Dessa arma varelser som går igenom livet utan att möta annat än ömkan, irritation, kanske förvåning och rädsla, men mest bara ren och skär nonchalans.
Javisst är det ju strutsarna jag menar.
Och det är egentligen rätt bra att det är så.
De är näbbiga, oerhört svåra, inte alls fågellika utan mest påminner de om insekter av tilltaget format. Deras hjärna är mindre än deras ögon, vet jag.
Skitiga är de dessutom.
Men förhållandevis goda.
Han
tisdag 2 mars 2010
Samhällets mest missförstådda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Menar du det. Jag tycker dedär köttpaketen i kyldisken alltid ser för oaptitliga ut. Har inte kommit mig för att prova. Har du recept?
Jag kan förstå din point, Mollis. Jag tycker dock att styckat gris- och nötkött är bättre än de färdigt "marinerade" (se inlägget efter detta). Visst innehåller säkert också denna karelska stek en hel del vatten som tillsats (hur sjukt är inte det), men vi torde slippa alla E-ämnen.
Jag har inget egentligt recept, tar det litet på känn. Men grovt taget: Fräs köttet i små satser, lägg åt sidan. Fräs lök och vitlök i samma gryta och tillsätt köttet. Häll i en liter t.ex hönsbuljong (som alla förstås kokar själva föregående dag ;-)), en halv flaska vin (rött eller vitt, går ju också med en flaska öl) och låt detta puttra 1-2 timmar. Lägg i valfria kryddor (dock med litet örtövervikt), något sprut tomatpuré och låt puttra vidare, tills konsistensen blir grytaktig och simmig.
Du väljer sedan din side-dish. vi brukar ta ris och (vitt) bröd att doppa i spadet, men det fattar jag att du kanske inte gör.
Tyvärr kan jag inte bistå med närmare anvisningar än detta.
Och när min svärmor skulle kocka detta enligt ungefär ovanstående recept blev det bara rådigågga enligt henne...
Mycket nöje, tack för visat intresse, lev gott och väl!
Skicka en kommentar