vi sitter förblindade av lågornas flammande sken och njuter av hettan i våra ansikten en regnkulen natt som denna. Omkring oss dansas det över vattenytan och i skogsbrynet, det viskas, tisslas och tasslas kanske till och med. När vi lagt oss till vila är det deras tur. Nymferna och trollen firar på sitt sätt, vi på vårt.

Han

P.s. Någon har drabbats av en rejäl förkylning. Någon har hösnuva.

Krabbis i morgon?

Inga krapulantiska symtom för mig i morgon. Det blir bilen till svärföräldrarnas stuga och bilen hem på natten, chaufför är jag. Men skulle jag inte ta bilen vore risken stor att drabbas av ordentlig bakfylla, i alla fall om man följer Aftonbladet.se:s råd i dagens webbtidning för att undvika densamma. Och jag citerar ordagrant de första tipsen:

Alkoholforskarens bästa bakisråd:

1) Drick mindre mängder, och gör det helst i samband med att du äter mat.

2) Drick ordentligt innan du går och lägger dig.

Okej, jag har det klart för mig. Fyra stora öl och åtta snapsar till sillen, gösen, osten och laxen. Sedan låg profil med någon grogg då och då vid lägerelden. Då man går och lägger sig är det dags att plocka fram brännvinet på nytt och låta sig väl smaka, kanske sex rejäla konjakar som sängfösare vore nåt?

Säga vad man vill, men nog är Sverige fantastiskt.

Alternativt döljer sig en viss knepighet hos våra grannar i västerled.

Eller så har de helt enkelt inte en aning om hur saker och ting fungerar.

Eller så har jag missförstått Aftonbladets tips. Ho vet.

God och glad Johanne till var och en på likvärdiga grunder.

Han

Granskat...

...och godkänt, men inte klart! Trots allt är vi glada. Nu kan vi blunda och glömma alla ospikade lister, omålade väggar m.m. Om tio år ser man inte det som saknas.

Eller så ser man. Lite lister blir det nog i sommar i alla fall.

Vinflöjeln specialdesignades av en kompis, tillverkades av en lokal hantverkare och överräcktes som gåva en kulen höstdag. Nu finns modellen redan åtminstone på ett annat hus på orten. Hantverkaren fick tillstånd att kopsa.

Stallyktor, sådanadär svarta, genuina, var från början vårt enda alternativ. Utbudet var dock ganska knapert och priserna varierade mellan 16 och 160 euro. Dessutom var alla inte alls svarta... Vi nöjde oss med dessa eftersom vi skulle ha fem stycken och fyrk finns int.

Skjutdörrar ut mot altanen...

Livsfarlig stege upp mot loftet.... Väggen är grå, inte ljusblå som den ser ut att vara. Inte heller limegrön som vi först tänkte.

Kaminen skall installeras, men inte i år. Det får bli i en annan tid, en helt annan gång.

Köket skall också klarna så småningom. Ett kylskåp lär vi behöva, lite fler hyllor och några draperier för hyllorna kanske. Vi får väl se. I augusti skall ni få se fler bilder. Då kanske det ser annorlunda ut, kanske inte.

Hon & Han

Stugprojekt

Sakta men säkert blir det stuga. Lister, hyllor och målarfärg saknas ännu men bit för bit... I morgon inflyttningsgranskning. Hur det går får man se.

Dessa bilder är tagna för två veckor sedan. Nu är köket lite mer klart, men inte alls färdigt. I morgon följer fler bilder av nuläget. Och så kan tummar gärna hållas för att vi får lov att flytta in.

Hon

80 år ...

...är ingen skam, äldre var ju Abraham!

Helgens fest förlöpte. Maten var ok och människorna nöjda. Vädret var.



På menyn stod dubbelmarinerad rostbiff, strömmingsflundror, brieost med kanderade valnötter, tårta, bullkrans, maränger och allsång! Vin och bål serverades i baren. Frågor ställdes varefter svar gavs. Eller så inte. Tack och förlåt.

På bilden ovan även vår version av Dörren! Tack Kamomilla!

Hon

List och fägring

God morgon. Jaha, ja. Hon har redan hunnit ut med sina listor...
Låt vara att jag inte tycker om listor, men gällande den här uttryckliga festen har jag också en lista.
Vill ni ta del av den?
Tänkte väl det.
Men jag ska ge er den i alla fall.
1. Se till att skumpan är välkyld när festen börjar
2. Se till att vitvinet är välkylt när skumpan är slut
3. Se till att maten serveras i rättan tid och att åtgången är tillräcklig
4. Planera in framförandet av Taube-visorna så att stämningen inte blir alltför pinsam och/eller förstörd

Så.

