Soppor ur ett Äktenskap

Tvillingskäl

2011-01-04T10:16:00.003+02:00

Funderar på mitt liv som tvillingpappa.

Då kommer jag osökt att tänka på Igor och Grichka Bogdanoff från Frankrike.

Deras mamma och pappa behandlade dem uppenbarligen fel, och klädde dem i likadana sparkdräkter och likadana vantar och mössor och gav dem kanske likadana bilar och hus och samma mat och dryck och leksaker.

Tvillingarna Bogdanoff har därför den senaste tiden gjort mycket för att åstadkomma en liten skillnad. Nånting. Några små ingrepp här och där som kunde skilja dem från varandra.

Säg själva om de lyckats.

Vem är vem?

Han

Glad och god som julen...

2010-12-22T10:01:00.002+02:00

Den gode Björn Månsson, en forn kollega och rumsgranne på Hbl, skapar julstämning i A-studion för sina finskspråkiga vänner.
Eller är det en subtil hälsning till någon i det egna sfp-lägret? Men i så fall till vem? Stefan Wallin eller Nils Torvalds?

Vi här på Sopporna har skrivit blogginlägg med sådan frenesi den senaste tiden, så vi tar nu en välbehövlig julpaus med klappar och kramar, knäck och prylar, glögg och öl, lax och lök, allt i en salig och rofylld röra.

Frid!

Han

Öppet brev till köpmannen

2010-09-24T18:23:00.002+03:00

Såna här brev skriver man om fredagskvällens middag går i putten... Dråpligt på min ära...

Hej på dig!

Sitter här vid min dator hemma och funderar på mina planer för den här fredagskvällen. Klockan har hunnit bli en kvart över sex.
Vi skall ha en middagsbjudning om en liten stund. Det var meningen att det skulle bli grillad filé med Hasselbackspotatis, en klassisk läckerhet som varmt brukar uppskattas av våra gäster. Köttet kunde ha haft en marinad. Kanske ostronsås, rödvin och vitlök, det brukar funka.

Jag var också i din butik i Sello för en stund sedan. Citymarket. Den ligger en bit bort, men eftersom man kan lita på kvaliteten tar vi oss gärna den omvägen.Jag köpte litet av Nögne Ö:s Havrestout och av Stadin Panimos Perle Pilsner, en nyhet för mig. Det blir ibland en pilsner för gubbarna litet senare på kvällen efter middagen. Kanske till och med efter konjaken. Du vet hur det är när det är trevligt.Och hos dig får man ju väldigt trevliga ölsorter, minsann!

För en alldeles liten stund sedan började jag förbereda.
Jag började med att skala potatisen.
Det här var för kanske en halv timme sedan.

Nu har planerna ändrats. Det blir inte Hasselbackspotatis. Få se om det blir middag alls.
Den potatis vi köpte hos dig var stor och billig och från Sibbo var den dessutom.

Den var också genomrutten.

Inte en enda potatis gick att spara, allt for raka spåret i "den stora blomvasen" som vi också kallar roskisen! Inte en enda kunde användas!!

Vad är det, bäste köpman Still, för vits att hålla sig med förnäma ölsorter och fint kött i disken, om potatisen är undermålig och inte tjänlig som mäniskoföda? Potatisen! Basvara nr 1 i vårt land!Vad är det för vits att riskera sin goda renommé?Vad är det för vits att förstöra hederligt folks middagsplaner på ett såhär nedrigt vis!

Det är busfasoner och inget annat!

Han

Mobilinlägg

2010-09-11T16:32:00.003+03:00

Bastuinteriör så här på hösten.
Fullkomligt dödfött att försöka blogga med en sketen telefon...

Hon och Han

Herrarna på täppan?

2010-08-26T09:31:00.004+03:00

Hej, hej!

Här har vi en bild som väl beskriver det politiska läget just nu i vårt land.

Två starka kvinnor leder de två starka partierna och en spenslig man leder samlingspartiet.

De två starka kvinnorna har på bilden intagit självsäkra, klassiskt manliga poser och ställningar, medan pojken till höger sitter och bläddrar bland sina papper med tårna blygt och osäkert vridna inåt, ett klassiskt småflicksidiom. Sitter en man så är det löjeväckande.

Damerna möter publikens blickar och skådar nästan triumferande ut över sitt folk. Pojken bläddrar och bläddrar och söker efter siffror som han vet att han läst någon gång förra veckan eller så.

Sådana livsviktiga saker idag!

Han

Låt Victoria bestämma själv!!

2010-05-21T10:28:00.004+03:00

De har börjat prata om Victorias bröllop på allvar nu, svennarna.
Prästerna lär ha närmat sig lilla bruden med en skrivelse där de ber henne tänka om när det gäller att vilja bli förd till altaret av pappa kungen.
Och kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund vill absolut inte diskutera Victorias underkläder under vigselakten.
Så här säger Hägglund i dagens Aftonblad:
"De kristna värderingarna är viktiga och de har format vårt samhälle, men politiken ska inte syssla med trosfrågor."

Tack och förlåt!

Han

Förresten

2010-03-02T16:02:00.002+02:00

Vill framhålla att bilden här nedan på köttgrytan är symbolisk och innehåller inte strutskött, utan inhemsk karelsk stek, som vi använder som ingrediens i ett rejält långkok. Två timmars puttrande på spisen, medan vi avverkar hela vinflaskan, brukar resultera i en billig, mustig historia. Men struts åt vi häromdagen, så omdömet stämmer.

Men vad jag vill nu är att gnälla över utbudet på matvaror i butikerna!
Jag har de senaste månaderna blivit så innerligt beklämd av att aldrig hitta någonting innovativt i diskarna utan alltid bara broiler i orangefärgat slem, grisfiléer - antingen så kallade yttre eller inre - i vakuumförpackning i orangefärgat slem, malet kött förpackat i skyddsgas, med olika grader av fettinnehåll och av olika djur och sedan de långa gäddorna av importerad oxfilé, så kallad yttre eller inre...
För att inte tala om den norska så kallade laxen, som inte fångats, utan tagits upp ungefär en vecka tidigare.

Man blir ju bara så trött.

Laga nu sen fucking sushi av fisk som är en vecka gammal.

Var är den inhemska siken och abborren? Var är de bastutorkade renstekarna som ska hänga i krokar bakom köttdisken? Var är de nybakade bröden? Om de någon gång finns i någon extremt ambitiös butik, kostar de avskyvärt mycket, för då anses dessa basvaror vara lyxmat, gourmetspis.

Varför måste allt vanligt vara gammalt eller förpackad i skyddande gas?
Är det någon som vill ha sånt?

Han igen

Samhällets mest missförstådda

2010-03-02T12:15:00.004+02:00

Dessa arma varelser som går igenom livet utan att möta annat än ömkan, irritation, kanske förvåning och rädsla, men mest bara ren och skär nonchalans.
Javisst är det ju strutsarna jag menar.

Och det är egentligen rätt bra att det är så.
De är näbbiga, oerhört svåra, inte alls fågellika utan mest påminner de om insekter av tilltaget format. Deras hjärna är mindre än deras ögon, vet jag.

Skitiga är de dessutom.

Men förhållandevis goda.

Han

Hur tänker de?

2010-02-09T12:38:00.003+02:00

Nu kan man igen börja andas efter Melodifestivalsdelfestivalen på lördagen.
Det var inget märkligt med den. Jessica Anderssons bidrag var kanske bäst, men också ett uppenbart plagiat på "Så vill stjärnorna" från i fjol. Melodislingorna, säger melodislingorna.

Men vad värre är! Dolph Lundgren.
Hur kan svenskarna alltid överraska? Nej, jag menar inte att man har valt Dolph Lundgren till konferencier. Jag menar folkets reaktioner!

När man själv såg programmet och satt med munnen på vid gavel och bara stirrade på hur Sveriges svar på Tony Halme (vila i frid!) larmar och går an som en jätteträbock. När man inte trodde att det var sant! När det var både genant och enormt roande lyteskomik på en och samma gång.
Då sitter Sveriges samlade gäng av kommentatorer, allt från tidningstyckare till Jonas Gardell och eterröster, och höjer jätteträbocken till skyarna. Som en stark, enstämmig kör ropar de: Bravo, Dolph!

Hur tänker de då?
Ser de inte?
Vet de något jag inte vet? Att Dolph lider av en stor obotlig sjukdom som gör att han snart skall dö den mest fasansfulla död och att detta är det som kan skänka honom tröst!

Och när vi tittade sa jag myndigt till familjen att Dolph nog inte är med i fortsättningen, att de måste få bort honom från programmet fort som fan.

Så gick det, han ska inte vara med förrän vid finalen i någon form.

Och vad gör svenskarna?
De kräver att få ha Dolph i varje delfinal!

Han

Stilla svartvitt

2010-01-17T15:35:00.015+02:00

Såhär kan en bild förmedla stillhet och tystnad. En svartvit tystnad i en svartvit värld.

En tystnad som är öronbedövande mjuk och som snart ställer krav på ljud, oljud och skrik. På liv, äntligen.

Snön är så stor och så tung att granar och grenar böjer sig fram och åt sidorna. Ingen vindpust på flera veckor som skakat av dem snön, så de står bugande och täckande och hindrande, tills Någon far fram och stöter till dem så att snön faller. Då reser de sig tacksamt igen och säger "Ha tålamod, det här går om, det har det alltid gjort. Snart ses vi på riktigt."

Husen är fastfrusna och ointagliga. De väntar också.

Sen när man får nog av skönheten och den lömska stelheten i allt går det att åka hem. I bilen är det Jim Pembrokes och Jukka Ormas cd direkt. Det är obönhörligt, livet segrar, livet väntar ändå! Hemma finns värmen och njutningen.

Och sushin.

Han

Chokladmässa och lussebak

2009-12-07T19:11:00.006+02:00

I köket bakas det. Lussebullar utan saffran...
Saffranet ligger prydligt, bortglömt på hyllan och myser.
Voi, voi!

För övrigt är det glest mellan inläggen på den här bloggen. Så kan det gå när livet är intressant och tiden knapp. Vi har varit med om mycket som tidigare skulle renderat inlägg av de mest olika slag. T.ex. chokladmässan i Helsingfors för några veckor sedan. En positiv upplevelse!

Vi fick t.o.m. lära oss en del om choklad. Närmare bestämt om att det är en hel massa som jag gått och trott att är choklad som inte alls är det! Choklad är inte Fazers blå och Marabou mint, inte heller Geishastången eller Daimplattan: Nej, nej! Choklad är kakaosmör, kakaomassa, rörsocker och vanilj (och ev lite, lite lecitin). Om något annat blandats i har vi inte längre en ren chokladprodukt.

Och nog är det intressant. Plantans växtplats och jorden där skapar smaken. Spännande hur olika de små bitarna faktiskt kan smaka beroende av var kakaobönan vuxit! Amedei (http://www.amedei.com/jspamedei/index.html) och Amano (http://www.amanochocolate.com/) är toppen av toppen. Testa, vänner! Hälsosamt, gott och närande.

Vi kom hem med några plattor av Chocovic (se bilden) och det är inte illa. Kolla det sympatiska paret Tarkiainens företag http://www.kvalitetschoklad.com/.

För övrigt har vi enbart regn och rusk nu. Inge snö. Inget ljus. Bara mörker och regn.

Hon

Vinter...

2009-11-10T10:17:00.010+02:00

Vita, våta fligor dalar ner och täcker träd och mark.

Kolla in högen med gamla plankor på vår gårddet (bakom det gamla äppelträdet) . Meningen var att vi skulle hinna få bort dem innan snön. För en vecka sedan lade vi in nytt plankgolv i vardagsrummet och här ligger nu de gamla plankorna och skräpar. Voi, voi.

Och hösten får ge vika för vintern...

Hon

P.S. Bilderna är tagna för en timme sedan av äldsta dottern.

En del är vackra när dom dör...

2009-11-07T21:34:00.004+02:00

...det säger ingenting om livet!

Som vår blogg.

Det vackra föds i det du gör.

Som att skriva vackra inlägg och tillfoga delikata bilder.
Inte som vår blogg...

Befinner mig i hjulet, det fort snurrande just nu. Vill så mycket men får nöja mig med att ständigt vara några timmar eller någon dag efter och behjälpligt reparera det som kan repareras och sedan sköta det mest akuta.

Däremellan skall man ta ställning till om man, när tid är skall muta yngsta barnet med dyra leksaker, eller inte för att få henne med på noterna gällande vaccineringen med stort V. Själv kunde jag tänka mig att ta vaccinet utan mutor. Med glatt mod och stor tacksamhet, men det får jag inte. Ojämt falla livets lotter.

Hon

Månfest med mooncakes

2009-10-04T19:39:00.004+03:00

Den kinesiska månfesten firade vi på stugan igår. Kinesisk mat och moon-cakes förstås. Tyvärr doldes fullmånen av tunga regnmoln men stämningen och värmen i stugan var det inget fel på. Men hör ni! Månkakorna smakar inte så gott... De är förrädiskt vackra, men smaken, den är suspekt. De vi hade inhandlat skulle innehålla skinka. Vi hittade ingen skinka hur vi än dissekerade. Antagligen var skinkan passerad, trodde en av döttrarna.

Hon

Nami Namaste

2009-09-20T09:54:00.019+03:00

Det är mycket på gång igen. Bloggandet får, som ni märker, falla åt sidan. Soppan puttrar på. Till slut blir den förhoppningsvis god fast det tar tid med långkok...

