...det säger ingenting om livet!
Som vår blogg.
Det vackra föds i det du gör.
Som att skriva vackra inlägg och tillfoga delikata bilder.
Inte som vår blogg...
Befinner mig i hjulet, det fort snurrande just nu. Vill så mycket men får nöja mig med att ständigt vara några timmar eller någon dag efter och behjälpligt reparera det som kan repareras och sedan sköta det mest akuta.
Däremellan skall man ta ställning till om man, när tid är skall muta yngsta barnet med dyra leksaker, eller inte för att få henne med på noterna gällande vaccineringen med stort V. Själv kunde jag tänka mig att ta vaccinet utan mutor. Med glatt mod och stor tacksamhet, men det får jag inte. Ojämt falla livets lotter.
Hon
lördag 7 november 2009
En del är vackra när dom dör...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så är det. Ojämt. Gropigt. Hela vägen. Livet...Alltid för lite tid.
Men mutor bör glömmas. Ord och inga visor, så ska det vara.
Jag skulle också tacksamt ta emot det. Och hoppas jag får det. Nästa vecka. Svinet kryper närmare hela tiden, kanhända är det redan för sent.
det är precis som kamomilla säger, gropigt hela vägen. det gäller bara att lära sig parera gropar och guppor på bästa sätt. annat kan man inte göra.
svinisen har redan nått ungarnas skola, utan att någon av oss blivit vaccinerad, så jag misstänker att vi ligger däckade snart, alla fyra :(
Skicka en kommentar