En sandhög här eller där har aldrig förstört en fest.
Däremot nog en sol- och pissljummen skumpa...;-)

Men. Se det som så att ju flera listor det finns, desto mera arbete har man.
Och de här dagarna innan kalaset skall präglas av aktivitet.

Han

Lista ditt liv

På söndag blir det kalas. Far fyller 80 och det blir trädgårdsfest på gården här hos oss på sopporna. Om vädret tillåter. I annat fall blir det innebjudning.

Nu är det så att min passion när något skall hända är listor. Jag älskar att skriva listor där jag sedan kan stryka av efter hand. Han hatar det... Eftersom han ligger och sover fortfarande passar jag nu på att skriva en lista här på bloggen.

Trädgården bör städas och fixas för även om den ser ok ut då fokus ligger på en blomma här och en där är helhetsintrycket inte vad det borde:

- sanden ovanför p-platsen breds ut

- lidret och omgivningen kring det städas

- blomsterporten binds

- klätterrosen klipps och binds

- ogräs rensas i största allmänhet

- jordgubbslandet rensas

- sista försådda blommorna utplanteras

- gräset klipps

- borden dukas!

Håller på och läser Mia Törnbloms bok "Mera självkänsla". Hon är en hejare på listor! Det tilltalar mig. Att göra hela sitt liv till en enda stor lista, vad är väl bättre? Man kan skriva tacksamhetslistor och hjälplistor, för att inte tala om bra-listor och mindrebra-listor. Jess!

Hon

Lekfull framtid

Massor av gamla veckotidningar, ett limstift, några saxar och ett stort vitt papper var utgångspunkten för familjens gemensamma "dröm dig in i framtiden"-lek. Alla hade lika roligt (utom ev 15-årig son som hade några skolarbeten ogjorda och inte kunde kasta sig in i leken riktigt lika helhjärtat som vi andra)! Vi klistrade och limmade och ville ha! "Köpa, köpa, köpa. Aldrig hör man något annat." sa Emils pappa när Emil skulle köpa en gammal liten sammetsask från marknaden till Ida. Lite så var nog stämningen också hos oss... Men nog fanns det drömmar, de verkligt viktiga, som sträckte sig långt utöver det materiella. De är dock svårare att fånga på ett enkelt vitt pappersark med granna bilder...



Ni kan ju försöka gissa vilka bilder som representerar vems drömmar...


Hon

Strömmingsklassiker

Ibland blir man innerligen trött på lammfilé med mangochutney eller fikon med lagerblad eller krämig risotto med tryffel eller scampi i pernod. Och man blir trött på Amarone, Brunello, Beringer Private Reserve 1983, man blir fantamme till och med trött på Chateau dÝquem med gåslever. För att inte tala om vad man blir på Westvleteren. Trött blir man.

Då går tankarna till det grundläggande, det enkla och det klara. Man tänker strömming, man tänker dill och man tänker potatis.

Förmodligen är det sommaren som gör att det blir så här ibland.

Sagt och gjort. Vi lagade strömmingsbiffar på äkta finländskt vis i afton. Vi lagade potatismos med äkta smör... Nej, stopp, säg det inte...Nej... Okej, okej, det var IKEA:s djupfrysta potatisflingor som blev mos... Argh. Förlåt alla matgudar, förlåt.

Nåväl. Strömmingsbiffar är lätt att tillreda. Här kommer anvisningarna hämtade ur Anna-Maija Tanttus (vid det här laget) klassiska strömmingskokbok:

1 kg strömmingsfiléer

Ett knippe dill som finhackas (och gräslök på samma sätt)

salt och vitpeppar efter behag

Panering:

2 dl rågmjöl

2 tsk salt

Ingredienserna till paneringen rörs ihop på en djup tallrik.

Lägg upp filéerna med skinnet neråt parvis bredvid varandra på en ugnsplåt med bakpapper. Se till att de filéer som blidar par är ungefär lika stora. Salta och peppra lätt. Ta en nypa dill på en av filéerna. Lägg på den andra med skinnsidan uppåt. Gör så här med alla filépar. Ha ner biffarna i paneringen på bägge sidor. Lägg upp dem tillbaka på ugnsplåten och lägg på en liten klick riktigt smör.

Stek dem i mitten av ugnen, 250 grader, ca tio minuter.

Så här enkelt är det.

För den som tycker att strömming mest är som en nåldyna rekommenderas knäckebröd till, då försvinner benen.

Han

Par i ess

Nu har det varit varmt några dagar och det är trevligt!