Han och Hon har hunnit en sväng till Nami Namaste (http://www.naminamaste.com/) på Ösel. Mycket avkopplande och trevligt. Osannolikt på något sätt.

Vi njöt av stillheten, den sköna stämningen och kockkursen!

Utsikten från vår ballkong:

Vårt rum.

Kvällen avslutades vid brasan.

Frukosten var inte dålig den heller...

Hon

Det här var vi värda!

2009-06-14T10:39:00.006+03:00

Min dotter och jag har återvänt till vår verklighet, efter två efterlängtade dagar bortom krav och plikt. Jag har haft glädjen att umgås med en av världens trevligaste människor på heltid och igen en gång slås av hur privilegierad jag är som får vara hennes mamma.

I två dagar, en solig och en mulen och senare regnig, fick vi bekanta oss med Tallinn. Vi har pysslat om oss med manikyr och frisyr, vi har ätit på Olde Hansa och njutit av lång och pratig hotellfrukost. Vi har studerat människor och gjort vissa iakttagelser. T.ex. den om att finländarna på hotellet om morgnarna inte frågar sitt ressällskap hur natten varit och om man sovit gott. Det var bara engelsmännen, normännen och fransmännen som gjorde så. Finnarna frågar uteslutande varandra om man supit mycket i natt. "Olitko kännissä?" eller "Ryyppäsit sä kunnolla?" var morgonhälsningen i de finländska frukostborden. Mellan vänner, mellan vuxna barn och föräldrar, mellan alla. I Tallinn...

Hon

En läskig sommar

2009-05-30T11:37:00.004+03:00

Kära dagbok! Idag hittade jag på Alko i Iso Omena följande rara rad ölnyheter inför sommarens fröjder.

6 sorter av litet varierande slag som alla förhoppningsvis skall finna sin väg tillbaka hit till bloggen i recenserat tillstånd.

I give you, från vänster:

Golden Honey Wheat, ekologiskt veteöl från Ørbaek Bryggeri, Danmark, 5%, 0,5 l, 3,80 euro.

Nils Oscar God Lager, The Nils Oscar Company, Sverige, 5,3%, 0,33 l, 2,92 euro.

St. Bernardus Wit, St. Bernardus Brouwerij, Belgien, 5,5%, 0,33 l, 2,97 euro.

Oppigårds Summer Ale, Oppigårds Bryggeri, Sverige, 5,2%, 0,5 l, 3,66 euro.

Nøgne Ø India Pale Ale, Nøgne Ø, Norge, 7,5 %, 0,5 l, 4,80 euro.

Och längst till höger den inte helt nya

Bornholmer Bryg Staerke Preben, Svaneke Bryghus, Danmark, 6,9%, 0,5 l, 5,19 euro.

Egentligen borde jag ha bunkrat mera av alla, eftersom t.ex. Oppigård och Nøgne Ø har en tendens att gå åt i affären som smör på heta stenar, eller hur det nu heter.

Nu, efter två dagar av välgenomförda skolavslutningar, bär det av på studentmottagning och därefter till stugan. Bara för en natt dock, emedan vi har bolagsstämma redan i morgon...

Lev väl, ta det lugnt!

Han

Över en månad senare...

2009-05-21T10:25:00.010+03:00

...och vi fortsätter vårt liv utanför bloggen även om det är glest mellan inläggen här. Vi har hunnit med det ena och det andra. Firat svärmor med utflykt till Borgå och Timbaali. Sniglar och annat gott stod på menyn. Kan rekommenderas.

Vi har hunnit med hemgjord Limoncello. Det blev gott. Lite sötare men minst lika god citronsmak som i den köpta, riktiga, versionen.

Och jag har hunnit med Oslo där syrenerna stod i full blom och serpentinresterna prydde trottoarerna efter den 17 maj och eurovisionsyran.

Vi lever.

Hon

Inte heller idag behövde vi hungra och törsta

2009-04-17T19:46:00.011+03:00

Så är det då äntligen fredag igen. Veckan har varit intensiv då det gäller det mesta. Och det mesta innebär både fysisk, psykisk och andlig påfrestning. Men nu är vi åter här i fredagsruset. Och tur är väl det.

Så vi tog några grönsaker av olika slag...

Skar dem i bitar och gräddade...

Vi korkade vinet och hällde i...

Ett franskt vin denna gång. Ett från Bordeaux, från Haut-Médoc, från 2003 som heter Chateau Sénilhac.

Det rör sig om en av de förmånligare klassificerade på Alko, en Cru Bourgeois, den sjätte klassen kan man säga.

Det är mörkrött, utan nyanser av vare sig violett eller tegel, vilket alltså betyder att det varken är ungt eller gammalt. Doften har toner av jord, mineral och mörk bärsylt.

Smaken är medelfyllig men eldig med en del tanniner som tyder på att vinet kan bli mjukare efter några års lagring.

Som helhet en bra bordeaux till priset 13,41 euro.

Bra för den som vill uppleva bordeauxkaraktär till ett rimligt pris. Ändå är vinet en ganska svag representant för sin klassificeringsnivå. Om man säger så.

Som matlagningspilsner fungerade denna gång Ridgeways IPA, 5,5 % och 3,68 euro för en halv liter.
Ett gulbrunt öl med ljust och fast gräddlikt skum. Doften är god med mycket fräsch humle. I smaken hittar man först humle med sina kännspaka (finl.) toner av sträva örter och citrus. Det är ett torrt öl med viss balanserande mjukhet från jästen. Bryggeriets andra produkt på Alko heter Oxfordshire Blue och är snäppet bättre faktiskt.

De få som orkade åt också efterrätt. American pancakes med sirap och allt möjligt annat gott.

Ratatouillen blev faktiskt god idag. Receptet är enkelt och upplägget långt ifrån lika uppstyltat som i den charmiga Disneyfilmen med nästan samma namn. (Ni har väl sett den?!)

Ingredienser:

1 zucchini

4 tomater

1 röd paprika

2 gula lökar

1 broccoli

1 klyftfri vitlök (kanske 5 klyftor vanlig)

1 tsk hackad chili (vi använde färdig kinesisk chiliröra på burk)

4 msk olivolja

1/2 tsk fänkålsfrön, torkade

1 tsk dragon, torkad

1 knippe gräslök

honung, typ en msk

salt och svartpeppar

Skär grönsakerna i stora bitar. Zucchinin i ca 1 cm tjocka skivor. Lägg bitarna i en form. Strö över hackad gräslök, fänkål, dragon och slarvigt krossad vitlök samt ringla över honung enligt tycke och smak. Salta och peppra efter behag. Ställ in i ugnen på 175 grader i 30 minuter och kolla läget. Ratatouillen får gärna vara lätt krispig.

Vi åt en biff till med en liten skiva chévreost på.

Hon och Han

Rapport över en påsk som gått

2009-04-13T21:11:00.008+03:00

Denna påsk har gått på landet. I väntan på det utlovade efterlängtade solskenet som aldrig kom, annat än mycket sporadiskt och lokalt.
Men vi åt kolgrillat lamm, paté, grillkorv vid påsk-kokkon, memma med grädde, choklad, tårta och vi drack påsköl, snaps så det stod härliga till. Och vi det var Hon och Han med bägge döttrarna, herr son befann sig på annan ort i mer gudfruktigt sällskap. Hans svärföräldrar gjorde visit på påskaftonen.

Alla de här är inte påsköl per definition. Godast tyckte Han var Oppigårds Easter Ale medan Hon gillade Traquair Jacobite ale bäst. Förutom de här på bilden provade vi Stallhagens påsköl, som fick klart godkänt. Hästlängder bättre än fjolårets version!!

Om Jungfruns vårbrännvin läste vi först i något inrednings-lifestyle-magasin, typ Lantliv, och väl i Stockholm kort före påsk var det självklart att vi tog en sån. Det var inte en snaps som bordssällskapet höjde till skyarna, men den gick bra till enbärsströmmingen och svärmors påsklax , det gjorde den.

Laxen hade i ugnen fått sällskap av lök, paprika, rucola, champinjoner samt gevréost. Det här var gott, väldigt gott!

Till kaffet avnjöts som traditionen vid det här laget påbjuder en sachertårta, som för bilden pyntats med bland annat Anthon Bergs fullkomliga marsipanägg, samt mindre tryffelägg. Glasyren på tårtan hade emellertid blivit så hård att inga ägg hölls på plats någon längre tid, utan rullade omkring i världen så fort bilden tagits.

Såja. I morgon börjar slitet igen. Han har återgått till sitt jobb efter ett år som alterneringsledig. Inget mer om det.

Han

Muffin!

2009-03-29T20:00:00.003+03:00

Efter arbete och bilfärd till stugan, av och an och fram och tillbaka, hade döttrarna bakat muffins när vi kom hem! Med massor av goda, hela chokladbitar i.
Tack för det!

Hon

Tänd ett ljus...

2009-03-28T19:04:00.004+02:00

I kväll är det EARTH HOUR och vi får tända stearinljus. Alltid lika trevligt!

Finland och stora delar av världen släcker lamporna kl.20.30-21.30, lokal tid. En manifestation för att rädda världen ur klimatsynvinkel sett. Inte en dag för sent att börja rädda och demonstrera, eller hur?

Läs mera:

http://www.wwf.se/wwf/1138847-startpage-20

Eller på finska:

http://www.earthhour.org/news/fi:fi/article?id=eh3853235836725769876

Hon

Curling

2009-03-22T19:02:00.010+02:00

Det är glest mellan inläggen. Kanske ett tecken på att livet fått nytt innehåll eller så att innehållet blivit fattigare och tristare. Må vara hur som helst, här kommer en liten uppdatering.

Igen en solig dag, denna gång lördag. Aktiviteterna bestod nu av hemgjord Curling (värden hade varit händig och donat och gått an med motorsågen), sparkstöttingsfärder och samvaro med vänner och familj. Naturen är bedövande vacker såhär års.

Isarna är fortfarande tjocka på de flesta ställen, men där det strömmar glittrar havet fritt. Njutningsfullt!

Hon

Förströelse en solig söndag

2009-03-08T19:23:00.009+02:00

Om man har brist på sysselsättning, vilket inte borde vara fallet i mitt fall, kan man besöka nybyggen i huvudstadsregionen och de stylade lägenhetsvisningar man där kan bevittna.

Lite som att gå på bostadsmässa.

Hon

Rom och brännvin

2009-03-08T11:27:00.006+02:00

Tja!
Det har gått en tid igen.
Vintern håller i sig gott folk, i sanning gör den det. Små bitar av vår visar sig någon solig dag och drar sig direkt undan igen, böjer sig för snöfall, kyla och mörker.
Nu ska jag inte hemfalla åt sentimentalitet utan mycket konkret uttrycka vad min längtan efter vår med sol och värme grundar sig på. Taket ska läggas om ut- och invändigt på bastun ute i skärgården. Det låter sig lämpligare göras om vädret är tjänligt. Är det för kallt brister takfilten. Sägs det.

I väntan på detta ägnar vi oss som vanligt åt matliga fröjder.
I går köpte vi ett våffeljärn som länge legat högt på Hennes önskelista men som jag i egenskap av Han inte lyckats förverkliga.
Nu blev det av, Hon köpte det själv.

Våfflorna åt vi först med rom, lök och smetana, följande sats med vispgrädde och hjortronsylt.

Dryckerna var först och främst en liten jamare i form av snapsen som heter Utö, en liten blandning med toner av fläder och citron. Litet väl somrigt kanske men å andra sidan blev det ett ögonblickligt och gott äktenskap med rommen och smetanan.

Öl ska man självfallet ha till rom. Tvivelsutan. Den här gången blev det Nynäshamns Ångbryggeri från Nynäshamn, ca 60 km söder om Stockholm. Hade tänkt att vi testar både Bedarö Bitter och Sotholmen Stout, men det förstnämnda står ännu kvar i kylen. Det har dock testats här tidigare och befunnits vara mycket bra. Sotholmen Stout håller en alkoholhalt på bara 4 %, vilket kan synas vara svagt med blajvarning. Dock reder det sig bra, Nynäshamnsgänget. Ölet ser till färgen ut som cokis, med ett bra skum som bildar flor på glasets innersida. Smaken är behaglig med en utpräglat torr, mild sotsmak och medelstor humlebeska.

Priset för bägge de här var på CM i Da Pingguo (Iso omena) 5,70 euro per flaska, vilket ju är rätt högt. Smakupplevelsen för Sotholmen var kanske 3,60 euro.

Tack för denna gång. Återkommer.
Till påsk ska vi prova mera öl!
Och käka Anthon Bergs pastellfärgade påskägg.

Han

Det var inte alls så dåligt!

2009-02-21T13:12:00.004+02:00

Eller har vi blivit okänsliga?

Jämfört med hemgjord ostfondue kanske den här snabbversionen var lite mildare, snällare på något sätt. Men helt klart godkänt. Och vinet var gott! Riktigt gott!

Hon

Gammal mat

2009-02-20T17:01:00.004+02:00

Han glömde visst nämna att vi inte bara drack här om sistone. Vi åt minsann också! Och det var helt ok, riktigt gott faktiskt. En räkpasta med färsk citronmeliss och timjan i sås på creme fraiche. Ja och vitlök förstås. Räkorna lades i till sist för att inte bli hårda. Även om två italienska flickor på utbyte en gång lärde oss att andra alternativet är att låta räkorna puttra över 30 minuter i såsen. Vårt tålamod klarar inte av sådant, så vi kör med sista sekunden tricket i stället.

