Det här var vi värda!

Min dotter och jag har återvänt till vår verklighet, efter två efterlängtade dagar bortom krav och plikt. Jag har haft glädjen att umgås med en av världens trevligaste människor på heltid och igen en gång slås av hur privilegierad jag är som får vara hennes mamma.



I två dagar, en solig och en mulen och senare regnig, fick vi bekanta oss med Tallinn. Vi har pysslat om oss med manikyr och frisyr, vi har ätit på Olde Hansa och njutit av lång och pratig hotellfrukost. Vi har studerat människor och gjort vissa iakttagelser. T.ex. den om att finländarna på hotellet om morgnarna inte frågar sitt ressällskap hur natten varit och om man sovit gott. Det var bara engelsmännen, normännen och fransmännen som gjorde så. Finnarna frågar uteslutande varandra om man supit mycket i natt. "Olitko kännissä?" eller "Ryyppäsit sä kunnolla?" var morgonhälsningen i de finländska frukostborden. Mellan vänner, mellan vuxna barn och föräldrar, mellan alla. I Tallinn...

Hon