Hurdana bänkar har ni i er trädgård? Jag har denna! Fick den i födelsedagsgåva för några år sedan. Den är visst inhandlad i den lilla butiken Nyter i Ekenäs. Svårplacerad,svårsutten, svårburen men svårslagen. Varje år samma fråga: Var skall vi ställa bänken? Det blir olika platser varje vecka och nu funderar vi på att låta humlerankorna växa in i soffan, så någon skulle ta plats i den. Vi får väl se hur det blir...

Hon

Hantverkare? Not!

Hallå!

Idag ska jag åka iväg till landet för ett par dagar med en kompis som ska vara mig behjälplig i en del byggnadsangelägenheter. Själv har jag mer eller mindre tummen mitt i... vad brukar man säga?...handen...när det gäller sånt. Därför var det en så stor njutning att se honom i går vid införskaffningsrundan bland butikerna. I tankarna gick han igenom hur rören skall dras och vilka delar och tillbehör som kan behövas. Precis som jag gör då det gäller matlagning! Vi är båda mycket imponerande!!

Vi hoppas på god väderlek och gott före.

Vi hoppas också att huset i Ekenäs på bilden ovan, som länge erbjudits spekulanterna medelst en liten lapp i fönstret, går åt.

En lapp som denna gör att man tycker att de nog kunde få ha sin undervisning på finska i Övningsskolan i Vasa i alla fall.

Thomas Rosenberg skriver en kolumn i ämnet i dagens Hbl. Han är en klok funderare, han, Thomas.

Han

Tidsflykt

Femtonårig dotter har försett familjen med vackra vita ting som hon gjort i skolan. En ljuskrona, en väggljusstake och nu senast denna fina klocka, har hon hämtat hem från slöjdlektionerna. "Jag hatar slöjd" säger hon och så kommer hon hem nästa finhet. Det är inte alltid så lätt att som 40-nåntingåring sätta sig in i 15-årings känslovärld och tankeflykt. Min egen tankeflykt är däremot solklar...

Tiden ja. Om tio år, var är vi då? Bra fråga. Var vill jag vara om tio år? Ännu bättre fråga. Framtiden kommer och vi får lov att hänga med. HerreGud!

Hon

Sparrispinnar och Chokladstickor

Helgens mat har bestått av långsmalheter. Allt från sparris med hemgjord Hollandaisesås till goda chokladbollar på pinne att doppa i kaffet! De senare inte alls hemgjorda utan inhandlade på Arlanda i väntan på att komma hem för någon vecka sedan.
Men sparris ja! Denna underbara primör som är så god, så god. Hollandaisåsen vi åt till var ganska citronstark, vilket gjorde att det ställde vissa krav på vinet. Den Riesling vi hittade på Alko (Yalumba) passade faktiskt bra. Klarade av syrligheten och kändes fräsch och rätt. Måste försöka hinna med åtminstone en sparrismåltid till under säsongen i år!

Recept på Hollandaisesås (ursprungligen från boken "À la Nina"):

För ett mindre sällskap till sparris, vilket betyder en hyfsad klick per man för fyra:

2 äggulor
2-3 msk citronsaft
100 g smultet smör

Äggulorna och citronsaften vispas fluffiga på LÅG värme och får absolut inte koka! Ta kastrullen av plattan och vispa i det smälta smöret som tillförs i en smal jämn stråle. Ingredienserna bör ha samma temperatur för att såsen inte skall skära sig. En lyckad sås är tjock, luftig och glansig.
Servera den varm, ljummen eller kall till nykokt (al dente) sparris.
Vår favorit är den gröna.

För att få upp värmen i vårkylan kan man välja mellan brasa och/eller öl. Vi valde båda. Ölet som vi drack till bitar av 70 %-ig choklad från Ecuador (en av Liidelis plattor) heter Meantime Coffee (6%, 0,33 l, 2,92 euro, Alko). Ett brittiskt öl (som de kallar porter) som faktiskt innehåller kaffebönor, rättvisemärkta kaffebönor från Rwanda. Ölet är colafärgat och doftar nyrostad och -mald kaffeböna och smakar kaffe, choklad, aska och som avrundning en trevlig humlebeska. En flaska av detta öl motsvarar en kopp kaffe, skriver Alko på webben.

Så. Det har väl varit bra för oss? Gott och enkelt utan att på något sätt vara banalt.

Hoppas det varit lika bra för alla er som tittar in här på bloggen!

Hon

Han

Myki jobba!