I kväll blir det Lidls ostfondue. Men vi har GOTT VIN! Vårt tålamod har tydligen gett upp också här. För nog inser vi att dessa engångspåsar är långt ifrån den fondue som vi omsorgsfullt tillredde från grunden, i vår ungdom. Men det var då. Nu har vi bråttom för livet är kort och det gäller att skynda.

Kanske återkommer vi till hur det hela smakade. Om vi hinner.

Hon

Ett par godingar

2009-02-17T16:22:00.005+02:00

Då det förlängda veckoslutet var över och vi var hemkomna i god ordning, var det en sällsam njutning att få pysa upp ett par kapsyler och njuta av gott öl. Det har blivit en del Lidls öl nu på stugan... Ingen kulinarisk upplevelse precis, men för det mesta ett bättre alternativ än den vanliga inhemska bulkkaljan.

__________________________________________________

Först ut var Brooklyn Local 1, från det amerikanska bryggeriet Brooklyn Brewery. En ståtlig butelj med ingalunda kapsyl alls, utan naturkork.

Grumligt öl med färg av aprikosjuice och med sammetslent vitt, långvarigt skum.
En behaglig sahtiarom av banan och apelsin dyker upp i början och fräschören är påfallande. Mycket mera doft än så tränger inte genom det täta skumlocket.
Smaken blir en stor, nästan luxuös explosion i munnen av humle, aprikos, druvskal och en mycket värmande eftersmak av god, balanserad alkohol och blommig humle. Märkligt nog blir ett drag av veteöl som intryck beständigt.
Ett karaktärsfast, blommigt, läskande allroundöl.
Dyrt var det, nästan tisikan för 0,75 l. 9 % alkoholhalt.

Följande man till rakning var Snake dog IPA från Flying dog, ävenså från Förenta staterna.

Konjaksfärgat med tunt skum som ser ut som Koffens, Karjalas eller Lapin Kultas... Doften är utsökt med fina humletoner som dominerar. En aning jästsyror och knäck märks och rentav honung samt parfymer från en blomstrande sommaräng.
Smaken är fin med en vag sötma och smörighet som fort övergår i fruktig jäst med sin syrlighet och sedan vräker sig humlen på och skapar en klassisk mycket torr avslutning som i sanning heter duga.
Vid den andra klunken har man emellertid redan vant sig och i det skedet smyger sig någon litet halvunken bismak in i bilden och förorsakar huvudbry.

0,355 l flaska, 7,1 % och 3,53 euro exakt.

Om inte annat så är bägge ölen utmärkta till chips tack vare sin stora beska!

Han

Sportlov och verklighet

2009-02-16T19:44:00.010+02:00

Sportlovet VAR trevligt. Och i morgon börjar jag jobba. Andra fortsätter njuta.
Ja, fan också. (Förlåt mamma! Jag vet att du hatar när jag svär och jag vet att du tidvis läser vår blogg och jag inser att det stämmer att man aldrig blir vuxen, för mors vakande öga följer en från vaggan till graven. ;)) Så är det. Med såväl mor som jobb. Och jag har glädjen att älska dem båda! Fast jobbet skulle jag nog leva bra med i lite mindre doser just nu.

Fuskbrasa i väntan på skorsten. Sportlovet har, trots begränsad tid och begränsad mängd snö och sol, bjudit på en hel del välförtjänt avkoppling.

Tidsfördriv......

Och lite omotiverade sommarköksvyer:

Knivarna är loppisfynd från senaste sommar. Vassa och fina.

Och Han och Hon tog sig en promenad på isen. I väntan på värmen, simturerna och värmen.

Hon

Moderskap...

2009-02-07T09:18:00.003+02:00

...är tidskrävande. Och aldrig trodde jag att jag skulle komma att identifiera mig med visor och vissångare som denna.

Men så kan det gå.

Hon

Hav förtröstan?

2009-02-04T08:46:00.004+02:00

Hej, hej, hej, väldigt mycket hej till alla och envar!
Fisksoppan har nu tagit slut och vi har krupit ihop och däckats av influensa och kyla och is.
Det är vidrigt.
Tänk att det alltid ska vara så att man först får njuta av en snöfri och mild förvinter, men lik förbannat kommer den här steadystateminusgraderskylan ändå förr eller senare. Varmare klimat, my ass! Vi luras att tala om hur skönt det är utan mängder av snö och massor av kyla, och just då vi hunnit dra en suck av lättnad dyker den upp, vintern, med all sin kraft. Dag ut och dag in, samma sak, kyla, snö och is, kyla, snö och is.
Oxveckorna är i sanning tunga.

Han

Bouillabaisse igår...

2009-01-17T15:50:00.007+02:00

...helstekt gås i morgon.

I övrigt är tiden för bloggande och annat roligt begränsad just nu.

Till veckans rolighet hörde förhandsvisningen av filmen "Maata meren alla".

Handlar om unga Idas längtan efter att frigöra sig från modern och småstadslivet. Hennes resa till Berlin och storstadslivet. Hennes knepiga relation till modern som både är distanserad och kvävande, på samma gång. Att hålla distans och ändå inte släppa taget, så typiskt finländskt på något sätt. Dessutom råkar Ida vara adopterad och hennes bästa kompis homosexuell.

Lenka Hellstedt som står för manus och regi är själv adoptivmor. Den ursprungliga berättelsen är skriven av Riikka Ala-Harja. Se den gärna. Premiär 23.1.2009.

http://www.maatamerenalla.fi/

http://www.ses.fi/fi/elokuva.asp?id=886

Hon

Öl är inte gott

2009-01-11T18:15:00.004+02:00

Då och då går man på en verklig nitlott här i livet. Gäller det allvarliga ting är det trist och gäller det mindre allvarliga ting kan man överse med besvikelserna.
Den här gången gällde det allvarliga ting; det gällde öl.
Ölet här på bilden ovan smakade surt och illa. Mer ska man inte säga om det. Förutom: Köp det inte. Inte på några som helst villkor! Daleside Chocolate Stout är No, no! Blää.

La Granja Stout från Nørrebro Bryghus i Köpenhamn däremot är en god brygd som försvarar sin plats nästan varsomhelst och närsomhelst. Till sin färg är det mycket mörkt, nästan svart med ett beigefärgat litet skum som bildar trevliga mönster på glasets insida. Det doftar rök, choklad, kaffe men inte alkohol eller jäst, trots en styrka på 7,5 %. Flaskan är trevlig med sin volym på 6 dl. Smaken är ganska liten med förvånansvärt stor fräschör och väl dold alkohol och mellanstor humlebeska. Ölet är kanske inte enormt, men får nog ett högt betyg. En liten sötma stör mig, som dock kan pareras om ölet dricks till något sött, som till exempel en belgisk liten pralin. Ölet innehåller både espresso och muscovadosocker. Minuspoäng för det höga priset på 7,32 euro.

Förekommer också under namnet La Granja Espresso Stout.

Denna trevliga, innovativa matta lade vi fram vid en av terassdörrarna i vår matsal. Som ett litet minne av vår julgran som var ganska torr redan från början.

Han

Ingefära och sesamolja

2009-01-05T19:48:00.009+02:00

Trettondagsafton.
Familjen firar något decimerad, men dock. Vi plockar fram en flaska som haft sig något år i skåpet och som ingen vet något om. Cabré&Sabaté Brut nature vintage från 2005, ett hopkok på fyra druvor, bl.a. chardonnay. Denna cava drickes nu i rättan tid, några månader till och den hade varit för gammal och trist. Än har den en liten rest av fräschör och god äppelsmak, som ändå uppvisar små drag av hemjäst vin. På google finns bara litet info om vinet, så mer kan jag inte berätta. Flaskan är inhandlad på Teneriffa för ett år sedan. Litet speciellt med en årgångscava, vilket också var skälet till att flaskan köptes.

Vi beslöt oss för att ikväll äta 餃子, d.v.s. jiaozi, d.v.s. kinesiska dumplings, d.v.s. degknyten fyllda med blandfärs kryddad med sesamolja, vitlök, vårlök, ingefära, sojasås, som i vår version först steks snabbt i het olja varefter ett halvt glas vatten hälles över woken och locket lägges på. Puttrar tills vattnet avdunstat. Så här gör vår granne och vän som härstammar från provinsen Hunan.

Vi gör degen enligt grannarnas anvisningar burdust på bara mjöl och vatten. Konsistensen är det viktiga. Känslan sitter i händerna och kan inte förklaras. Kanske som pizzadeg. Typ. Eller så inte. Typ.

Jiaozi viks ihop på ett speciellt sätt. Det tycks vara så att familjer i allmänhet har sina egna sätt att vika...

Knytena doppas sedan vid bordet i en sås som blandas av risvinäger och sojasås, men eftersom vi ingen risvinäger har får det bli mörk balsamico, vilket funkar så bra så.

Jiaozi är en traditionell nyårsrätt i Kina, men vi tjuvstartade litet grann. Nyåret i Kina är inte förrän om några veckor. Då går vi från råttans år till oxens.

Han

Marshmallows

2009-01-04T19:14:00.007+02:00

God, huslig vän fortsätter baka och dona trots att julen redan är förbi. Idag försåg hon oss med hemgjorda marshmallows enligt Strömsö, men utan citrusfrukter som i det ursprungliga receptet. Läckert! Tusen tack!

Hon

Strömsös marshmallows:

Socker 740 g
Vatten 250 g
Glykos 100 g
Äggvitor 5 st
Gelatinblad 12,5 st
Maizena 1 pkt

Ursprungligt recept kan beskådas på:
http://svenska.yle.fi/matochfritid/matartikel.php?id=2048

Hoppet om en ljusnande framtid!

2009-01-02T21:11:00.012+02:00

Året som gått har varit ett år fyllt av stora lärdomar, tråkigheter och glädjestunder i en salig blandning. Mycket skulle vi klarat oss utan men en hel del har varit nödvändigt för att våra ögon skulle öppnas tillräckligt mycket för att se var vi befann oss. En viss tacksamhet får man väl känna för det!

Bloggen har varit ett andningshål, en gemensam grej. Vi fortsätter väl en tid till. Det är ganska roligt faktiskt!

Några löften ger vi inte. Varken då det gäller bloggandet, eller något annat heller. Åtminstone inte i offentligheten. En hel del fromma förhoppningar har vi dock.

Som ett bokslut över året som varit vill jag utse:

Årets fest:
Nyårfesten 08-09 såklart! Tänk att vi kom så långt!

Årets blogg:
Mollalena
för det vackra och fyndiga språkets och den klarsynta tankens skull.

Årets småtting:
Lilla I i Bryssel, för hennes oöverträffbara förmåga att väcka kärlek hos sina medmänniskor.

Årets resa:
Den vi (hon och han) gjorde till Stockholm i april 08, för lärdomarna på det andliga planets skull. Den till Bryssel kommer på en god andra plats.

Årets öl:
Hon: Innis & Gunn
Han: Westmalle Dubbel
för att det är gott!

Årets viktigaste:
Vänner, både nya och gamla, för deras existens´ skull!

Årets tänder:
Yngsta dotterns mjölktänder som varken vill trilla ut i rättan tid eller låta bli att bråka på andra sätt.

Årets bok vi läst:
Finns många, men slår här ett slag för "Flyga drake" av Khaled Hosseini för hans förmåga att beskriva något mycket svårt med stor värme och fokus på det viktigaste; relationen till sig själv och sina närmaste.

EN GOD FORTSÄTTNING PÅ ETT NYTT ÅR!

Må det bli ett år fyllt av allt vi behöver och utan allt vi inte behöver!

Hon

Snart är det nytt år för bövelen...

2008-12-30T20:06:00.019+02:00

Men före det skall julen avslutas.
För att göra en lång historia ännu längre så börjar jag från början.
Vi åkte på en kryssning för att samla på oss litet extra julstress och återkom hem först på julafton, vilket var klokt eftersom vi skulle ha gäster redan klockan 17.

Vi gick en stund på julmarknaden på torget i gamla stan.

Och njöt nog av pyntet en hel del.

Väl hemma dukade vi.

Och kunde sätta oss till bords på utsatt tid. Köttet denna jul kom från Hötorgshallen i Tukholma, rökt fårfiol samt kallrökt renfilé (som var väldans god).

Det var ljus i Guds hus, och hos oss. Som genom ett under flöt faktiskt en del av ljusen.

Någon dag efter jul var vi fortfarande så till oss att vi kände stort behov av riktigt starkt öl. Men Slottskällans Imperial stout 2008 var på tok för ungt för att drickas. Den här brygden skall nog inte tas fram förrän tidigast nästa jul. Nu smakade den nästan bara illa.

I går vankade vi omkring på Högholmen och njöt av tomtarnas små salonger,

bastu och annat smått och gott.

Lejonen var verkligen på bettet och jagade från sin sida av stängslet de små läckra barnen som ivrigt sprang av och an på sin sida av stängslet. Och aldrig möttes de.

Gott nytt år på er everyhopa, som min musiklärare Egnar Holmström brukade säga för att imponera.

Han

Konjakstryffel och annat gott

2008-12-21T17:26:00.004+02:00

Nu står julens läckerheter och väntar på att ätas. Alegnis mycket goda konjakstryffel, chokladen med mandelmassa och konjaksdränkta fikon samt dadelkakan bara längtar efter att bli uppätna!

