Rom och brännvin

Tja!
Det har gått en tid igen.
Vintern håller i sig gott folk, i sanning gör den det. Små bitar av vår visar sig någon solig dag och drar sig direkt undan igen, böjer sig för snöfall, kyla och mörker.
Nu ska jag inte hemfalla åt sentimentalitet utan mycket konkret uttrycka vad min längtan efter vår med sol och värme grundar sig på. Taket ska läggas om ut- och invändigt på bastun ute i skärgården. Det låter sig lämpligare göras om vädret är tjänligt. Är det för kallt brister takfilten. Sägs det.

I väntan på detta ägnar vi oss som vanligt åt matliga fröjder.
I går köpte vi ett våffeljärn som länge legat högt på Hennes önskelista men som jag i egenskap av Han inte lyckats förverkliga.
Nu blev det av, Hon köpte det själv.

Våfflorna åt vi först med rom, lök och smetana, följande sats med vispgrädde och hjortronsylt.


Dryckerna var först och främst en liten jamare i form av snapsen som heter Utö, en liten blandning med toner av fläder och citron. Litet väl somrigt kanske men å andra sidan blev det ett ögonblickligt och gott äktenskap med rommen och smetanan.



Öl ska man självfallet ha till rom. Tvivelsutan. Den här gången blev det Nynäshamns Ångbryggeri från Nynäshamn, ca 60 km söder om Stockholm. Hade tänkt att vi testar både Bedarö Bitter och Sotholmen Stout, men det förstnämnda står ännu kvar i kylen. Det har dock testats här tidigare och befunnits vara mycket bra. Sotholmen Stout håller en alkoholhalt på bara 4 %, vilket kan synas vara svagt med blajvarning. Dock reder det sig bra, Nynäshamnsgänget. Ölet ser till färgen ut som cokis, med ett bra skum som bildar flor på glasets innersida. Smaken är behaglig med en utpräglat torr, mild sotsmak och medelstor humlebeska.

Priset för bägge de här var på CM i Da Pingguo (Iso omena) 5,70 euro per flaska, vilket ju är rätt högt. Smakupplevelsen för Sotholmen var kanske 3,60 euro.



Tack för denna gång. Återkommer.
Till påsk ska vi prova mera öl!
Och käka Anthon Bergs pastellfärgade påskägg.

Han