Det är myki jobba för en långtradarchaffis, sa Bosse Grahn från Hangö, då han skulle iväg på kryssning till Sverige.
Det är också myki jobba här på hemmafronten. Huset skall vara skinande rent klockan 13 då jag ska hämta yngsta dottern vid skolan. Här gäller det att planera arbetet och inte lämna något åt slumpen. Husfar har knappt tid för en kaffepaus. För ser ni, om man råkar spilla litet kaffepulver vid sidan av kokaren är helvetet löst, då bannar man sig själv och får putsa rent en extra gång.
Det här känner ni igen va? Tro inte du är något. Det räcker inte med halvdant arbete, en liten runda med dammsugaren är ingenting värt - allt ska vara bra och fint.
Oj, oj, alla bloggis-opossums. Styrkekramar till er alla, det är så myki jobba för en alterneringsledig journalist.
Jag har inte ens tid att lägga upp (kan det heta så på riktigt) en bild till detta inlägg. Ni får föreställa er hur det ovanbeskrivna ser ut i verkligheten.

Han

Fyndat

Att reparera trasigheter både på det konkreta och själsliga planet kan vara bra att kunna. Senaste reparationsobjekt är fyra stolar som stod och ropade på oss på en soptipp. Dom skall få vit färg och lite lim. Kommer väl till pass som extrastolar när gäster kommer.

En annan gammal möbel som stått och sett trött ut är det lilla skåpet. Hade tagit en före- och en efterbild som jag sett att de stora flickorna gör på sina snofsiga inredningsbloggar. Min förebild är nu spårlöst försvunnen, så det blir bara en efterbild.

Ute regnar, haglar och snöar det om vartannat. Det är den 15 maj och jag fryser. "Kära sol vill du lysa, så att vi slipper att frysa", sjöng vi i skolan på det glada 70-talet. Nuförtiden ber man väl inte i skolan. Allra minst till solen. Det är nog därför det är så kallt...

Hon

En resa söderut

Den lokala musikern har ett bänd som heter Hemmalaget och som gett ut åtminstone två skivor. På en av dessa finns en låt som börjar med orden: "Det finns inget här i världen som en resa söderut, när jag passerat färjan släpper jag ett glädjetjut, och jag sjunger, jag sjunger Sommaröblues..."
Den resan söderut gör vi ofta, och vi sjunger också, allt som oftast. Med i kören för full hals bara. "Att sitta på Sommaröboden o kika på båtarna som går förbi, och ta en kaller då och då..." På klingande dialekt sjunger vi. Det slår både Perrelli och The Ark och Ragnar Hare. Med hästlängder!!
Färjan är en banangul bilfärja och vi befinner oss i den svenskaste av alla svenskbygder som finns i vårt land. Korsnäs får si sig...
Skyltningen är också perfekt. Till och med finskan är korrekt som ni kan se på bilden nedan. Klicka på bilden för detaljstudier eller om ni har överansträngda ögon.
Att vi matlagningsglada snart kanske kan servera smörolja som dressing är väl inte en helt långsökt önskan? Det låter åtminstone riktigt gott. Gös i smörolja med nypotatis. Pocherad sparris i smörolja.
Var smöroljan sen är på fyllning förtäljer inte den här historien. Men jag anar att det finns nån gubbe eller gumma nånstans i skärgården som vet det.
Dråpligt, på min ära.

Han

Morsdag 2

Det blev den bästa dagen på mycket länge. I dag, mors dag 2008. Min älskade är mor till våra barn och att få tillbringa hela dagen i deras sällskap var ingen annan förunnat än just mig, i dag. Att väderleken var tjänlig in i minsta detalj gjorde inte dagen sämre, bara varmare. Och svärmors besök på eftermiddagen gjorde det lämpligt att puffa upp en flaska skumvin av hyfsad kvalitet.

Världen står i blom. Äppelträden väntar på den outsägliga smärtan som deras längtan efter frukt tvingar dem att genomgå, då knopparna brister. Körsbärsblomningen har börjat, likaså för rödvinbären - fast blommorna ser trista ut i jämförelse med de andra...

Finge vi själva blomma som träden och buskarna vore vi väl lyckliga, stå i all vår prakt och bara stråla. Nu dväljs vi bakom vår vintergrå fasad och blir rödare och rödare för varje solinfattad dag...

Ack, vore inte vi också värda att känna smärtan av knoppar som brister och slår ut, slår till höger och med hjärtats klappande kraft också till vänster?

Kunde inte också vi få känna glädjen av att födas på nytt varje vår, bära nya frukter varje år?

Sänd snart svar så skall svar snart sändas.

Typ.

Han

Morsdag

I dag vaknade jag till doften av nybakt bulle. En liten stund senare tågade en glatt sjungande delegation in i sovrummet. Solen skiner och de flesta motgångar och bekymmer verkar plötsligt små i relation till lyckan av att vara mamma! Tack mina kära!

Hon