Hon

Vi lider mot jul

2008-12-20T18:46:00.005+02:00

Vilket är trevligt!
Aldrig har vi bejakat julen som i år. Julgranen är inne och pyntad många dagar i förväg och kalenderluckorna har vi öppnat för länge sedan. Allesammans.

Julefrid i afton till alla och envar.
På likvärdiga grunder!

Hon och Han

Översättningsvåndor

2008-12-18T19:19:00.003+02:00

Så här har det gått till då någon tillsatt gåshud i pelmenins innehållsförteckning:

Någon har först läst den finska innehållsförteckningen, enligt bilden härovan.

Därefter har någon tagit ett lexikon, finska-svenska, och slagit upp kananliha (som betyder hönskött). Där har någon hittat också den förklaringen på ordet "kananliha" som innebär att man av nån orsak ryser till och en muskel aktiveras och drar i hårsäckarna så att dessa pekar rakt ut. På svenska kallas ju detta fenomen för...

Just det, gåshud.

Alltså hönskött (på finska) = gåshud (på svenska)

Tadaaa!!

Ta - friggin´ -daa!!!

Han

Aj, aj, så gott

2008-12-17T21:09:00.006+02:00

Mums!

Igår var det verkligen fest för en gourmet.

Jag och min dotter åkte och handlade och som genom ett under stod vi plötsligt rakt framför nästan riktigt äkta pelmeni, de små ryska tortellini-/dumplingsliknande pastaknytena med varierande innehåll, denna gång höna, tillverkade i Estland.

Och vi tillredde och det var gott. Litet fräsch olja och ett par tryck med den elektroniska saltkvarnen och något drag med den manuella pepparkvarnen och sen är det färdigt att ätas.

Någon halvtimme efter måltiden städade jag min vana trogen upp minutiöst i köket och kom då att knyckla ihop emballaget till pelmenina.

Döm om min förvåning då jag läste det finstilta, d.v.s. innehållsförteckningen.

Bildbevis finns och presenteras här nedan.

Vad tror ni detta var fråga om? Skurkar, bedragare och svinpälsar från Estland som skodde sig på min outsägliga dumhet?

Finns det förslag?

Han

Barnkalas

2008-12-14T16:22:00.009+02:00

Idag firar minstingen sina 8 år!

Kakan bakades av Han.

Alla fick dekorera sin egen pepparkaka:

Hur många år till får vi ordna traditionella barnkalas? Var detta det sista? Blir det pyjamaspartyn, simhallsbesök eller biokalas i framtiden, eller har vi något enstaka år kvar ännu?

Hon

Lucia är här!

2008-12-13T14:43:00.005+02:00

Med korpsvart hår och gyllene hud skrider hon fram. Vår Lucia! Och här är det lätt att ha en klar åsikt: Julgubben kan se ut hur sjutton han vill, men under de senaste åren har Lucia för oss haft mörkt, mycket mörkt, hår! Åren före det var det en ljushårig liten Lucia som svepte omkring. Och det gick mycket bra det också!

Däremot är det betydligt svårare för mig att ha en klar åsikt om det faktum att undervisningsministern avgår p.g.a. familjeskäl. Tur för hennes familj, kan jag tycka. Synd p.g.a. att det fortfarande är så att jag inte stött på någon av manligt kön som gjort samma beslut. Nå, kanske Stubben snart meddelar att hans barn behöver honom hemma...

Än är det några dagar kvar till jul...

Hon

Förr i världen

2008-12-12T23:10:00.006+02:00

Måste bara skriva ner en liten tanke jag fick då jag just avslutade filmen Mission Impossible med Tom Cruise vid spakarna.
I ett skede skulle en magnifik dator användas, en som ingen tidigare varit med om, något fantastiskt, ett tekniskt underverk.
Då drog regissören Brian De Palma till med nåt helt utopistiskt. Han hade följt med utvecklingen av datorerna då filmen gjordes år 1996. Det var den tiden då datorernas kapacitet hette sånt som "386" och senare dundermaskinen "486", långt före Presario och vad de allt hette nåt halvår senare. Nå, då gällde det att komma på det mest avancerade man kunde föreställa sig.
Med ett överlägset och science fictionaktigt smile bad De Palma sina skådespelare använda begreppet "686". Wow, tänkte då gängse amerikanske tittare. "686! Sjukt! Goddammit, som om datorerna någonsin skulle bli snabbare och effektivare än nu. Come on, det här är ändå 1996!!""

Sådant i afton.

Han

Lucia i morgon

2008-12-12T16:48:00.003+02:00

I dagens Metro uttalar sig Folkhälsans projektchef Margaretha Wiltgrube:

"Lucias utseende är inte det viktigaste. Men nog spelar det också en roll.
-Skulle julgubben vara julgubbe om hans skägg vore svart, frågar hon sig."

Jag undrar bara en sak?
- Är hon förbannad för att årets Lucia är mörkhårig? Personligen skulle jag förstå liknelsen med lösskägg på gubben och krona på Lucian, men att jämföra en utklädningsdetalj (skägget) med håret som ju traditionsenligt inte är en peruk, gör mig lite förundrad.

Wiltgrube fortsätter:
"Det viktigaste med Lucia är i alla fall att hon är villig att jobba gratis i en månad..."

Så nu vet ni det.

Hon

Självständig också dagen efter!

2008-12-07T17:23:00.005+02:00

Självständighet utan minsta titt på slottsbalen. Inte ett fras från vare sig taft eller tyll. Endast gästernas medaljer klirrade i otakt med varandra.

Så vad gjorde vi i stället?

- Vi åt!

- Vi drack!

- Vi umgicks!

Vi rannsakade våra fel och brister och gladdes åt att nya generationer kanske kan bryta gamla mönster av arvsynd och feghet. Vi bedyrade vår vänskap och våra släktband, vi klev över både generationsgränser och andra barriärer, utan minsta svårighet och vi lovsjöng livet och förbannade döden som en vacker dag kommer och tar oss. Vi hade trevligt!

Maten som serverades var:

Stifado (grekisk köttgryta med underbar juldoft)

Kachoomar (indisk sallad på tomat, lök, sallad, färsk koriander, citron)

Phool Gobi aur Aloo ka Bhaji (indisk blomkål med potatis, chili, färsk koriander m.m.)

Panch Ratan Dal (indisk curry på linser och bönor)

Till efterrätt frossade vi i ost och det italienska dessertvinet Dindarello 2006 från Alkos beställningssortiment. Riktigt gott.

Och förstås, Belgisk choklad!

Hon

Bara lite mera Bryssel...

2008-12-04T20:56:00.010+02:00

En vän till mig påpekade att det är ett tecken på medelålder att fotografera och tala om mat. Och vad är väl riktigare än att göra det i så fall!

Jag hänger kvar i Bryssel lite till. Hos vänner och mat.
Vi åt ju sjuttons gott också. Värden hade fixat underbart thailändsk första kvällen.

Andra kvällen var det lamm med världens godaste spenatsås med okra och trattkantareller.

Och sista kvällen, efter avnjuten middag, drack vi en liten Sauternes till osten.

På söndagsmorgonen begav sig givetvis herrarna till bageriet. Inte riktigt i ottan, men nästan.

Hon

Och gott öl kom

2008-12-02T12:11:00.006+02:00

Och gott öl kom, och gott öl for.

För gott öls skull har jag sålt mina skor.

Och satt mina strumpor i pant i en bod.

För gott öls skull håller jag uppe mitt mod.

Nej, de här raderna är inget jag plitat ner av hänförelse över de öppna vidderna och åkrarna kring ölklostren i Belgien. Det är en text som skrivits av den skotska 1700-tals lyrikern Robert Burns, tro det eller ej. Översättningen är faktiskt Gustaf Frödings!! Raderna har också framförts till musik av Ulf Lundell (och Nature), finns på liveplattan "Natten hade varit mild och öm" (1977).

Grejer, alltså. Rejäla grejer!

Här följer en genomgång av de öl vi drack under färden.

Westmalle Dubbel, 7%, fatöl, Café Trappisten

Mörkt rödbrunt öl med beigefärgat skum som lämnar mycket flor på glasets inre yta. Fräsch doft av kaffe, plommonsylt och torkad frukt samt litet jäst. Smaken är mjuk med nyanser som påminner om maltlimpa och syrliga, men angenäma toner av jäst. Eftersmaken lång och välhumlad med underbar beska. Inte en tillstymmelse till störande alkohol i vare sig doft eller smak.

Achel Bruin, 5%, fatöl, Bryggeriets Brasseri

Serveras litet för kallt.

Mörkt rödbrunt med ljust beigefärgat skum. Svag (för kallt!!) doft av örter, choklad. Smakar svagt syrligt av både örter, torkad frukt, fänkål och lakrits. Eftersmaken är syrlig med en mjuk, mild nötighet som framträder tydligt. Humlebeskan rätt svag, ingen överton av alkohol här heller.

Achel Blond, 5%

Gult, disigt öl med svagt skum. Doft av färsk humle och litet citrus. Ganska tunn, torr smak med lätt brödighet och samma klara nötighet som i Bruin. Tydlig smak av druvskal i eftersmaken.

Han

Stäng inte porten!

2008-12-02T07:42:00.010+02:00

Nå, vi åkte vidare från Westmalle, längre österut, längre norrut och kom till ett kloster precis vid gränsen mot Holland. De här trakterna av Belgien är nästan helt och hållet flamländska, alla skyltar och alla människor är flamländska.
Vi nådde St. Benedictusabdij De Achelse Kluis där ölet Achel bryggs.
Vi kom litet närmare de centrala byggnaderna och delarna av detta kloster än på Westmalle. Porten på bilden ovan visar ingången till klostrets lilla trädgård i anslutning till huvudporten. Munken på bilden nedan hälsade oss vänligt på flamländska med någonting som ungefär lät som "Hood Eiftresmiddach".
Och visst var det ju eftermiddag, så vi hälsade tillbaka.

När vi hade kikat på klostret en stund gick vi mot serveringen som kallades brasseriet. Här möttes vi av en stor bar med mörka träslag, dämpad belysning och mycket mera genuin levande pubstämning än på det nybyggda, moderna cafét vid Westmalle. Här satt de lokala gubbarna och tanterna och pimplade öl, utan att desto mera ägna munkarna och andligheten en tanke. Tror jag.

Som ni ser av bilden nedan hade vintern inte än kommit, men det blev ett sjutusans snöväder bara någon dag senare.

Det fina i den här kråksången var att bryggerianläggningarna till vissa delar kunde beskådas genom glasväggar som vätte mot brasseriet.

Till salu att dricka fanns öl på fat av två slag, ljust och mörkt, Blond och Bruin. Bägge hade en alkoholhalt på 5 %, vilket var intressant, eftersom det öl som såldes på flaska, antingen 0,75 l eller sixpack med 0,33 l:s flaskor, var betydligt starkare. Men på brasseriet kunde bara de mera moderata versionerna inmundigas. Priset per stort glas var 2 euro.

Regeln för Achel verkade vara att det svagaste ölet var fatöl, det nästsvagaste var ölet på små flaskor, och det starkaste fanns i de stora flaskorna.

Och här sitter jag nu och har svårt att smälta att jag faktiskt kom till dessa objekt för vallfärd, ölklostren i Belgien.

Han

Knockin´ on heaven´s door

2008-11-30T17:34:00.009+02:00

Även vi förtappade själar från norr kan i enstaka ögonblick komma nära heligheten. Porten här nedan bevakas inte av Sankte Per, men nog av Herrens män, munkarna. Porten leder in till Onze-Lieve-Vrouw van het Heilig Hart, ett kloster i norra Belgien. Här ägnar sig munkarna, som hör till trappistorden, vid sidan av sitt vanliga stillsamma liv, också åt bryggande av öl samt tillverkning av ost.
Trappistorden är en romersk-katolsk munk- och nunneorden och ursprungligen en gren av cisterciensorden, men senare räknad som en egen orden (uppg fr Wikipedia).

Det går tyvärr inte att besöka klostret eller bryggeriet, åtminstone inte utan förvarning och internationellt presskort, men i klostrets absoluta närhet ligger en krog som serverar både ölet och osten. Se här bara vilka grejer munkarna ställer fram... Nej, det är inte munkarna som serverar, utan stället drivs nog helt kommersiellt.

I de här stora kuporna finns Westmalle Dubbel, ett av de allra, allra smakligaste öl jag någonsin druckit.

Restaurangen kanske tidigare har funnits i det hus som bara ruiner återstår av. Eller så inte.

Nu är restaurangen i alla fall toppmodern, faktiskt litet i modernaste, finaste, öppnaste, mest slipade laget. Det var som om det enda som andades tradition var själva ölet.

Just nu finns Westmalle inte till salu på Alko, men råkar man ha vägarna förbi Antwerpen, lönar det sig att sticka sig in på en bärs. Det mesta på bilden ovan hämtade vi med oss hem till Suomis land.

Julmiddagen är räddad med besked!

Han

På Alko kan man köpa öl från två andra belgiska kloster, nämligen Chimay och Rochefort. Ta och köp av de här ölen, de skänker smakupplevelser som överträffar det mesta.

PPS

Vi åkte vidare mot ett annat ölkloster, ännu närmare Holland, men därom mera senare.

Glad och god adventstid!

2008-11-29T10:18:00.007+02:00

Pepparkshuset har stått klart redan länge och börjar gulna i kanterna. Men lite julkänsla skall det väl kunna förmedla.

Och här en helt annan form av pepparkaka. En burk med spekulooskräm som pålägg på smörgåsen till frukost och mellanmål. Mycket gott och mycket sött. Lite omega 3 är inblandat för att döva mammas samvete. Hm... Men gott är det. Fick en burk i gåva av gamla vännerna i Bryssel. Det är som att breda pepparkaksdeg på brödet. Inte illa!

Hon

Choklad, vin och nostalgi

2008-11-25T10:53:00.010+02:00

För min del betydde Belgien nostalgiska kickar, god mat och dryck. Det heter att det inte är möjligt att sätta ner foten i samma flod två gånger, och visst hade livet gått vidare också i Bryssel på 22 år. Men ändå! Med lite välvilja var "mitt" Bryssel där i alla fall. Landskapen var de samma, några hus var rivna och några nya hade uppstått, men i grunden var vyerna de samma. Vi människor var de samma, visserligen hade några av de nära lämnat jordelivet och andra hade fårats och grånat lite, men i grunden fanns vi där. I andanom och i verkligheten. Kindpussarna, skratten och söndagsmorgnarna med herrarna som köar vid bagerierna. Bilköerna, de små butikerna och pubarna. Allt fanns kvar även om restaurangerna ändrat namn och esplanadernas träd hade vuxit sig högre.

På fyra korta dagar hann vi umgås med vänner från förr och nu, glädjas över 1,5 åringens motoriska framsteg, prata politik, glädje och sorger, dricka belgiskt öl och äta praliner. (Praliner förresten, vilket missvisande ord, kom vi fram till! Det låter allt för krispigt ju. Så egentligen borde praliner stå endast för godsaker i form av franska/amerikanska pastiller. Konfekt är konfekt och praliner är från och med nu endast choklad med dragéöverdrag. Bara så ni vet.)

På fyra korta dagar hann vi både äta och dricka mer än vi borde och lägga 500 km bilväg bakom oss. Vi är lyckligt lottade människor som har släktingar som vill bo lite här och där i världen, som är vansinnigt gästfria och dessutom oerhört trevliga!

Tack!

Hon

Petit pain au chocolat

2008-11-19T17:00:00.008+02:00

Vi åker till Bryssel!

På programmet står släkten, vännerna, chokladen och ölet. Samt Petit pain au chocolat!

För att få upp stämningen och salivutsöndringen:

Bilden lånad från: http://www.pouly-tradition.ch/

Vi har massor av husvakter, arga släktingar och hundar, här dygnet runt så inbrottstjuvar göre sig inte besvär!

Vi återkommer!

Hon

Det är ändå tanken som räknas

2008-11-16T13:36:00.004+02:00

I går kväll var det stor fest. Teaterföreställning med goda vänner och därpå middag hemma hos oss som våra och det andra parets barn hade tillrett, som en farsdagsuppvaktning. Teatern var fruarnas uppvaktning.

Pjäsen vi såg heter Försäljarna och spelas på Lilla teatern. Den är skriven av David Mamet i mitten av 1980-talet och har vunnit Pulitzerpriset.

Och det var så innerligt, förfärligt dåligt, från början till slut.

Jag läser recensionen i Hbl, skriven av Gösta Kjellin, som jag beundrar för hans stilistik och komprimerade text. Denna gång är han dock ute och cyklar riktigt rejält, eftersom han ger pjäsen och tolkningen på Lillan goda betyg. Han har tydligen dragits vid näsan. Den totala avsaknaden av djup i regi och tolkning på Lillan saknar motstycke.

På scenen stod en grupp herrar, som representerar gräddan av det finlandssvenska skådespelargardet; Sarkola, Wentzel, Lundberg, Rundman och så vidare. Pjäsen var översatt av bl.a. Christer Kihlman som i detta skede får en välriktad känga för trist språk.
Jag går nu inte mera in på intrig och så, men då pjäsen var slut drog såväl publiken som skådespelarna synbarligen en suck av lättnad. Äntligen får vi gå hem och glömma det som varit!
Med Kuksugare och Fitta och nedvärderande omdömen om både indier och polacker inombords, var det genomskönt att lämna Lillan och dra sig hemåt för en ypperlig trerättersmiddag, som tonåringarna plus en sjuåring dukat fram. Dessutom förekom en ex tempore bakad chokladtårta till kaffet.
Tommasis Amarone av årgångarna 2000 och 2001 skänkte måltiden en välförtjänt inramning av prestige och andäktig vällust.
Sakta men säkert skingrades våra minnesbilder av hur sällsamt dålig teater kan vara tungt för själen och då vitchokladmoussen smalt i munnen kunde vi knappt längre komma ihåg varför vi hamnade på denna föreställning.
Vilken tur att vi inte åt innan vi såg pjäsen. Det hade varit bortkastade delikatesser!
Jag vill ändå varmt tacka både barn och fruar för denna kväll!! Som en av fruarna sa: Det är tanken som räknas...

Han

Att lägga ut bilder på sitt sovrum...

2008-11-14T14:33:00.015+02:00

...på Internet kan verka suspekt.

Ibland undrar jag själv var gränsen för det privata och det offentliga går. Vi drar alla våra egna gränser. Personligen skulle jag aldrig lägga ut bilder på mina små barn på nätet, vilket många andra gör utan att blinka. Vi har också valt att skriva blogg anonymt. Att inte gå ut med eget namn i detta sammanhang, känns tryggt och bra för oss. Likaså har jag uppmanat min 16-åring att inte gå ut med eget namn i bloggvärlden, medan någon annan skulle se det som mycket viktigare att inte lägga ut några bilder. Kanske beror min inställning på att bilden för mig är ett minst lika viktigt redskap för det kreativa uttrycket som orden. Så inga namn nämnda, men vi bjuder glatt in hela världen i vår sängkammare.

Välkomna!

Hon

Gud som haver!

2008-11-11T23:57:00.010+02:00

Vansinnesblåsten har blåst sönder mitt paraply. Den på nästan alla plan inspirerande arbetsbördan håller på att vältra sig över mig i stället för att hålla sig på behagligt avstånd. Tröttheten tar över efter lunch ungefär och kaffet tycks ha förlorat sin uppiggande effekt. Gud, ge mig apelsiner!

Jag ber aftonbön med min yngsta dotter varje kväll. I min barndom bad min mor aftonbön med mig varje kväll. I hennes barndom bad hennes mor... o.s.v. Traditioner ger trygghet.
P.g.a. att man upplyst mig om att det inte är korrekt att avsluta bönen med "den Gud älskar lyckan får", försöker jag att göra det bara var tredje kväll. Däremellan (var tredje kväll) avslutas bönen med "Du förbliver Fader vår" och däremellan (kvällen som blir över), avslutas bönen med "Du förbliver Moder vår".

Amen.

Hon

Farsdag på stugan

2008-11-09T21:57:00.009+02:00

Samtidigt som jag börjat julfirandet mad pepparkaksbak och ljusboll i fönstret klamrar vi oss fast vid sommarlängtan och stugliv. Detta var nog definitivt sista helgen på stugan för i år. Tror jag.

Ute var det ständig skymning, rått och ruggigt. Sommarens blommor har vissnat och allt andas ödslighet. En liten svampsås bjöd skogen i alla fall på.

Enris placerades i fönsterljusstaken för att skrämma mössen. Lär hjälpa. Och gör det det inte kan de ju få lite julfint i huset...

Ju råare och disigare vädret utomhus är, desto varmare lyser ljusen inne i stugvärmen. Både denna väggljustake och fönsterljuskronan på föregående bild har ädre dottern gjort i skolslöjden.

Två minatyrtavlor som jag själv målat för många år sedan. Nu har de hittat sin plats i sommarhuset.

Hon

Rosor, datorer och annat elände

2008-11-07T23:26:00.009+02:00

Dagen idag har inte varit någon fullträff. Den inleddes med att min dator var död och slutade med att min mobiltelefon var det. Varken dator eller mobiltelefon är i den åldern att det är ok att dö.

Datorn fungerar nu. Efter två besök och många timmar på Giganttis pc-klinik. Tur att mannen bakom disken var kunnig både i datorer och psykologi.

Och fredagsrosorna har intagit sin plats och lugnet kanske infinner sig.

Jag vet inte om jag någonsin nämnde att min mor vann ett av presentkorten på 1000 kronor till Hans Mikaels i våras. Ni kanske kommer ihåg tävlingen som de flesta inredningsbloggar suktande engagerade sig i. Till min stora glädje begåvade hon, d.v.s. mamma, mig med en shoppingrunda där under en gemensam resa till grannlandet i maj 08. Ett av fynden var denna söta snapsservis. (Den höga karaffen hör dock inte hit utan är arvegods från längesen.) Hans Mikaels finner ni på Humlegatan 19 och 20 i Stockholm.
Lite bilder från butiken kan ni se på bloggen Handplockat: http://mittval.blogspot.com/2008/03/hans-mikaels.html

Hon

Och han tog brödet och bröt det!

2008-11-02T20:37:00.008+02:00

Minns ni början av 90-talet? Laman! Radhusen. Babyskriken och BRÖDMASKINERNA. Det var tider det! I kväll sitter vi här med nygräddat bröd och en brödmaskin till låns. Vi som var för fattiga då det begav sig, hade inte råd att göra som så många gjorde i början av 90-talets dåliga tider, d.v.s. skaffa oss en brödmaskin för att kunna baka vårt bröd själva, enkelt och behändigt och billigt. Om sanningen skall fram var vi väl lite för "tillbaka till rötterna och naturen" människor på den tiden, så ingen välvillig släkting kom på att förära oss en dylik maskin. Vi var väl människor som såg ut att vilja knåda vårt bröd själva, eller nåt sånt. Men Vännerna fick en i julklapp år 1989. Och de har bakat en del. I synnerhet i början har de bakat. Tidvis har maskinen (som för övrigt pryds av texten "Hembagarn") vilat och nästan glömts bort, för att sedan plockas fram igen. Senast för två veckor sedan... Men nu har vi fått låna den! Och det doftar underbart i vårt hem! Om möjligt doftar det faktiskt godare, mer intensivt, än då man bakar på vanligt sätt. Hur det nu kan stämma.

Så nu har vi njutit av müslibröd till kvällsteet. Gott! Och nu laddar han maskinen så vi får njuta även i morgon. Timern inställd på 06.00 och "Hembagarn" står i under natten och förser oss med dofter och bröd till måndagsfrukosten! Underbart sent 80-tal. Tjugo år för sent, men so what!

Hon och Han

I nattens tysta timma...

2008-11-02T08:38:00.008+02:00

...smög vi hemåt. Efter en lyckad kväll i den oranga världens sken. Vi åt gott, vi drack gott och vi insåg igen en gång "hur våra vänner ser ut".

Värden, igår fint mantelprydd med vässade tänder, har kontakter till Bryggeriet. Notera gärna de vackra greppvänliga ölglasen i förgunden.

Tack för en fin kväll!

Och undantagsvis, mot denna bloggs principer, en bild på Hon och Han.

All Hallows' Eve

2008-10-31T13:40:00.006+02:00

I kväll är det Alla helgons afton. Vi tillreder en pumpasoppa, rostar några pumpakärnor och tänder några ljus. Att våra goda Kristuslika helgon skulle ge sig ut i natten och spöka, är det väl ingen som tror, så vi karvar våra pumpor och gör dem glada och välkomnande. Låter soppan värma oss inifrån och yllesockorna utifrån. Kanske blir det en mugg Glühwein vid brasan.

Fridfull Helg!

Pumpasoppa

(lite modifierat recept från Allt om mat 2003)

300 g pumpakött

2 hackade gula lökar

2 hackade vitlöksklyftor

5 tärnade potatisar

2 skivade morötter

2 msk olja

1/2 tsk salt

3 hönsbuljongtärningar

1 1/2 l vatten

1 msk chilisås

1 tsk chilipulver

Serveras med:

stark korv (chorizo)

3 dl gräddfil

Garnera med:

fyra hackade vårlökar

spansk peppar

Gör så här:

Ta bort kärnorna från pumpaköttet. Skär pumpaköttet i bitar. Stek lök och rotfrukter i smör. Tillsätt pumpaköttet och stek det också. Salta.

Häll på buljong, chilisås och chilipulver och låt soppan koka ca. 15 minuter till grönsakerna blivit mjuka. Mixa soppan.

Skär korven i slantar och stek dem.

Strö hackad vårlök och strimlad spansk peppar över soppan.

Servera soppan med korven och kall gräddfil (vi tar grekisk yoghurt)

Till soppan dricker vi förstås ett vitt jenkkivin.

Hon

Bryssel, så mycket mer än A4:or

2008-10-29T20:03:00.004+02:00

Vi här på bloggen ska snart besöka Bryssel. Orsaken är att Hans kusin med sin familj bor och jobbar där sedan i somras. De hamnade där efter några år i Addis Abeba - värsta globetrottrarna, eller hur?
Hon bodde i Bryssel för över tjugo år sedan och har också stämt träff med några polare från den tiden.
Vi ser förstås fram emot vårt förlängda veckoslut (BF!) och har redan i dag insupit stämning i form av några trappistöl, öl som bryggs av klostermunkar i bryggerier som befinner sig inom klosterväggarna, eller -murarna.

De kända trappistölen är ofta rejält starka och ofta goda. Idag fick jag tag på tre olika, men måste besöka två olika alkobutiker. Det ölet är ingen varmansdryck, om man säger så.

Vår favorit idag var Rochefort 8, 0,33 l flaska och hela 9,2 %.
Färgen är bärnsten med röda toner, skumkronan är enorm, ljus och långvarig. Doften är fräscht fruktig med vinösa inslag. Fin, syrlig smak med en aning maltig brödighet och den höga alkoholhalten är välgömd. I eftersmaken finns nyanser som klart påminner om det finländska Sahti-ölet.

Att få sig ett sådant öl när regnet öser ner ute och dagen har varit kall och mörk gör oss alla väl till mods. Vi tar till oss munkarnas arbete och förstår hur lätt bryggandet kopplas till friden och sinnesron i klosterlivet. Här hemma falnar elden i spisen, glöden pulserar glimmande av liv en stund ännu. Mjuk värme från vår trygga eld omfamnar vårt rum. Ingen annan värmekälla än öppen eld har använts här sedan våren. Det blir kallare för varje dag som går, snart måste värmeelementen knäppas på.

Men vad gör det, då julen är nära?

Och jo, munkarna dricker själva sitt öl varje dag. Det lär förekomma versioner för dagligt bruk vid måltiderna som är litet svagare, kanske 5-6 %.

Han

Jular kommer, jular går...

2008-10-29T15:04:00.004+02:00

...och börjar tidigare varje år.

Det hör till att varje bildad kvinna och man skall se ner på det kommersiella julstöket som sätter igån tidigare och tidigare för varje år som går. Besökte ett av de stora köpcentren i vår stad idag, den 29 oktober, och möttes av jultomtar och julgransglitter i var och varannan butik. Julchokladen var prydligt uppradad (Fazers lyxpraliner med "handmade" stämpel såg skitgoda ut!) och de elektriska julprydnaderna tindrade i kapp. Och jag kan inte rå för att jag tycker om det! Förlåt! Förlåt! Förlåt!

Vad gjorde jag? Jo, jag handlade den lilla ljusbollen som ni ser på bilden ovan och 5 paket pepparkaksdeg! Nu skall här tindra och nu skall här bakas!

Låt oss fira jul i månaderna tre!

Hon

Rättvist?

2008-10-27T00:04:00.004+02:00

Detta är ingen politisk blogg, men en viss suck måste också jag tillåta mig. Jag bor nu i en stad med fler sannfinländare i stadsfullmäktige än sfp:are. "Maassa maan tavalla" är partiets bärande slogan. Vad detta betyder för mig som finlandssvensk och för mitt barn som inte bara är finlandssvensk utan dessutom kines, kan man bara gissa sig till.

Får väl fundera på att flytta...
Grankulla? (fast snabbt är dom väl där också...)
Ekenäs? (eller förlåt, Raseborg)
Varför inte?

Hon

Godisdag

2008-10-26T13:47:00.004+02:00

Godis kan se ut och smaka på många olika sätt. I synnerhet lösgodis.
Sonens flickvän begåvade mig med denna lösgodistårta då hon kom hem från Tyskland. Tack!http://www.bears-friends.de/
Jag som är beroende av godsaker i mitt liv, har en lång erfarenhet av olika smaker och olika konsistens. Det märks att äkta juice och frukter har sitt finger med i spelet. Gott!

Hon

Höstgrönska

2008-10-17T10:24:00.012+03:00

Än är det lite liv kvar på vår gård. Om bara någon vecka är allt förbi.

T.o.m. det ruttna och rostiga blir vackert såhär års.

Ett skönt höstveckoslut till er alla!

Hon

Indigo balls från Japan

2008-10-16T20:55:00.003+03:00

I kväll har familjen haft besök av två forskare från Japan som av olika orsaker ville träffa oss. Vi hade glädjen att bjuda dem på finländsk blåbärsglögg och nybakta pepparkakor, vilket de faktiskt uppskattade - mot förmodan.
Den ena karln, antropologen, hade förning med sig, det var de fyra bollarna som syns på bilden här ovan. Något slags traditionella leksaker, men i miniatyr, de är ca 4 cm i diameter. Hans 80-åriga mamma hade suttit och knåpat ihop dem.
Uppfriskande med nya människor som har saker att fråga och berätta. Frågor om vår kulturella tillhörighet, frågor som vi inte ställt oss själva tidigare. Och förstås berättelser om deras liv, det japanska, som vi verkligen inte är experter på.
Mycket intressant och upplyftande.

Han

Sovrummet nästa

2008-10-15T15:43:00.005+03:00

Nu när vi en gång är igång, fick de tegelröda väggarna i sovrummet ge vika och ny tapet flög upp på en av väggarna. Vit målarfärg gör förhoppningsvis det samma på de övriga.

Nya sänglampor från Ikea. De ser plastiga och småtrista ut på bild, men är lämpligt små och diskreta på en ganska pockande tapet.

Den gamla herrbetjänten fick sig med sprayflaskan och blev "svart och svår" på kuppen.

Sedan när alla väggar är målade och sängen bäddad någon dag skall ni kanske få se lite mer helhetsbetonade bilder.

Hon

Snart kommer släkten på kalas

2008-10-12T15:17:00.007+03:00

...och köket är nästan färdigt.

Vi är nöjda med det nya golvet. Problemet är att det gamla lyser oss i ögonen mer än någonsin nu. Men allt har sin tid.

I går fyllde de små 16 år. Dem skall vi fira idag! För 16 år sedan snöade det den 12 oktober. Från fönstret, högt uppe på BB, tittade vi ut på en snöyra som fick både bilar och människor att halka omkring. Idag skiner solen från en klarblå himmel och det är riktigt varmt på vår trappa. Dörren står på vidgavel och inväntar främmande.

Hon

Dickursby station, nästan

2008-10-10T21:07:00.003+03:00

"Jag väntar på ett morgontåg vid Dickursby station,
varenda dag en trogen resenär,
jag väntar på ett tåg, jag kanske väntar på pension
och undrar över varför jag står här..."

Så skriver Bengt Ahlfors i sin visa och så kände jag mig i morse och i går morse. För då var det just väntade jag gjorde. Vi som skrutit med att är det ngt det här landet kan, så är det att få tåg och bussar att gå enligt tidtabell. Men det var förr i världen! Nu får vi vänja oss vid nya tider, nya seder! Och VR har ingenting att komma med till sitt försvar!

Dessutom!

Hon

Dessutom...

2008-10-10T09:34:00.000+03:00

...har detta lyxmagasin en redaktion som består av en medieassistent och en redaktionschef och en verkställande direktör. Två kvinnor och en man. Gissa hur posterna är fördelade! En redaktion ska per definition ledas av en journalist, inte av en direktör. Fy fanken. Bara marknadens ledhundar från början till slut. Textreklam från pärm till sista sidan. Absolut inget som helst värde, whatsoever.

Så här har det ju gått för våra finlandssvenska blaskor också. Visst är ju Olkinuora journalist, men svårligen når han sina läsare på samma sätt som t.ex. Max Arhippainen gjorde, eller rentav Erik Wahlström, som verkligen satte sin prägel på Hbl. Ledningen på en tidning ska inte sitta på administrativa möten utan vara igång på det journalistiska planet! Basta! Därför fick väl Arhis foten. Och en sävligare direktörsperson plockades in. För att öka vinsten.

Intressant att skriva såna här inlägg på vår blogg.
Vad månne Honan säger då hon får se detta...

Han

Irritation

2008-10-10T09:20:00.000+03:00

Nu ska jag spy galla över två saker som kom att störa mig skitmycket då jag körde min dotter till skolan i morse. Håll i er.
Varför tar Yles svenska nyheter in en drös rikssvenska reportrars rapporter i stället för att skicka ut eget folk? Jag har ju inget emot svenskarna, men då jag i nians nyheter hörde två rikssvenska rapporter efter varandra, om USA (då en risksvensk säger "börs" låter det ibland som "bush"! Bushraset!) och om Island, blev jag förbannad. Jag är själv journalist och vet nog att det finns folk som vill åka ut och jobba.
Och så frågar jag varför, till på köpet. Svar: Det blir billigare att köpa ett färdigt inslag av en svenskelin som jobbar för en nyhetsredaktion som har säte i Sverige.

En annan sak som gör mig förbannad, men också uppgiven samt lätt hånfull har också med journalistik att göra. Eller "journalistik" skall jag säga.
Åkte bakom en buss som på bakfönstret gjorde reklam för en ny tidskrift som koncentrerar sig på det lätta, lyxlivet både i hemlandet och utomlands. Jag tänker inte säga vad blaskan heter eller ge er webbadressen för jag vill att den här publikationen ska gå i graven så fort som möjligt! Tvi vale.
Folk får sparken till höger och vänster, islänningarna (och också vi, vänta bara) köper inälvor och blod till matlagningen för att det är det billigaste. Folks bankbesparingar hotas, allt stänger.
Men vi finnar vi startar upp magasin som koncentrerar sig på golf, svarta sammetsklänningar och champagne. Herregud!!
Dessutom bygger vi på löpande band stora shoppingcenter...
Vad ska det bli av oss riktigt?

Och febern stiger.

Han

Säsongen är öppnad

2008-10-09T19:44:00.000+03:00

Ja, ni ser rätt, det är glögg.
Jag är tyvärr inte annars heller någon särdeles principfast människa, så att frångå principen om att inte inmundiga alkoholhaltiga drycker under vardagarna var synnerligen lätt, eftersom jag är djupt förkyld. Enligt gammal kinesiskt eqvilibrium skall Yin balanseras mot Yang (陰 vs 陽) varför min förkylning kräver något hett för att drivas på flykten. Ergo: glögg är perfekt!
En beklaglig sak är dock att mitt smaksinne inte är, så bl.a. blåbärsnyansen i Blossas glögg för denna jul 08 går mig förbi så det bara visslar om det.
Att vi som är vinvänner av stora mått dricker dåligt vin som smaksatts med starka kryddor är sedan en helt annan sak, beklaglig den också, men i detta nu känns detta faktum överkomligt.

Hannen

Höst

2008-10-09T19:01:00.000+03:00

Höst på stugan.

Höst i själen.

Höst i kroppen.

Hösligt i hemmet.

Förra helgen firades i rusket på stugan. Mössen hade hälsat på. Så här års fick knäckebrödet, som stod framme på bordet vara helt i fred, medan Daimkaramellerna var prydligt (en del mindre prydligt) uppackade och uppätna. De små tassarna och tänderna hade fått jobba med omslagspappren som var strimlade i små högar på hyllan. När vintern väl är här får varken knäckebröd, stearinstumpar eller tidningspapper vara i fred. Jag vet nog!

Här hemma är det också höst. Mina gamla men tappra och ungdomligt sinnade föräldrar har ställt upp med höstpyssel på gården.De insåg väl att så som vårt liv här i soppans mitt ser ut kommer det inte att bli något av det. Tack! Men innan höstförkylningen drabbade Hannen har här inne fixats riktigt mycket. Nu återstår att se om listerna hittar sina platser i köket innan söndagens kalas.

Här ett prov på billighetstapeten (10 euroner/rullen på Värimeri eller Värisilmä, vad sjutton heter den där butiken riktigt?) som håller på att beklä våra köksväggar. Men det går lite trögt med alla håligheter som bör spacklas och donas först.

Hon

Tarjoiluehdotus

2008-10-05T19:10:00.000+03:00

När golvläggningen nått det stadium då kolorerat oljevax strykes ut över golvytan och golvet därför inte får beträdas på ett halvt dygn är det bäst att dra till landet.

Lättjefullt nog serverades där halv(kanske rentav hel-)fabrikat bland annat i form av laxbullar.

För att ha något roligt kan man då fotografera skojigheter.

Den förpackning som bullarna låg radade i var för övrigt ett ypperligt exempel på hur omtänksamma fabrikörerna ofta är i dylika sammanhang.

Aldrig missar de ett tillfälle att erbjuda oss lättnad och muntration genom att ge tips om hur deras produkter kan serveras.

Detta kallas Serveringsförslag, på finska Tarjoiluehdotus. Texten brukar stå med minimala bokstäver på bilden av produkten.

Men man ska inte vara nybörjare i köket för att tillgodogöra sig dessa förslag. Det rör sig ofta om avancerad kokkonst i den högre skolan.

Denna gång som nu följer.

Tillverkaren av vår delikatess föreslog att man skulle piffa upp laxbullarna med en aptitretande kvist persilja vid serveringen.

Nonchalant applicerad på toppen av en hög bullar.

Denna gång kunde dessvärre inte Serveringsförslaget hörsammas.

Han

"Hänt i veckan" eller "Det blir bara värre"

2008-10-03T22:05:00.000+03:00

Ute viner stormen och inne är det kaos. Veckan som gått har varit händelserik. Golv och väggar har söndrats. Och nytt har donats.

Tolv paket 28mm plankor av furu. Det betyder drygt 181 m planka för vårt lilla kök! Ja, nå det räckte ju faktiskt också till den minimala hallen. Golvet skall så fort vi hinner behandlas med Osmo Color nyans "björk".

Under golvet var allt underbart torrt och fint. I gamla hus vet man aldrig riktigt vad man har att vänta, men här var det gammal fin torv med över 70 år på nacken.

För att inte behöva bära bort spis, diskmaskin och kylskåp lades golvet i etapper.

Köket flyttar in i vardagsrummet för några dagar.

Kakel och diskbänk får stå kvar en tid ännu. Men den lilla fula söndriga kakelplattan skulle bort och vips hade vi en betydligt större söndrighet! Vad gör vi nu? Gipsskivor är ett gissel som inte borde drabba människor.

Hon & Han

Tio kilo murbruk lättare

2008-09-29T18:33:00.000+03:00

Ms Garbo ber oss att inte riva vedspisen, så vi låter bli. Vi lappar och murar i stället. Men först blåste vi ur allt söndervittrat murbruk och tegel.

Personligen skulle jag vilja putsa hela spisen vit, men det har vi inte råd med då vi själva är så tafatta och okunniga. Då skulle jag i alla fall vilja måla plåten vit, men den enda färg (värmebeständig silikonfärg) som håller är svart, säger de som vet. Finns det någon där ute som har något bättre tips?

Hon

Riktigt fult

2008-09-28T18:36:00.000+03:00

Får jag presentera något riktigt, riktigt fult! Vårt kök!

Den gamla köksspisen med potential, men med föga vackert yttre... Det är många år sedan vi stekte plättar och tillredde mustiga höstsoppor på den.

Golvet som är så slitet så man egentligen inte borde visa dylika bilder för allmänheten. Kan väl förorsaka obehagskänslor hos läsarna, eller nåt. Fast ibland kanske det är befriande att se andra människors osmakligheter och fula hem. Ens eget blir plötsligt vackert.

Och kaklen som sett sina bättre dagar för mycket länge sedan...

Trevligt är dock att jag om en vecka förhoppningsvis kan visa några "efter" bilder. I morgon kommer Timo, vår räddare i mången praktisk nöd. Han skall fixa åtminstone golvet.

Hon

Fan också!

2008-09-26T21:19:00.000+03:00

Nu skall jag gå upp och natta yngsta barnet. De två andra sitter i soffan och pustar ut. Veckan har krävt sitt, både människoliv och minskad tro på livets bärkraft. Idag kom hotbilderna närmare än någonsin, då skolan som drabbades av hoten var ”vår egen”. En Hon som jag blir handlingsförlamad och trött av sådant. Jag är för indragen i världen av ungdomar och deras rädslor, både hemma och på jobbet...

Frid och fred!
Hon

En doft av malt

2008-09-17T20:34:00.000+03:00

Tack min skapare, det gick att få tag på memma- och brödmalt! Högt uppe på en hylla tillsammans med obskyra mjölsorter för allergiker och socker för diabetiker samt sackarin, grädde i pulverform och sånt, stod några påsar rågmalt. Litet blygt och tillbakadraget stod de där, ni vet hur maltpåsarna ser ut när man till slut hittar dem.
Till verket sedan alltså!

Efter en tid var vi i det här skedet. Den första jäsningen hade ägt rum och de små extra ingredienserna hade tillsatts. Det ser ju förfärligt gott ut, inte sant?

Efter detta skulle det tas ut fyra limpor av degen som fick jäsa under duk en stund. Sen in i ugnen och ut kom dessa:

Mer än så här var det faktiskt inte.
Det gick bra och smaken fick mig att tänka ost, såväl frukostost som ädlare sorter. Och leverpastej. Rejäl leverpastej, inga krusiduller. Men inget vin till detta bröd, det är helt klart!!
Den som dricker vin till detta bröd har helt enkelt ingen skam i kroppen!

Så. Hon är ute och flyger och far just nu. Hon inväntas om ett par timmar. Hoppas hon kan njuta av brödet då.

Finns det eventuellt intresse för recept på detta bröd?

Han

Litervis!

2008-09-08T20:56:00.000+03:00

Vi har massor!
En timme i svampskogen på söndagen gav verkligen utdelning. Vi (eller just nu bara Han) putsar och rensar och steker. Sedan skall vi frysa in. Men inte alls allt. En del skall bli till denna lite syrliga favoritsoppa:

Judisk kantarellsoppa
(ur Svampälskarens kokbok av E.Wrange)

1 liter rensade och i bitar skurna kantareller
1,5 literhönsbuljong
4 finhackade schalottenlökar
persilja, timjan, lagerblad i bukett
salt
3 msk smör
3 msk mjöl
1 burk creme fraiche
pressad citron

Låt lök och kantareller fräsa i smöret tills löken blivit genomskinlig. Salta.
Pudra över mjölet, rör om och späd med buljongen. Tillsätt kryddbuketten och låt koka ca. 20 minuter på svag värme.
Ta upp kryddbuketten, smaka av och vispa sedan i creme fraiche och lite(!) pressad citron. Börja med en liten matsked och tillsätt mera efter smak och tycke.

Gott bröd till och kvällen är räddad!

Hon

Svinalängorna, läs den gärna!

2008-09-05T20:06:00.000+03:00

Jag avundas alla er som har orden som uttrycker tanken. Min tanke stannar så ofta på insidan då orden tar slut. Om jag kunde skriva på riktigt skulle jag skriva om oron för de snart 16-åriga barnen som håller på att bli stora. Skräcken som tar tag i mig när jag inser att jag inte längre kan skydda dem för livet. Tårarna som bränner när jag tror att jag inte varit den ”tillräckligt goda modern” och att de kommer att betala priset för mina tillkortakommanden ännu när de fyller 75. Jag skulle skriva om längtan och rädsla, om glädje och sorg. Och jag skulle skriva om VREDE på ett begripligt sätt. Och svek.

Jag skulle skriva om den förbannade alkoholpolitiken som möjliggör att massor av människor super och förstör både för sig själv och sina familjer. Jag skulle skriva om barn som far illa utan att någon ser deras nöd. Och jag skulle skriva om vikten av att våga se, lyssna och handla. Jag skulle skriva att vårdpersonalen har löner som är helt åt helvete för små och om den dolda rasismen som frodas i de finländska vardagsrummen. Jag skulle skriva att mitt liv inte alls blivit som jag trodde och att mycket blev betydligt mer komplicerat än det borde, men att en del blivit bättre än jag vågat hoppas. Jag skulle berätta om glädjen då jag fick hålla min yngsta dotter för första gången och om all kärlek och längtan som fanns i det famntaget. Jag skulle skriva om misstron och rädslan i hennes ögon som långsamt byttes till en from förhoppning om något varaktigt. Och jag skulle skriva om min barndom och mina föräldrar som lyckats vända mycket till det bättre, trots belastningen som krig och upprepning från generation till generation för med sig. Och jag skulle skriva om att allt inte alls var bättre förr! Och jag skulle skriva att jag vill bygga vidare på det goda och att jag trots att jag inte lyckas bryta alla mönster vill bryta några och hålla kvar de goda.

Idag har jag lyssnat till bl.a. Susanna Alakoski. Hon är en av dem som har orden. Jag drar mig till minnes Svinalängorna som jag läste för typ ett år sedan. Och det konstiga är att mitt tydligaste minne handlar om hur huvudpersonen och grannflickan satt och åt morgonmål tillsammans efter att huvudpersonen fått fly fältet från fulla föräldrar och kaos, en natt. Dom sitter där och dricker O´boy och byter gladblickar...

Det var en tankeväckande och bra dag ! Om ni inte redan gjort det: Läs Svinalängorna!

Hon

Äppelskörd

2008-09-04T13:44:00.000+03:00

Äppelblom har blivit till äppel har blivit till kaka och gryta.

Hösten är obönhörligt här. Hans alterneringsledighet tar sig uttryck i läckerheter. I går kväll, lyckligt nerflugen från Vasa, möttes jag av dofter som närde lyckliga barndomsminnen. Garibaldigryta! Kommer någon ihåg den? Äppel och lök stekta i en ganska stark curryblandning, malet kött och ris. Länge uppgav jag den som min favoriträtt i alla "mina vänner" böcker som klasskamraterna lät mig fylla i.

En annan dag när jag kom hem var det traditionell Tarte Tatin. Mmmmm...

Om mat vore enda vägen till lycka skulle vi sväva på rosa moln såhär i skördetider!

Hon

Älginlägg

2008-09-01T18:31:00.000+03:00

Vi spelade nåt racketspel, yngsta dottern och jag. Vi hade gått upp längs vägen för att spela på det flata berget, där det dessutom sällan blåser. Vi slog några slag och sprang och hade oss. Mitt i allt såg jag hur en älg kom vandrande i bakgrunden. Hoppsan, sa jag, titta bakom dig. Hjälp, vad är det, utbrast dottern. Senare berättade hon att hon trodde det var en spindel. Alltså hon trodde inte att älgen var en spindel. Eller jo, hon trodde älgen var en spindel, men bara så länge hon inte såg den. Älgen.
Hur som helst. Älgtjuren, en fyrtaggare, (Hon, som kallades till platsen per telefon, sa att det är en fjolårskalv), lät sig beskådas och fotograferas.
I ett skede blev jag litet närgången med kameran. Älgen vände sig om och tittade mig i ögonen. Sedan gjorde han en häftig rörelse mot mig och... lade sig ner i mossan.
Kort därefter reste han sig emellertid och vandrade tungt och makligt vidare, mot bättre buskage.
Vi tackar för det inslaget. Alltid lika angenämt.
Och alltid detta med att på något sätt försöka förhålla sig till jakt och att döda djur. För att inte tala om att äta kött.

Han

Godissug

2008-08-27T15:38:00.000+03:00

Folk har sina passioner, jag har mina. Till dem hör lösgodis. Jag klarar mig utmärkt utan kex och kakor, t.o.m. utan glass. Jag klarar mig också utan tobak, blodiga biffar och fräscha sallader med rucola, parmaskinka och parmesanost och utan öl och brännvin. Men utan lösgodis vill jag helst inte leva någon längre tid. Osunt? Javisst! Dags att se över sina vanor? Javisst!

Kanske.

Hon

Interiörer

2008-08-24T10:00:00.000+03:00

Inget stugsittande denna helg. Kräftkalas igår i partytält med kulörta lyktor och infravärmare (tack för det!) höll oss hemma i "stan". Så länge det står augusti i almanackan är vi dock delvis, åtminstone i tanken, kvar i stuglivet.
I stället för att tänka på och fotografera allt det ogjorda, d.v.s avsaknaden av lister och fönstersmygar, ohuggen ved, högar av överblivet byggmaterial på gårdsplanen m.m., kan man ju se på det som faktiskt är gjort. Här alltså några halvnya bilder:

Våra råspontväggar är vi glada över! Byggar-Jens avrådde oss, han trodde inte att det skulle bli snyggt. Eftersom han var en ung man med god smak i övrigt, var vi nog lite oroliga men vågade insistera på att stickig, ojämn och hålig råspont nog är det vi vill ha i alla fall. Och tur var det! Däremot är vi glada över att vi lyssnade på Jens när det gällde mycket annat.

De gamla korgstolarna fick nytt liv med vit målarfärg.

Köket fungerar till belåtenhet, trots att lösningarna är de enklaste och billigaste tänkbara.

Dessa gamla flaskor har legat bortglömda under svärföräldrarnas stuga i åratal.

Hon

Inte bara samtalet gick av...

2008-08-23T17:34:00.000+03:00

Tjänare!
Kära dagbok, idag hände en för rolig liten passage i familjen.
Sonen stod och pratade i sin telefon - en gammal sak som säkert hade bortåt ett halvt år på nacken. Hur som haver, han ville inte riktigt höra, linjen var dålig. Va sa du? Va? Kan du upprepa! Så lät det.
Jag ville hjälpa till och ställde mig i närheten för att ge några goda råd och talade om att ibland hörs det dåligt och att han lika gärna kunde bryta samtalet... Han var koncentrerad på sitt telefonsamtal och hörde mig inte. Va sa du? Sa han, den här gången till mig.
Bryt, upprepade jag.
Han såg på mig en kort stund, lät telefonen sjunka ner från örat, tog den i bägge händer o KRACK, så bröt han den. Telefonen. Mitt itu. Av.
Vad ger ni mig för den, va?

Han

PS
Ovanstående historia är dessvärre osann. Det skedde inte ens idag. I verkligheten hoppade sonen i allsköns ro på trampolinen med telefonen i fickan. Luren gled emellertid ur byxorna och han landade på den med följder som kan skådas på bilden ovan.
DS

Livet är ett arbetsläger eller två

2008-08-21T23:14:00.000+03:00

Detta är bara en av högarna av ohuggen ved...

Hon

Dagens outfit

2008-08-17T22:20:00.000+03:00

Det hände sig på följande vis.

Vi åkte ut till landet för att snickra, feja, riva och dona. Vi var klädda för utomhusliv i kläder som var allt annat än ömtåliga. Plaggen var väl använda, slitna, smutsiga, rivna, fula, gamla och sådant.

Sent på lördagen, då butikerna stängt och bastun var varm ringde min far och hade ett uppdrag. Vi skulle representera honom och min mor följande dag på ett sjuttioårskalas i staden där vår stuga ligger.

Hoppsansa! Sommarfest och bara arbetskläder att tillgå. Nå, jag hade faktiskt nån skjorta hängande nånstans. Men Hon och äldre dottern var missbelåtna över utebliven garderob. Söndagen kom och butikerna var fortfarande stängda i stan.

Vad gör man då?

Jo, man uppsöker den äldre generationens stuga och rotar i deras garderob ett tag och går igenom år efter år. Decennier avlöser varandra, minnen ligger ihopvikta på hög, skrynliga av tidens tand och sommarmodets obarmhärtiga växlingar. Hon hittade en kjol av inhemskt välrenommerat märke. Men den var för stor, för felaktig, för...

Inte alls, sa dottern. Dra upp den ända till armhålorna och fäst den där med ett skärp över bringan. Hon gjorde lika själv med en annan kjol i samma kategori.

Någon timme senare dök de upp på vår terass, festklädda, rustade till tänderna för party, mor och dotter.

Jag är så stolt över dem. Mina flickor. Vackra, söta, kreativa. Min idérikedom inskränkte sig till att iklä mig min fars kavaj, som varken var bortglömd eller svår att finna.

Så min mor och min far kom inte på kalas. Men det gjorde deras kläder.

Han

Kräftor

2008-08-14T20:40:00.000+03:00

I morgon blir det kräftkalas. Vi skall äta inhemska kräftor så klart, inhemskt kinesiska. ;) En av oss som simmar i soppan har sina rötter där.
Ny lag med Husisreceptet lär det bli. Mörkt öl (Staropramen), dill, socker, salt och vatten i lämpliga doser, tror jag receptet löd. Oj, oj vad gott och trevligt.

Hon

Vardagen tar vid

2008-08-11T18:32:00.000+03:00

Så svepte sommaren förbi. Den längsta och den kortaste jag upplevt. I takt med regnet och de kalla nätterna och den ena fjuttiga solveckan i slutet av juli, fördunklades minnet och e-postens inloggningskoder, arbetsprojektens deadlines och livets existentiella ångest föll i glömska. Åtminstone nästan.

Stugan har givit oss både vila och arbete. Träd har fällts, ved har huggits, lister har spikats, räcken har målats och böcker har lästs. Under de korta stunder av solgass har vi sjunkit ner i våra sopstolar (!) med en bok och låtit värmen och texten gå in i oss. Fyra stycken gedigna, vackra sopstolar direkt från sopavhämtningen på ön. Vilket fynd! Lite algbeklädda och grådaskiga var de, men efter en omgång med stålborsten och tallsåpan blev de rena och fina. Oljat dem har vi också gjort.

Hon

Sommarbär och Mazzarella

2008-07-18T19:23:00.000+03:00

Merete Mazzarellas "När vi spelade Afrikas stjärna - En bok om barnbarn", har inte legat på mitt nattduksbord mer än en natt. Den var mycket lättläst, eller låt oss säga fängslande. Känslan av osäkerhet, av att någon (i detta fall svärdottern) gör en till någon man inte vill vara är beskriven på ett sätt som griper tag. Jag läser och nickar. Nästan hela tiden nickar jag fast jag är yngre än Mazzarella och har egna barn i hennes barnbarns ålder. Men jag nickar inte enbart för att jag förstår Mazzarella. I svärdotterns frustrerade samtal till svärmodern kan jag känna djup gemenskap med just svärdottern. Hennes sorg blir min, fast det nog knappast är meningen. Och jag får ett behov att förmedla. Ja, jag vet att det inte behövs några förmedlare i detta fall, men tanken på att det borde vara lika möjligt att gå i svärmor-svärdotter-terapi som det är att gå i parterapi, slår mig. Jag får en känsla av att det kunde fungera i en del fall.

Sedan älskar också jag Ekenäs! Men på ett typiskt sommargäst vis. Ett sätt som nog inte är riktigt på riktigt enligt de fastbosatta. Ett sätt som påminner om att slicka grädden från kakan, att njuta av barnbarnen och sedan lämna över dem till föräldrarna när ungarna blir trötta. Ett sätt som kanske inte är fullt accepterat, men fullt på riktigt i alla fall.

Det enda jag tyckte var tråkigt i Mazzarellas bok var den övertro på akademisk bildning den genomsyrade. Tron på att man skulle vara en bättre förälder med hjälp av sina akademiska rötter får mig att se rött. Rött som i Arbetare, rött som i Proletär! Nej det är inte den akademiska traditionen som gör en till en god mor och en god far, det är jag djupt övertygad om. Den egenskapen ligger någon helt annan stans. Föräldrabildningen har våra föräldrar och kanske också mor- och farföräldrar, givit oss i sina blickar, i sitt sätt att bemöta oss, i sitt sätt att bära oss och vagga oss, när vi var små. Den har vi fått av dem då de trodde på oss! Den kunskapen är tyvärr (?) inte bunden till akademiska titlar och vitsord, den är så mycket djupare.

Sommarbär i annat än bokform har det också varit. Frukost på terrassen med fattiga riddare och blåbär. Det är det bästa! Det icke pinfärska formbrödet vänder vi först i ägg och mjölkblandning. Sedan steker vi på båda sidor och vänder i kanel och socker. Blåbär och kanel – har ni tänkt på hur gott det är ihop?

Hon

Bloggpaus med förhinder

2008-07-05T21:18:00.000+03:00

Inte smida för snabbt då järnet är varmt. Det får vi lära oss varje dag.
Bloggpausen tog en ände med förskräckelse, här är vi ånyo, sopporna demonstrerar sitt beroende av att skriva inlägg och berätta om vår lilla vardag.
Det har jobbats litet i husets (inte stugans) grund i dag, vilket var en gastkramande upplevelse, emedan grunden inte är så hög, ca 30 cm, där det är som lägst. Men är man slank och behändig ålar man in sig där utan problem. Är man byggd som Han är det värre, mångfalt värre...
Nåväl, välförrättat värv kräver sin belöning.

Eftersom det bland kommentarerna på ett inlägg litet längre ner förs fram att man i Sverige just inte använder ordet ”skumvin”, beslöt vi att i afton dricka just det. För att stimulera diskussionen har vi dessutom gjort en kir royal, men inte med svartvinbärslikör utan med hjortronlikör. Detta kan varmt rekommenderas. Rekommenderar det framför allt för kommentatoren CK, vars man ju härstammar från nordligare breddgrader, där hjortronen växer så det faktiskt lär knaka.

Skumvinet är Rigas från Lettland och likören förstås Lignell&Piispanen, finländsk produkt.

Lev väl, lev som folk!

Hon&Han

Sommar utan dator

2008-07-04T12:20:00.000+03:00

Nu tar vi paus. Senast i augusti återvänder vi.

Vad sommaren för med sig får vi se. Simskola för yngsta dottern blir det, och seglatser och läger för de äldre. Vi vuxna jobbar vidare med vår stuga och våra liv. Lappar och bygger på. Denna sommar tycks varvas av sorg och glädje om vart annat. Hoppas glädjen vinner till slut.

Hon

Den döende hunden har gått över gränsen

2008-06-28T10:32:00.000+03:00

Så har det då hänt. Den döende hunden är nu död, finns inte mer, borta.

Slutet var ju inte gott, men lyckligtvis gick det fort och lidandet blev inte långvarigt för hennes del. För oss här hemma fortsätter lidandet, saknaden.

Inte blev hon någonsin helt rumsren, den rackarn, men hon var godmodig, glad, nyfiken, snäll, vacker och på allt sätt en fin hund! På senare år oerhört och bedårande envis, det stycket! Dement blev hon också mot slutet.

Spår av henne kommer att finnas under resten av våra liv, rent fysiska spår, som något hårstrå eller något klomärke i golvet, någon fläck på mattan. Spåren av mera imaginär art är inte svåra att föreställa sig förstås. De finns precis överallt.

Nu påbörjas diskussionen om hund eller inte hund, valp eller inte valp. Själv företräder jag den klassiska synen; detta var min hund, flera skall jag inte ha. Hon företräder den klassiska synen; nu skall vi börja titta på valpar, det går inte att vara utan hund.

Men mitt trumfkort är Golvet. Ska golvet slipas och målas vitt eller ljusgrått? Skall en valp få slita upp målarfärgen direkt i sin linda?

Se där, så fick jag in litet inredning också i detta inlägg.

Nu åker vi till landet och tänker.

Han

Rostade pinjekärnor och allt blir bra!

2008-06-23T18:42:00.000+03:00

Sommarmat får gärna vara lätt och ibland också snabbtillredd. Pinjekärnor, dessa droppformade frön från pinjeträdets frukter, räddar mångt och mycket. I torr stekpanna rostar man dem på ett ögonblick och piffar då upp också den alldagligaste sallad så den får karaktär och fyllighet. Ha tillräckligt het panna som skakas så kärnorna får jämn färg.

Här var det en enkel skinksallad med lite färsk getost som fick några nävar av dessa nötliknande läckerheter över sig. Och gott blev det. Lite vitvin eller skumvin smakar inte fel därtill...

Hon

Midsommar i regn och snuva

2008-06-21T11:24:00.000+03:00

Åtminstone här vid sydligare breddgrader var det mycket blött i går på midsommaraftonen. Men vårt program förlöpte som det brukar, som det gjort de senaste tjugo åren. Skumvin i Bodan, stångresning, dans kring stången som majats redan dagen innan. Sedan femkamp, som i år fick vänta på regnupphör efter middagen. Middagen, ja. Traditionell midsommarmat; fiskar av olika slag, litet övriga smörgåsbordsrätter sådär. En nubbe och litet läskande öl. God och närande kost.

Smörgåsen har en inlagd gös som pålägg.

Receptet är enkelt:

3-4 gösfiléer saltas med havssalt och ligger så i någon timme.

Därefter torkas de med hushållspapper och skärs i strimlor.

Blanda en marinad av en halv dl neutral olja (rybs, raps, solros...) saften från två limefrukter och en halv citron, klipp i ett knippe dill och ett knippe gräslök, en matsked krossad rosépeppar och en dito svartpeppar.

Låt fiskbitarna ligga i marinaden och dra över natten, med någon omrörning då och då.

Enzymerna i fiskens kött stelnar och det blir helvitt från att ha varit pärlefärgat grått, om ni fattar.

In alles, en väldigt god och trevligt annorlunda rätt för smörgåsbordet. Passar ypperligt med malaxlimpa, åländskt svartbröd, men bäst förstås med Backers maltlimpa från Ekenäs.

Och elden, elementet för midsommarnattens väsen och najader, lockelsen som bär ut sin värme över en vik som ligger glänsande som ett nybonat golv. I eldens sken vaknar de till liv, sagofigurerna som under dagen ligger mycket lågt av rädsla för att avslöja sin värld - en värld som vi inte vet något om. En värld av godhet, mild välvilja.

Vi märker ingenting, vi sitter förblindade av lågornas flammande sken och njuter av hettan i våra ansikten en regnkulen natt som denna. Omkring oss dansas det över vattenytan och i skogsbrynet, det viskas, tisslas och tasslas kanske till och med. När vi lagt oss till vila är det deras tur. Nymferna och trollen firar på sitt sätt, vi på vårt.

Han

P.s. Någon har drabbats av en rejäl förkylning. Någon har hösnuva.

Krabbis i morgon?

2008-06-20T13:41:00.000+03:00

Inga krapulantiska symtom för mig i morgon. Det blir bilen till svärföräldrarnas stuga och bilen hem på natten, chaufför är jag. Men skulle jag inte ta bilen vore risken stor att drabbas av ordentlig bakfylla, i alla fall om man följer Aftonbladet.se:s råd i dagens webbtidning för att undvika densamma. Och jag citerar ordagrant de första tipsen:

Alkoholforskarens bästa bakisråd:

1) Drick mindre mängder, och gör det helst i samband med att du äter mat.

2) Drick ordentligt innan du går och lägger dig.

Okej, jag har det klart för mig. Fyra stora öl och åtta snapsar till sillen, gösen, osten och laxen. Sedan låg profil med någon grogg då och då vid lägerelden. Då man går och lägger sig är det dags att plocka fram brännvinet på nytt och låta sig väl smaka, kanske sex rejäla konjakar som sängfösare vore nåt?

Säga vad man vill, men nog är Sverige fantastiskt.

Alternativt döljer sig en viss knepighet hos våra grannar i västerled.

Eller så har de helt enkelt inte en aning om hur saker och ting fungerar.

Eller så har jag missförstått Aftonbladets tips. Ho vet.

God och glad Johanne till var och en på likvärdiga grunder.

Han

Granskat...

2008-06-18T20:33:00.001+03:00

...och godkänt, men inte klart! Trots allt är vi glada. Nu kan vi blunda och glömma alla ospikade lister, omålade väggar m.m. Om tio år ser man inte det som saknas.

Eller så ser man. Lite lister blir det nog i sommar i alla fall.

Vinflöjeln specialdesignades av en kompis, tillverkades av en lokal hantverkare och överräcktes som gåva en kulen höstdag. Nu finns modellen redan åtminstone på ett annat hus på orten. Hantverkaren fick tillstånd att kopsa.

Stallyktor, sådanadär svarta, genuina, var från början vårt enda alternativ. Utbudet var dock ganska knapert och priserna varierade mellan 16 och 160 euro. Dessutom var alla inte alls svarta... Vi nöjde oss med dessa eftersom vi skulle ha fem stycken och fyrk finns int.

Skjutdörrar ut mot altanen...

Livsfarlig stege upp mot loftet.... Väggen är grå, inte ljusblå som den ser ut att vara. Inte heller limegrön som vi först tänkte.

Kaminen skall installeras, men inte i år. Det får bli i en annan tid, en helt annan gång.

Köket skall också klarna så småningom. Ett kylskåp lär vi behöva, lite fler hyllor och några draperier för hyllorna kanske. Vi får väl se. I augusti skall ni få se fler bilder. Då kanske det ser annorlunda ut, kanske inte.

Hon & Han

Stugprojekt

2008-06-17T19:33:00.000+03:00

Sakta men säkert blir det stuga. Lister, hyllor och målarfärg saknas ännu men bit för bit... I morgon inflyttningsgranskning. Hur det går får man se.

Dessa bilder är tagna för två veckor sedan. Nu är köket lite mer klart, men inte alls färdigt. I morgon följer fler bilder av nuläget. Och så kan tummar gärna hållas för att vi får lov att flytta in.

Hon